Salta tårar i vinet.

En vän berättade det mest fasansfulla. Om en ung kvinna som bara en dag inte fanns med oss längre. Som den värsta av mardrömmar eller det mest onödigt sorgliga Greys Anatomy avsnittet. Men det är varken en mardröm eller ett TV avsnitt. Bara så oändligt sorgligt. Jag blir tacksam och rädd på samma gång. Man har det så bra, livet är så förbannat skört.

Dagens.

Är när min gravida kollega utbrister "Nu är jag både tjock och bortglömd". För mig helt utan insikt hörde jag bara den torra självdistansen. Fast jag inser att det kanske är precis så det känns när man ser projekten passera till andra kolleger eftersom projektledaren vet att hon ändå försvinner om ett par månader. Måste vara svårt att förhålla sig till.

Jalla jalla.

I princip varje lördag tar jag en en sväng till Möllan för att handla frukt, grönsaker och blommor till lägenheten. Igår kom jag innan stängningsdags och det resulterar alltid i att man köper på sig onormala kvantiteter av grönsaker man aldrig kommer ha möjlighet att äta upp. Igår blev det två buntar rosor för 20 kr och en stor låda champinjoner för 10 kr. Hm. Svampsoppa, stekta champinjoner, ugnsgratinerade champinjoner, svampsås...

Läs denna artikeln om ni vill få en bild av Möllan (i första stycket) och resten av artikel om ni vill få en teori om varför det är som det är i Malmö.

Fransk.

Löksoppa på Rasoir. Och i vanlig ordning var jag och mitt sällskap, i princip, det enda kvinnliga sällskapet i restaurangen. Vad är grejen? Gillar inte kvinnor Rasoir? Går man dit enbart för affärslunch och kvinnor äter inte affärslunch? Jag undrar.

Vulgärt.

Detta måste vara den mest vulgära förpackning jag sett. Blir liksom generad bara av att titta på den.

Vad-menar-han-när-han-skriver-såhär.

För ett tag sedan sa en tjejkompis till mig att det är så bra att prata med mig eftersom jag tänker som en man. Diskussionen vi hade var klassikern vad-menar-han-när-han-skriver-såhär. Och jag får erkänna. Jag tycker det är fantastisk roligt att tolka. Det är ju så enkelt. Jag sätter mig in i situationen och tänker hur skulle jag svarat om jag varit han. Och sen vet ju alla att om han inte hör av sig så är han inte intresserad. Jag är likadan, vill jag inte gå på en andra dejt hör jag inte av mig. Enkelt.

Nuet är hållplatsen.

Meningar som ovan får man till skänks när man lunchar med favorit poeten. Man får också vara beredd på att få frågor som: Hur förhåller du dig till framtiden Lina? Han är en fantastisk man den här poeten. Nu ska jag sticka till Forex och växla till mig Lira, sen packa och jobba lite till innan jag tar tåget till Kastrup. I morgon vaknar jag här. Şerefe!

Tänka sig.

Sverige 2011. Och vi ska vara det mest  jämställda landet i världen.

Beigt och silvrigt.

Något intressant händer i bekantskapskretsen när en singeltjej träffar en kille, som inte bara är en söt, trevlig och helt vanlig kille. Han är dessutom en riktigt bra kille. Stora delar av vännerna går bananas av lycka och är jätteglada. Han verkar ju vara en sådan bra kille! Skulle man då svara "Jo, förvisso, han är jättebra men det känns inte hundra". Då får man garnterat höra "Bara ge det lite tid så kommer det snart, han verkar ju vara en sån bra kille". Funderar på om det är så andra gör. Ger det massa tid, så kommer det.

Make a difference.

Har en kompis kompis som chokade mig rejält för ett tag sedan. Läste en statusuppdatering på Facebook och trodde att hennes profil blivit kapad. Men efter närmre undersökning visade det sig att hon tagit det klokaste och mest beundrasvärda beslt man kan ta. Säga upp sig från sitt braiga jobb, hyra ut lägenheten och flyga ner till Afrika för att jobba på ett barnhem. Blir helt matt när jag läser hennes blogg. Och full av beundran. Läs här.

Du är bättre!

Ibland kan man behöva höra det. Ofta. Om det då inte finns någon nära till hands som kan säga det. Då kan man ju lika bra låta det andra närmsta man har säga det. Varje morgon vid alarm. Du är bättre! Från kompis iPhone.

Ryggdunk.

I fredags åt jag lunch med, bland annat, ovan snyggingar. Vi diskuterade konsten att nätverka och vad det betyder för karriären. Vi konstaterar att vi kvinnor har blivit bättre men vi kom också fram till att männen fortfarande är betydligt bättre på detta område. Samtidigt vänder jag mig om, i restaurangen, och konstaterar att av alla de 12 upptagna borden på Rasoir/Savoy är vi de enda tjejerna. Alla andra bord upptas av gubbar (förlåt män) som nätverkar och äter betald affärslunch.

Det är inte kvinnorna som överreagerar.

Det är männen som underreagerar. Ja lite så kan man sammanfatta gårdagskvällens diskussioner. Träffade Anna & Anna och många av våra diskussioner slutade med "för visst överreagerade jag inte?". Annars diskuterade vi hur det känns att som 30-någonting-kvinna få frågan om varför man inte har barn. Jag kan ju "enkelt" svara att det bror på att jag inte har en man. Men för de som har en man så kan den frågan vara ungefär den värsta man kan få.

Det blir som det ska bli.

Har känt mig rufsig och skrynklig hela dagen. Får nog säga att jag lyckades få med den känslan även på bilden ovan. 

Annars tänkte jag innan på hur det alltid blir som det ska bli. Eller om man vill kalla det ödet. En vän till mig var påväg att skicka ett mail, för ett år sedan, till en man hon inte kände. Han var en vän till en vän som hon ville prata om. Men livet just då var lite komplicerat och besvärligt så hon skickade aldrig mailet. Istället skickade hon det ett år senare. De träffades och man kan kalla det kärlek vid första ögonkastet. Hade hon skickat det där malet ett år tidigare hade det dessutom hamnat mitt i hans pågående skillsmässa. Man kan kalla det tajming, ödet eller att det blir som det ska bli.

Ibland gör man fel.

Idag åt jag en varm hemlagad linssoppa, under ett paraply på trappan vid vattnet. Tog alltså hissen ner med en varm skål soppa i handen. Paraplyet åkte upp efter halva lunchen. Mitt sällskap var Anna och hon sa något väldigt bra som är värt att tänka lite extra på. Man måste skilja på att få kritik för vad man gör och få kritik för vem man är. Ibland gör man fel, men det är inte ofta man är fel.

Dagen avslutades på Moccasin med Martina. Och vilket fantastiskt fint armband hon dök upp i...

Var det såhär det skulle bli.

I början av min karriär tänkte jag ofta på hur lite kvinnliga förebilder det fanns runt om mig. Jag mailade Viggo varje månad det var Resumébar och bad honom intervjua en kvinna. Fick aldrig svar och han fortsatte att intervjua män. Men så hände något för ett par år sedan och idag så tänker jag i princip aldrig på att det finns lite kvinnor i branschen. Men ett fenomen jag stött på och som jag inte gillar är kvinnor som antar rollen av en "gubbe". De är superduktiga på att prata utan att ha en aning om vad de pratar om, de drar den ena vita lögnen efter den andra och deras självförtroende är gigantiskt. Och de är alltid väldigt framgångsrika.

En bra kväll.

Sprang en runda i ösregnet, det gick fort och det gick galet bra. Nu är jag officiellt en löpare. Har varit helt hög på endorfiner hela kvällen. När jag kom hem svidade jag om till min efter-träningen-klänningen. Jag satte på Skype och tillbringade sen kvällen i en flådig hotellbar i London. Med ett glas vin. Miki avhandlade sina problem, som kan liknas vid riktigt svåra i-landsproblem. Och vi höll en tyst minut för hennes förlorade iPhone. I oktober blir det absolut en weekend i London.

Annars kan man konstatera att jag är väldigt otrendig. Allt enligt en Ida Hult som analyserat livsstilstrender. Hon konstaterar att "Glamouröst storstadssingelliv är ute. Långvariga relationer och familjelycka är inne." Tänk att en lycka kan vara inne.

Lycka.

När man hittar en halväten Ben & Jerry i frysen. Mindre lycka är min rygg just nu. Sitter böjd över Lite Kalabalik och packar ordrar som bara den. Och det är ju egentligen hur kul som helst. Men ryggen värker.

Tog en löpartur efter jobbet, andra turen efter Tjejmilen, och häpnar över att jag båda gångerna sprungit 1-2 minuter fortare per kilometer än innan Tjejmilen. Har en helt annan fart i benen nu. Slutsatsen man kan dra av detta är att man helt enkelt måste göra något riktigt jobbigt och ansträngde för att bryta ett mönster och nå ett resultat. Kan man ju ha i åtenke i många andra fall här i livet.

Ursäkta ursäkta.

Mycket roligt att alla som sprang om i trängseln på Tjejmilen i lördags bad om ursäkt (inklusive jag själv). Ganska typsikt kvinnligt drag det där att be om ursäkt.

Keep looking don't settle.

Så här snygg är min nya mobil. Geniet bakom denna lilla fantastiska sak är Steve Jobs. 2005 höll han ett oförklömligt tal. Se det här eller nöj dig med följande citat: "Don't let the noise of others opinions drown out your own inner voice", "Don't be trapped by dogma which is living with the results of other people’s thinking" och till sist det viktigaste; "Keep looking don't settle".