Tänk så mycket.

Ett personligt litet meddelande gör. Ett sms i telefonen eller en liten present i postlådan. Kan liksom ändra hela känslan på en dag. Eller till exempel ett litet personligt meddelande i en tejp-leverans. Så enkelt och så himla tjusigt. Avsändaren är självfallet bästa Mokkasin Sofia.

Mums.

Ovan bild är alltså från Sillen & Makrillen i Helsingborg, i gårkväll. Kändes nästan lite exotiskt. Exotiskt för en Malmöbo som bor i en stad som först för några år sedan kom på att den ju faktiskt ligger vid havet.

Tjusigt.

Det var som sagt vansinnigt tjusiga kontor på fredagens media city invigning. Bland annat så har min favoritstylist, Mia, inrett Goodolds kontor med trasmattor från Egypten.

Annars har denna helgen försvunnit i en ovanligt mysig dimma. Jobbade hemma på fredagen, betyder pyjamas fram till klockan tre. Har tillbringat helgen i annat sällskap än me and myself. För ovanlighetens skull. Så det har varit soffhäng, film (norska Huvudjägarna, började bra men slutade sådär), ännu mer soffhäng och hämte thai till middag.

Inbakat.

Det är väldigt bra att ha en kollega som varje morgon gör en inbakad fläta på sin sjuåring. Då kan hon göra en likadan på sin 33 åriga kollega när hon kommer till jobbet med trasligt hår.

Lyxtulpaner.

Och franska är dom visst också. Oändligt lyxiga känns dom i alla fall. Annars är det mest hets och stress just nu. Min kropp har hittat tillbaka till det där obekväma läget den känner igen så väl. Den hade behövt träning men jag väljer långa kvällspass istället.

My hoods.

Gav mig ut alldeles för tidigt i lördags morse. Allt för att ta tåg och buss till min älskade frisörska. Vad gör man inte för ett perfekt klippt och färgat hår. Hon fixade till en mjuk snedlugg och matchade hårbotten med de solblekta längderna. Inget någon utom min frisörska kommer att se skillnad på. Tack vare den tidiga timmen fick jag i alla fall njuta av en ljummen och dimmig höstmorgon. Och mina kvarter var vackrare än någonsin.

Skrivbordet bredvid.

Jag jobbar på en reklambyrå. Då kan det se ut såhär på kollegans skrivbord.

Två små paket.

Min livsfilosofi har alltid varit att man ska göra saker man är rädd för eller tycker är obehagligt. Det kan vara att snacka inför folk, flytta till ett annat land eller springa ett lopp tillsammans med massa andra människor. Min ständiga coach och soulmate finns där vid min sida alla dygnets timmar. Hon har nästan aldrig funnits i samma stad men alltid ändå funnits där. I helgen ska vi träffas och hon ska springa vid min sida hela loppet, inte för att jag tycker det är läskigt utan för att få mig i mål på bästa tid. Detta är värt en liten present. En till henne en till mig.

Presenten är inhandlad hos denna underbara tjej. Här är shoppen. Och här bloggar hon (en av få bloggar jag följer dagligen).

Höst. Nej sensommar.

Som jag trodde. Sommaren hade inte övergett oss riktigt än. Den värmande solen kom lägligt. Då gjorde det inget att det var höst på torget i lördags, kom hem med massvis av kantareller, vaxbönor, bär och blommor i höstfärger.

Just det.

Det är denna bruden jag bor hos på Malta. Såg nyckelringen för ett tag sedan på Designtorget och köpte den direkt. En mening som sammanfattar Miki perfekt. Sen blev hon också löjligt glad när jag överräckte den. Hon började nästa gråta så glad hon blev. Och visst har hon stort ego. Men ännu större hjärta. Denna tjej tar in livet på alla sätt och vis. Hon är en av de galnaste tjejer jag känner. Men absolut den starkaste.

Bättre utsikt får man inte.

Från frisörstolen. Igår kväll var det dessutom en exceptionellt vacker kväll som tog evigheter på sig att bli mörk. Ikväll är det precis raka motsatsen, becksvart och ösregn. Sverige it is.

Och veckans finaste inlägg är det här. För ett tag sedan kramade jag någon som betytt oerhört mycket för mig. Den där kramen sa precis allt och skakade om mig ett bra tag framöver. Hade jag kunnat formulera mig lika fint som Karin hade jag skrivit ungefär precis sådär.

Veckans.

Veckans f-n också. När jag upptäckte att Lite Kalabalik hade hamnat i fickan på modellen i Damernas Värld nummer 6. Men men, vi finns med i bildtexten under "Hett Nu". Veckans finaste var kommentaren  "har inte fått se dig på två dagar". Veckans andra finaste har varit älskade kunder som ring mailat och sagt att dom tycker det är fantastiskt tråkigt att vi (jag och Malin) ska sluta på byrån. Just det, jag ska byta jobb och det har jag inte berättat om. Gör det i nästa inlägg.

Blomsterkvinnan.

Vet inte vad som håller på att hända i mitt hem. Men jag överöser det med färska blommor i vaser. Arrangerar, pillar och fixar. Och dom hinner inte vissna förrän jag fyller på med nya. Ser mig själv som gammal tant och istället för katter kommer jag att ha snittblommor i hela lägenheten.

Till sist.

För att avsluta helgen såhär på tisdagen. Prag var uteserveringar i solen, vackra byggnader, bästa sällskapet och fantastisk arkitektur.

Tre-fika.

Så här kan tre-fikat se ut när hela förmiddagen har gått åt till att styla ett filmslut med massa frukt och yoghurt.

I'm sweet like candy!

Jag hinner inte andas problem eller nedstämdhet från Maria springer till posten alternativt närmsta blomsterbud och gör allt för att muntra upp mig. För ett par månader sedan fick jag detta. Och I dag fick jag ovan. Den bästa relation man kan tänka sig. Och jag vet att den kommer att vara för evigt.

Malin & Malin.

För att göra det enkelt så heter nästan alla som är inblandade i Lite Kalabalik Malin. Men för att undvika total förvirring har Malin i Istanbul fått namnet Elisabet. På bild ovan vår fin fina fotograf Malin och bredvid min kollega Malin. Kanske lika bra jag också tar namnet Malin.

En perfekt solig lördag.

Helt omedveten om den rådande osminkade trenden i bloggvärlden gick jag med renskrubbat, osminkat ansikte och gympadojor på fötterna för att möte upp Ulrika. Möttes av en fab kvinna med fantastiskt välfönat och glänsande hår. Sen kom hon också direkt från frissan. Vi promenerade till Slottsstaden, besökte lite second handbutiker, stannade på Café Knus och åt en brunchtallrik fortsatte sen med en lång promenad längst Ribban. Älskar Malmö.

Det är tanken som räknas.

Gjorde en fin liten present av Macaronsen som blev över från mötet på jobbet. La sen påsen i väskan. Ulrika blev glad ändå. På after worken diskuterade vi också hur många som egentligen tycker att Macarons är gott.

En hälsning.

Julens hälsningar, paketlappar och julkort skrivs bäst på en snygg liten mönstrad papperslapp. På den prickiga kommer jag att skriva något till Ulrika, den randiga till vänster är stor och rymmer allt jag vill säga Maria och tapeten med tantmönster blir perfekt till Hanna.