Hur snyggt!

Har skrivit om detta innan. Men det är bara en tidsfråga innan ännu fler män börjar bära armband. Och många armband. Idag kom en kollega in på byrån, i svart kostym och orange klocka som han kombinerat med ett Lite Candy. Galet tjusigt!

Vilken kväll!

Började med att mamma och pappa helt oväntat bjöd mig på italienskt i Västra Hamnen. Vi pratade italienska vindistrikt, avskurna fingertoppar och när en björn traskade in på tomten. Kvällen avslutades på Tempo med Anneli och en hel hög med galet inspirerande samtal och informationsutbyten. När Martin anslöt kom samtalen mest att handla om det där dilemmat. Att vara egen företagare och typ jobba ihjäl sig. Eller i alla fall jobba så galet mycket så man ibland funderar på om det är värt det.

Lite handled.

Lite Candy Nougat, Lite Bonbon Rosé, Lite Fatima, Lite Coachella och väska från Zara som låter när man går.

Såvardet torsdag.

Veckans miss; en lunch i Lund med min äldsta bästa vän som var på tillfälligt besök i Skåne, glömdes helt bort. Verkligen inte okej (egentligen förra veckans miss, men i mitt förvirrade tillstånd skulle det kunna vara denna veckan). Veckans humor; när Linda helt kallt mailar ut planen för Lite Attentions sommarfest "Ta även med hjälmar så bokar jag upp Segways till allihop så att vi kan åka runt och titta på den vackra miljön." Veckans andra miss; nyckeln kvar (än en gång) i hänglåset på sats. I skåpet hela mitt liv, telefon och dator. Veckans Gossip Girl; plötsligt känns livet som ett avsnitt från en amerikans såpa, fylld med konspirationer. Veckans Kalle-Anka-fötter; mina camouflagemönstrade.

Det är då projektledaren rotar i soporna.

Ovan uttalande kommer från en kollega som beskriver stunden då kreatörerna har hamnat i en återvändsgränd och sitter med tomma blickar och stirrar ut i intet. Projektledaren kommer in i rummet och får panik av det hen ser och börjar rota i soporna efter bra idéer. Idag var lite en sådan dag. Massvis med sommarbär och godis hjälpte lite.

"Som semester med tjejpolarna. Fast jobb."

När man precis konstaterat att man är något restrött och att framförallt Istanbul-resan för en månad sedan tog musten ur en så lägger Malin upp detta inlägget. Och plötsligt mins jag bara det göttiga. Och hur bra det blev trots kaoset. Malin har sammanfattat det på bästa sätt "Som semester med tjejpolarna. Fast jobb." Fint att hon inleder inlägget med mina ben. Och jag har klänning på mig.

För er som missat.

Men det pågår rea på stan. Jag gick med bestämda steg till Zara på lunchen. Hade redan bestämt mig för vad som skulle inhandlas och i fredags kollat ut vart det hängde. Väldigt beräknande. Och två smarta köp blev det, en väska som låter när man går och ett par espadrillos som kommer att fungera finfint en bra bit in på höstkanten. Annars har jag tänkt en hel del på denna killens pod-intervju i Värvet. Herregud så hjärtskärande. Gick en PW på Ribban i går med tårarna rinnande bakom solglasögonen.

En midsommarhelg.

Vi tittade upp mot himlen väldigt många gånger, konstaterade att de framrusande molnen nog inte tänkte släppa ifrån sig något regn. Vi satt kvar. På en lummig innergård, med sommarblommorna i en vas på marken eftersom de annars skulle blåsa omkull, silltårta och grill på tallriken. Och något regn kom aldrig. Inne blev det quiz halva natten. Och massvis av intressanta samtal. Resten av helgen har varit lugn. Väldigt lugn. Kollat detta, lyssnat på podradio, städat, tvättat och jobbat på att komma ner i varv.

Glad midsommar!

Pojkvännen väljer västkusten och ett gäng ouppstyrda musiker som gärna sover på en madrass på golvet och dricker folköl och tänker "mat det ordnar sig". Jag är för gammal för det. Jag väljer att anordna uppstyrd fest, med vin, bubbel, sill och grill i stan. Med denna galningen. I natt ska jag sova i min gigantiska, sköna Hilding och vakna till ytterligare två dagars ledighet. Och vilken välbehövlig ledighet sen. Glad midsommar bästa läsare!

Magi.

På vägen hem från jobbet inom om Hansa för en flaska bubbel och lite plockmat, hem och hämta filten, möta upp pojkvännen, cykla till Ribban, se solen gå ner, frysa lätt av kvällsbrisen, landa hemma, inser att livemusiken som hörs genom det öppna fönstret måste upplevas, går ner till Far i Hatten, dricker vin i sommarnatten till salsabalkangung. Älskar dig Malmö.

Skynda skynda att rösta!

Titta vilken annons man kan skåda i DN i dag. Förutom att den både är snygg och briljant så är den med i DN Cupen, en reklamtävling i cupformat. I juryn sitter åtta personer med reklamanknytning (jag satt där förra året) och så har folket en röst! Läser du detta innan kl 15.00 torsdagen den 20 juni så gå, förtusan, in och rösta här.

Vilken tur.

Att vi både kan umgås, jobba ihop och dessutom resa ihop. Och väldigt smooth dessutom. Vid det här laget har jag och Malin jobbat en hel del timmar ihop, och i London konstaterade vi att vi dessutom reser väldans bra ihop. Ännu bättre att vi reser till städer där en av oss har koll. I Istanbul bestämmer jag vart vi ska bo och äta. I London bestämmer Malin. Och då blir det fantastiskt mysigt rum i Primrose Hill och senmiddag på pubben ovan.

Ja jäklar vilken grej.

 

 

 

Allt man gör för första gången är pirr i magen och nervöst roligt. Denna gången pirrade det i magen för att vi har fått vara med på tåget när Swedish Hasbeens har öppnat pop-up i London. Och i det coolaste kvarteret av dem alla. Så i måndags skyltade vi upp, lärde butikschefen, snygg-Håkan, allt han behöver veta. Och så har vi jobbat på ett hotellrum i Primos Hill, ätit egg benedict- och pannkaksfrukost, förtjusats av britternas galet trevliga sätt och inspirerats av i princip allt. I London.

Sweden Calling!

Malin och jag är på plats i London och har ägnat dagen åt att sätta upp Lite Kalabalik i Sweden Hasbeens fantastiska pop-up store. Och så fint det blir! Sen har vi såklart även hunnit med att shoppa skor. Mycket nöjd med mina orange godsaker. Senlunch och en sväng i kvarteret för att leta lite fix till butiken. Inget fix blev det, däremot annan shopping. Såklart.

Festival i byn!

Sen Gunhild Carling flyttade till byn har byn inte varit sig lik. Men det tror jag inte det finns någon som klagar på. Och varje år smäller hon upp ett gigantiskt cirkustält på udden, fyller tältet med jazz och swing och dans. De som inte dansar är 60+ och har paxat sittplats sen tidigt på dagen. Vi andra står i tältöppningen och gungar lite lätt i takt. Mest underhållande var Gunhild själv, när hon steppade, spelade trumpet överst i en mäsnklig pyramid eller spred glädje i rosa fjäderkjol och guldig paljetttopp. Trevligast och snyggast var kollega Peter och Swingin' Hayriders. Dagen efter blev det loppisrunda, lantluft och iskallt sommarregn.

Och vilken fredag sen.

Bästa trion drog ut på after work. Vi firade att MEC har funnits i ett år, köade och gav upp och köade igen till grillen, drack mängder av vin, cyklade till Grand, diskuterade om man kan lita på en musiker, åt oss mätta på oliver och ostbågar och scoutade folk till vår midsommarfest.

Det är minsann fredag.

Och stressnivån i min kropp är sådär hög som den alltid blir innan man ska resa. Man ska ju liksom hinna med allt det man inte hinner när man är ute och far. Och så är det fest ikväll. Klackaskor på kontoret och klänning som trasslar när man cyklar.

London it is.

På måndag åker jag och Malin till London för att fixa exponering och fix i vår alldeles egna pop-up store. Eller alldeles egna är det ju knappast! Det är fantastiska skomärket Swedish Hasbeens som på bästa adress öppnat pop up. I denna butiken ska Lite Kalabalik husera på tio kvadratmeter under sommaren. Så idag har jag förberett, räknat och packat varor. Det är vansinnigt spännande och kul!

Grrrr.

Att var och varannan hipster vandrar runt med en mustasch på Möllan, det har man ju liksom vant sig vid. Men när mustaschen blir senaste modet även Turkiet. Hm. Svårt att inte skratta lite. Köpte ett gäng turkiska modetidningar med mig från Istanbul och på varenda man sitter minsann en kraftfull svart mustasch. Man kan i alla fall konstatera att en svensk mustasch ser vansinnigt klen ut i jämförelse.

Jag gjorde det.

Jag fick på mig mina sommarjeans. Men inte helt utan ansträngning. Vid första försöket för några veckor sedan sprack gylfen... Men med en starkare (!) gylf och ett par löprunder senare fick jag på mig dem. Visst, jag låg ner men det gick. Ett par klackar till det och dagens klädsel är inte den mest avslappnade.

Det är nu.

Som sommaren är. Så tänk för tusan inte "i sommar ska jag bara slappa och njuta". Det är just nu som den är i full gång. Gör som jag och strunta i disken, den ostädade lägenheten eller tvätthögen. Jag har cyklat till stranden eller parken istället för att packa upp resväskan från senaste resan. Och så konstaterade vi igår att tiden och ett år går galet fort. Tänk om nästa år går lika fort. Och med den insikten gick vi från att säga "om man köper en lägenhet ska den ha balkong" till "när vi köper en lägenhet ska den ha balkong".

Om du bara ska läsa en bok i sommar.

Är det denna ni ska läsa! Oj så bra. Så stark, fin och välskriven.

En tallrik sommar.

Färsk sparris, vitlök- och ugnsbakad nypotatis, romansallad, rädisor, krasse, mandelspån, hyvlad parmesan och dressing på sardeller, basilika, citron, honung, vitlök och olivolja. Intas på innergården en sommarkväll i juni.

Jag sov.

Och så sov jag. Ungefär så har det känts sedan jag kom hem. En alldeles speciell resa var det minsann. Förutom att sova har jag druckit Champagne och ätit thai hemma i soffan (storstilat ettårsfirande). Och så har jag sovit på en filt vid havet. Idag är det klämdag, innebär effektivare arbetstid och färre kolleger på jobbet.

Hemma.

När jag klev av tåget i Malmö och drog ett djupt andetag och njöt av tystnaden kändes det onekligen skönt att vara hemma. Att sen kroppen reagerade som på en trauma när jag möttes av tutande och visslande studenter. Snälla ge mig lugn och tystnad. Dagen igår var i alla fall avkopplande. Lite jobb, lite poolhäng och avslutningsvis underbar fisk på Mavi Balık.

Bilden överst är från en galet trevlig restaurang ute på en konstgjord ö i Bosphorus, Suada Club.

Lite bilder.

När alla är rutinerade och till fullo litar på varandra flyter jobbet på i ett galet bra tempo. Igår tjoffade vi av den ena bilden efter den andra. Vi åkte fram och tillbaka till Eminönü för att få morgonljus ena bilden och kvällsjus andra bilden. Vi hittade de mest fantastiska grindar med ringlande rosor och fulsnyggaste mosaikväggarna. Mia använde både skjortor och byxor till fantastiska turbaner. Och vi avslutade dagen med dagsfärsk fisk medans vi såg solens nedgång över minareterna.

Fler bilder finns på Instagram (@linaandersson, @malinwikerberg, @miaanderberg, @alflinda, @permalin @litekalabalik) och kommer även att dyka upp här.

It's a wrap.

I morse åt vi en lång och härlig frukost. Bredvid upplopp och kravaller har vi haft fantastiska arbetsdagar och härliga middagar. Och nog tusan känner jag mig splittrad. Samtidigt som det är väldigt påfredstande att helatiden vara orolig att hamna i mitten av ett upplopp så stödjer jag turkarna som demonstrerar. Och upploppen beror inte på demonstranterna, det är polisens oprovocerade våld.

Photo shoot, revolution och Lite Kalabalik.

Just nu snurrar det av trötthet. Från tidigt morgonljus till fantastiskt kvällsljus. Ett team som är så galet rutinerade och duktiga att jag ryser av stolthet att få vara med och göra detta ihop. Lägg sen till revolution och en stad som kokar av åsikter som de vill skrika ut, poliser som beter sig som om det är i krig och konstant oro att fastna i ett upplopp i en taxi.

Till hösten kan man se resultatet av vårt jobb! Fotograf; lugnaste och bästa Linda Alfvegren, stylist; kreativaste "vi gör en turban av mina byxor" Mia Anderberg, modell; vackraste proffsiga Malin Persson och såklart bästa kollegan man kan tänka sig. 

Vi är framme!

Vi är i Istanbul! Världens finaste och bästa fototeam. Men det är ju inte för inte vi heter Lite Kalabalik. En protest som började i miljöns tecken har gått över till en revolution. Hela centra Istanbul är ett slagfält och polisen agerar som om det vore krig. Vi tog in på vårt hotell som ligger i ett område på förhållandevis tryggt avstånd. Solen sken, vi firade med vin, somnade en sväng vid poolen och klädde upp oss för en kväll på stan. Men det kom ju helt av sig. Restaurangen jag bokat visade sig ligga mitt i en kravall. Men middag blev det. Vid kanten av Bosphorus. Och lagom mycket spänning. Brandrök, doften av bränt bildäck och sirener i bakgrunden. Jag säger heja revolutionen och alla turkar som protesrear med risk för sina liv. Känner mig lite smått som en hycklare som trippar iväg i mina klackar till hotellet och konstaterar att det var ju tur att kravallerna inte är här.

Malin och Mia ler lite tveksamt. Bakom mig i bild tutas det och hurras från hundratals turkar som firar att polisen dragit sig tillbaka.