För ett år sedan.

Hade jag hela popcornskålen för mig själv, när jag kände mig hängig kröp jag upp i soffan och konstaterade att just nu är det inte kul att vara singel, jag jobbade sena kvällar och kom hem till ett tomt kylskåp och jag konstaterade att jag lär ju inte träffa någon man i denna lilla stad. Men tänka sig. Med en hel del envishet, ful mustasch och bedårande charm föll jag ju till sist. Igår när jag var sådär extra trött, uppgiven och hängig som man är ibland så kom jag från jobbet i tid, kröp upp i soffan och delade popcornsskålen med världens bästa. Tänk vilket förbannat bra år det varit.

Jazzigt värre.

Drack rött och lyssnade på jazz på Grand igår. Visst fick vi New York feeling. Om man kisade. Största samtalsämnet var hur fina män vi träffat, vi tjejor i vårt singelgäng. Plötsligt händer det liksom. För min kära vän som fortfarande är singel hägrar en blind date ikväll. Han ska visst vara "snyggt klädd". Hm. Snygg eller snyggt klädd.

Ett strategiskt tips.

De vet vi ju alla. Att de klokaste råden får man från sina väninnor. I helgen delade en vän (sedan ett tag tillbaka singel) med sig av ett strategiskt tips hon fått av en annan vän (också sedan ett tag tillbaka singel). "Spela hjälplös i tre veckor så ska du se hur killarna kommer". Det är alltså enligt (en inte så statistiskt säkerställd undersökning) lättare att hitta en man, 2012, om man är hjälplös än självständig och stark.

Halsduken är ett strategiskt höstinköp. Med pom poms såklart.

Förebild minsann.

Världens sötaste åtta-åring har vid flera tillfällen frågat mig hur det är att bo helt själv, hur det är att inte ha en pojkvän och framförallt varför. Häromdagen deklarerade hon stolt, för mamman, att hon är singel. Tänka sig vilken förebild man kan vara. Annars har denna dagen mest innehållit frustation över hur segt det kan vara att vilja skicka paket utanför EU. Tog halva dagen att få iväg ett UPS bud till Istanbul, andra halvan till att posta ett paket till Norge.

Två singlar planerar midsommar.

Båda är lätt utarbetade. Ingen har tid för planering. Den ena erbjuder ett flak öl, en vodka flaska och så köper hon gärna osten. Den andra tar på sig att maila ut inbjudan till de andra singlarna. Planeringen tar fem minuter. Resten av lunchen diskuteras jobb, meditation och dejting.

Vad ska man med en man till.

När man har vänner som Mia. Som ger finaste komplimangerna, bästa supporten och blomsterbud lite då och då. Nästan exakt allt man behöver. Nästan.

It's a wrap.

Så satt då sista julebilden på kvällskanten. Och den sista bilden satt långt inne. Men är man perfektionist så är man. Efter mycket om och men blev även den bilden perfektion. Fotografens pojkvän (från Stockholm) satt undertiden på centralen och väntade. När jag påpekade att det där är vardagsmat för mig, om jag har en dejt så får han alltid vänta på att jag ska jobba klart, fick jag smått krasst till svar "Lina det är därför du fortfarande är singel." Jodåsåatt.

En spansk, en dansk och två franska.

Det var ostarna på Bastrad igår kväll. Men innan de intogs så besöktes en dansk huvudstad. I regn och blåst strosade (hukade) jag och Charlotte runt. Vi åt frukost på Granola (den onyttigaste på länge), shoppade (bl a ett par leopardjeans) och satt hela eftermiddagen på Café Victors och drack rödvin. Vi pratade om den där ensamhetskänslan som drabbar en ibland, funderade över om vi är kräsna eller kloka och konstaterade att det inte handlar om att hitta den där personen man kan leva med. Utan den man inte kan leva utan. Avslutade sedan kvällen på Bastard med den godaste sparrisen och äggulan. En kall och blåsig men mycket bra lördag.

Singel och sjuk.

Finns det någon gång som man känner sig extra ynklig och alldeles alldeles förkrossande ensam så är det när man är sjuk. Och singel.

Helgen.

Innehöll allt från nioårskalas, till dans på Babel till förkorta kamouflage byxor och massa välbehövlig sömn. Skönaste citaten får bli "Jag går ut och får mamma känslor" (kommentar på Babel efter att ha sett ett gäng väldigt väldigt unga) och "Man somnar som ett svin och vaknar som en gentleman" (om att festa i högtidsuniform).

Möhippa!

I lördags var det möhippa! Bland annat ålade jag på marken i militärkläder och lärde mig hur man sätter ihop en hopfällbar bår.

För fyra år sedan planerade jag och den blivande bruden vår sommar ihop. Två singlar och en skulle fylla 30. Resmålet blev en liten liten spansk ö med underbar tapas, iskall sangria, fantastiska klubbar, hippie marknader och långa vita stränder. När det väl var dags för vår resa var den blivande bruden/mitt ressällskap nykär och klistrad vid sin mobiltelefon hela resan. Själv lyckades jag (på den lilla spanska ön) träffar en turk som inte bara fick mig att bli överhuvudet förälskad utan även ett år senare flytta till Istanbul. Resten är historia men för mig blev det Lite kalabalik och om ett par veckor gifter sig mitt ressällskap med mannen hon var våldsamt nykär i under vår resa. Så tack fina A för att du var världens bästa (nyförälskade) resesällskap. Det skålar vi i Sangria för!

En helg.

Vi slog fast att vi är i den åldern då äldre män kollar in oss "numer är man ju en snygg kvinna", vi drack perfekta drinkar på Orangeriet (en Perfect Lady och en Perfect Side), vi gick före i kön på samtliga ställen tackvare Karins DJ kompis, någon fick raggningsrepliken "har du ägglossning?", vi häpnade över hur svåra alla ansträngde sig för att vara på Kåken och vi förundrades över stockholmares okunskap (Malmö är livsfarligt och "finns det stränder i Malmö?").

Och så höjdpunkten. Att få träffa Greta. Hon var liten, söt och alldeles bedårande.

Och så har jag PMS.

Skickade en dejtförfrågan till en man förra veckan. Fick inte svar. En nära vän skulle säga "han har flickvän". En annan skulle säga "svarar han inte dig är han inget att ha". Igår stod jag ensam kvar när vi skulle para ihop oss två och två på gymmet. Som att jag var tillbaka på gympan igen och blev vald sist. Och så har jag PMS.

Jag.

Hamnar absolut sist på min to-do-lista. Överst står att-göra-idag, sen kommer Lite Kalabalik, sen byrån och underst Jag själv. Där står att jag ska ringa facket och kolla leverfläckarna. Har inte hänt än. Igår skickade jag korta instruktioner via sms till min dejt som rest 40 min med tåg för att träffa mig. "Hoppa av centralen", "gå till Lilla Torg", "Leta upp Bastard och se om där är bord" och sist "Bra, jag skyndar ska bara jobba klart".

Den där cynismen.

Väldigt ocharmigt. Men min cynism  får mig att att utbrista "är du säker på att han inte är gift" eller "är du säker på att han inte var tillsammans med henne hela tiden" till vänner som berättar diverse dejting-historier. Detta gör också att när min eventuella dejt inte kan träffas på två olika fredagar så tänker jag direkt att det är något skumt. När jag berättar det för lika cynisk vän säger hon "har du googlat honom?".

Fikajobb.

Igår fällde jag upp ett tält i min lägenhet. Ett ljustält. Stort, vitt och fyrkantigt. Efter det fotograferade jag armband hela kvällen. Saker man kan göra på en lördagskväll helt enkelt. Idag har jag haft en långfika med tjajorna. I vanlig ordning förfärades och förundrades man över dessa män. Och jag kan inte låta bli att undra om det sitter ett liknade killgäng någon annanstans och förfäras och förundras på samma sätt. Annars har jag tillbringat resten av denna söndagen jobbandes med en chailatte på Espresso House. Söndagsjobbet känns plötsligt betydligt trevligare och mindre ensamt.

Vad är det för fel.

Idag dryftade jag "Men det måste ju vara något fel på honom, han är stilig, trevlig, 40+ och singel?". Då fick jag till svar "Vem vet, Lina, han kanske frågar sina vänner vad det är för fel på Lina? Snygg, smart, framgångsrik, i sina bästa år och Singel." Eh ja. Just det. Nu hatr jag hela dagen funderat på vad det är för fel på mig.

Lite roligare blir det i alla fall med gröna ben och blå fötter. Och Lite Organic på handleden.

Cynisk.

Just nu snurrar företagsförsäkringar, affärssystem, budgetar och annat skoj i mitt huvud. I går, däremot, åt jag middag med tre fantastiska kvinnor, gamla kolleger från förr. Middagen intogs på hyllade Mat & Destillat i Lund. Tyvärr hyllar jag bara sällskapet den kvällen. Trist inredning, varken bröd eller appetizers, nästan ingen service och ingen smak på fisken. Kvällens skratt var när Malin satte rätt namn på min dejt, enbart på längd och hemort. Min spontana fråga var "han är väl inte gift?". Cynisk trettioplus singel eller.

Igår sken vårsolen.

Idag regnade det snöblandat. Passade min sinnesstämning. Men jag går och lägger mig med en fast övertygelse om att 2012 kommer bli ett vansinnigt bra år. All dålig energi ska ut. För nog tusan är det bara jag själv som kan välja om den där dåliga energin ska finnas i mitt liv eller inte. Ingen annan. Bara jag själv. Gonatt.

Hade inte kunnat säga det bättre själv.

I gårdagens Sydsvenska läser jag en krönika. Där första stycket är ord jag malt och malt över otaliga glas vin och koppar te.