Om han har allt.

Då har jag bästa tipset på vad du kan ge honom i present. En kille! Som ser ut exakt likadan som din kille. Kanske till och med lite snyggare. Ovan ser ni Mathias, utan skägg med mustasch och jeansskjortan som alltid åker på när det är fest.

I den lilla byn Röstånga någonstans mitt i Skåne sitter Mia och Carro och syr. Det roliga i det hela är att det är två flator som sitter och syr killarna. Och självfallet syr de alla kroppsdelar, inget utelämnas. Beställ din egna här. Och här kan ni se hur jason/Timbuktu ser ut som docka.

Varför kan inte vädret alltid vara såhär!

Galet skönt. Och sen en kväll med kollegerna på det. Började med en flaska rosé på Bastard. Servitrisen konstaterade att "färgen smakar inte" när vi önskade ett ljust vin. Och så var sin "In your face". En drink ni, för guds skull, inte får missa om ni är på Bastard. Ingefära är en vinnande ingrediens. Sen en fantastisk middag på Myteri, mycket gamla jobbminnen och analyser. Grillad lax och en ljuvlig rabarberkräm. Landade hemma i salongsberusat tillstånd och packade resväskan med sommarkläder. Anlände idag ett iskallt London.

Skrattfest.

Skrattade mig igenom en lunch med Max. Han var helt klart i högform i dag. Kreativiteten sprudlade. Borde fört anteckningar över alla roligheter. Just nu minns jag bara Max förslag på att vi skulle ta med Ulrika ut på lördag. I en rullstol. Hon har nämligen drabbats av ett virus på balansnerven och måste vara sängliggandes i en vecka. Jag ser denna sköna trio framför mig; en väldigt lång tjej i klackar, en inte lika lång man i stentvättad Levis skjorta och oljerock och så Ulrika i rullstol.

Lunchen intogs på Hai. Och alldeles lagom mycket wasabi serverades till min sashimi.

Svett och sen bubbel.

Har haft en väldigt solig och varm helg i Prag. Och till på köpet väldigt lugn, avkopplande och hälsosam. Syftet med resan var att Maria skulle springa Prags halvmara, jag skulle inte ens vara materialperson (fast blev det ändå i en panikartad vattenåtgärd längst banan). Så fredagskvällen var en lugn historia utan vin och tidigt i säng. På lördagen strosade jag runt i ett väldigt vackert Prag medan Maria laddade och startade. Vid 19 km stod jag sen och hejade fram henne. Måste varit därför hon slog sitt personbästa och landade på tiden 1:43:47. Efteråt firade vi med tjeckisk bubbel.

Man vet man är i Lund.

När man entrar en restaurang och det första man hör är en snapsvisa. Sen noterar man att 85% av klientelet är gubbar (okej män...) med illasittande blazers. Man har lämnat Malmö för Lund. Annars hade jag en enormt trevlig kväll med mina före detta kolleger från Lund. Vi drack Champagne och åt utsökt mat på Klostergatans Vin & Delikatess. Jag får alltid en enormt bra energiboost av att träffa dess kvinnor. Framförallt Cathrine ger mig alltid de klokaste råden. Så många skratt, kloka råd, charmerande servitörer och ett perfekt sällskap var det.

Snart!

Den 10 mars bär det av till Istanbul för en långhelg i världens underbaraste och vackraste stad. Ska kombinera fredagsvin på The House Café med inspirationstuerer i basaren. Cocktails på 360s terrass med inköpsrunda i Eminönü. Vi på Lite Kalabalik ska inspireras, köpa in, fotografera och umgås. Men vad är ett Istanbulbesök utan Miki. Inte mycket. Så mellan businessen ska jag dricka massor av vin, prata minnen, njuta av atmosfären och umgås med min underbara turkfantast. Det kommer att vara nästan på dagen ett år sedan jag flyttade hem, så minnena kommer med all sannolikhet att jaga mig. Men framförallt ska jag njuta. Ja herregud vad jag ska njuta. Av de gula taxibilarnas tutande, de långsamma turkarna på trottoaren, säljarnas rop, trängseln på Istiklal, vyn från Galata bridge... 

På bild en sida från danska tidningen RUM. Turkiska designduon Autoban rekommenderar sina favoritställen.

Den ultimata after worken.

Eller den ultimata är ju den som spårar ur och slutar tre på natten, efter tre-fyra avverkade ställen. Ikväll var inte en sådan kväll, men på många andra sätt ultimat. Framförallt sällskapet. Jag och Ulrika möttes upp på Koi för vin. Och i vanlig ordning avhandlades både lågt och högt. Lågt tänker jag inte återge här, högt är webb strategierna jag stjäl åt mig mellan vinklunkarna. När bartendern sa "nu har jag hört ordet blogg massor av gånger, betyder det att ni bloggar då eller" vet man att man har en bartender som lyssnat på alla samtalen... Och det är då man ska sänka röstvolymen en aning.

Kvällens visdom; det finns sambo-fetma och så finns det singel-alkolism.

Tjejerna Hos Killarna.

Varje jul träffas gamla tjejegänget. Härlig tradition som håller år efter år. I år träffades vi hemma hos Carro och Mia i Röstånga. De bor i ett helt underbart litet hus som uppfyller alla konstnärsdrömmar om att bo på landet i ett gammalt dragit hus och förverkliga alla kreativa drömmar. Och det är precis det de gör. Mia och Carro ligger bakom helt fantastiska Hos Killarna. Funderar på att beställa min drömman så jag får lite sällskap i soffan.

Det bästa med Malmö.

Förr sa man ju att det bästa med Malmö var båtarna över till Köpenhamn. En hel del har hänt sen dess, förutom Turning Torso har vi ju bland annat fått tunnelbana. Bara en sådan sak. Men tänk ändå, 20-30 min med ett tåg, sen befinner man sig i Köpenhamn. Och vilken stad sedan. Igår var den inbäddad i vitt blött ludd. Men ändå helt underbart bedårande.

Det är inte huvudsaken att ta ut sig. Huvudsaken är målet.

Ungefär så sa spinninginstruktör på Sats idag. Han är en klok man. En mening som kan passa in på mycket i livet. Och jisses vad skönt det var med lite svettig hårdträning. Träning är botmedlet mot de flesta krämpor och problem. Ni som inte håller med har helt enkelt aldrig tränat ordentligt. Måndagens spinninginstruktör brukar säga en hel del kloka saker. Men också en hel del galenskaper. Han är typen av person som går upp sju en lördagsmorgon för att springa i motvind och snöblandat regn. Och han peppar oss i salen genom att visualisera en uppförsbacke i Tour de France eller en löprunda i Pildammsparken. Själv visualiserar jag ett svettigt dansgolv på rivieran, i Bodrum eller på Ibiza. Där står jag och dansar mig riktigt svettig och andfådd. Lovar att intervallerna blir betydligt roligare så.

På detta svart qinoa med ugnsgratinerad brysselkål. Brysselkål är helt klart en underskattad grönsak. Serverad på ett typiskt singelvis, i knäet, på en filt, i soffan.

En födelsedag, Flirtinis och en fantastisk förrätt.

Bästa kusin Birthe fyllde år. Detta firades med ett par Flirtinis (Vodka, Cointreau, Ananasjuice och Champagne) hemma hos mig, innan vi käkade middag på Volym. Jag gillar Volym, framförallt gillar jag utsikten från fönsterborden, de stökiga arabaffärerna på andra sidan känns Malmö på ett bra sätt. Och det började vansinnigt bra. Portabello Soppan var det godaste på länge, men sen kom huvudrätten och ingen var nöjd. Ankan för seg, fisken för tråkig och min bönburgare var en grå massa ostekta böner formade till en burgare. Sådär. Men vi drack bubbel och hade väldans trevligt. Dessutom anslöt bästa Ulrika så vi fick avhandlat lite ångestämnen och mindre rumsrena singeldiskussioner (insåg att jag pratade för högt när tjejen vid bordet bredvid hade klotrunda ögon och hakan nere på bordet).

Kvällen fortsatte till Babel men man kan säga att den på många sätt också slutade där. Kusin Karin tog bussen hem, Birthe och Anna gick till Debaser. Jag och Ulrika gick in. Att jag fick visa leg i dörren väger inte upp det faktum att alla där inne (utom då Timbuktu med sällskap) var knappt tjugo år gamla...

God Jul Lina.

Önskar mamma och pappa. Mamma tyckte det var onödigt att jag skulle gå runt och frysa i vinter. Och jag höll med. Dessutom kändes det ännu mer onödigt att frysa ett par veckor till, så det blev en tidigt julklapp. Vad jag inte räknat med var skrattattacken jag skulle få när jag öppnade lådan. Kan inte minnas att jag någonsin skrattat så mycket, helt på egen hand. Men de ser galet roliga ut. Och extra kul är det att det inte finns en höger eller vänster sko. Det är bara till att hoppa i och gå ut i snökaoset.

MålarPad.

Ella fick låna en iPad när hon besökte mammas jobb. Minns med glädje hur man satt med målarboken och gjorde allt för att färgen skulle hålla sig innanför linjerna. Såg att Ella var lika noggrann med fingret, inte en gnutta färg kom utanför linjerna....

Lite Kalabalik.

Det senaste året har mitt liv, på lite olika sätt, varit lätt kaotiskt. Jag flyttade till fantastiska Istanbul för kärlekens skull. I mars i år lämnade jag kärleken men hade en helt ny förälskelse med mig hem. Istanbul. En förälskelse som aldrig kommer att dö ut. Istanbul hade en energi och en kreativitet som fyllde mig med vansinnigt mycket inspiration. Och under halvåret jag bodde där utvecklades affärsidén som jag och min kollega Malin kläckt strax innan min flytt. I dag har vi ett namn, ett företag, Elisabet som tredje partner, en nästan färdig webshop och tusen planer på hur vi ska ta allt detta vidare. Passande nog heter företaget Lite Kalabalik. I vår webshop kommer vi i första skedet att säljer våra fantastiska armband och halsband. Vi vill helt enkelt skapa lite kalabalik i den skandinaviska designstilen.

Denna webshop säljer i dagsläget ett urval av våra smycken.

Heminredare i skräck.

Hängde på hotellet tjejerna bodde på i Stockholm.

Shopstoppet är tillfälligt hävt.

Tar man en godisbit alternativt ett chips ur påsen är det kört. Det vet man ju. Verkar som om shopstopp fungerar på samma sätt. Har som jag berättade tidigare inte shoppat sedan i juli månad. Men det började med ett par klick på hm.com för ett par veckor sedan och i lördags råkade jag få med mig en klänning hem efter att jag fikat med några vänner. Klänningen hade inga skor den passade till, det kom jag fram till efter att provat samtliga i garderoben. Idag på lunchen impulsköptes skor. Inte ett par, utan två par. Inte ens praktiska vattentåliga med varmt ludd. Utan låga herrskor helt utan foder. Och ett par boots med kilklack. Men ruset jag kände efteråt var obeskrivligt. Ren och skär glädje.

Nästan som Cannes.

Omgiven av världsbäst reklam, med bubbel och snittar i handen och havet utan för fönstret. Det skulle kunna vara sista veckan i juni och årets härligaste vecka. Men icke. Börshuset i Malmö och utställning med de vinnande bidragen från Cannes. Hade sett det mesta redan (på plats alltså, i Cannes...) men mycket är värt att se igen. Till exempel annonserna ovan. Efter lite mingel tog jag mig till gymmet och konstaterade att det går utmärkt att spinna med ett glas bubbel i magen.