För er som undrar.

Hur hon får ihop det. Fyrabarnsmamman med två företag. Efter ännu en intensiv vecka, klockan fyra på eftermiddagen. En power nap på konferensbordet och Malin är redo för fredagsmys.

Man vet man har PMS.

När man funderar på att skippa minglet eftersom man är ofräsch, ful och allmänt fel. Och man är påväg att börja gråta när en kollega tittar på en och chockat säger "skojar du, du är ju jättesnygg i dag. Har tänkt på det hela dagen". De orden, klackar och läppglans så är man, trotts allt, redo för mingel.

Magi.

Och då syftar jag inte på denna helt galna dagen. En annalkande förkylning och ett arbetstempo utöver det normala. Magi var det däremot häromdagen, middag på en filt på Ribban och den sista sommarkvällen framför ögonen. Älskar att bo i Malmö när det inte blåser underifrån och är snöslask.

Att vakna upp i ett hotellrum.

Förra veckan i Stockholm bodde jag i en bunker (rum utan fönster) med våningssäng. Denna gången krävde jag en bättre bokning av chfen (mig själv alltså). Det var ju ändå gala vi skulle gå på.

Idag är det inte lördag.

Men så här såg den ut. Frukost på Kaffeverket, inspirerande lunch med bästa Pernilla på Swedish Hasbeens, middag och bubbel på Tratterian och så kvällens huvudakt. Guldknappen. Härligt fashonabelt mingel. Massor av bekanta ansikten, fast bekant som i känd. Kvällens vinnare var Anna-Karin Karsson (assessoar) och Rika (design). Kvällens underhållning var Julia Spadas uppträdande till vinnarvisningen. Kvällens bästa var mitt sällskap från Skåne.

Ovan; Mias hand med Lite Coachella och Lite Schehrazade. Anna-Karins hand med ring från Marcel Bedro.

Phu.

Måndag igen. Känns som om det alltid är måndag eller fredag, knappt något däremellan. Sitter i alla fall lätt skakig på jobbet efter ännu en fantastisk helg i huvudstaden. Och att det alltid blir en vansinnigt trevlig fest i bästa sällskapet det kan man ju ge sig på. Mia, Malin och jag åkte upp tidigt i lördags för en dag i Stockholm och Guldknappen på kvällen. Men mer om det senare, nu ska det jobbas.

Bild tagen utanför Trattorian, innan festen. Jag i kjol, skor och t-shirt från COS. Jacka Rodebjer. Malin i klänning och skor från Rodebjer. Smycken Lite Kalabalik. Såklart.

Gold digger.

I morgon åker jag och Malin upp till Stockholm för Guldknappen-Galan. Och för ovanlighetens skull är outfiten redan fixad. Inhandlade den på semestern i Köpenhamn. Gör en klassisk blogg-teaser och visar utan att visa vad jag köpt...

På senare tid.

Har frågan om vad som driver mig ställts mer än en gång. "Det är ju kul" känns lite lamt och pengar lär det ju inte vara med tanke på vilket slit det är. Men någon inre drift som gör att man tickar när saker utvecklas, formas och händer. Diskuterade ämnet med min bordsherre i lördags, vi kom inte riktigt fram till ett svar. Men hans mail-signatur säger en del "Move forward, don't stop, don't hesitate."

Bild hämtad från Mias blogg.

Nätverka.

Detta ohärliga ord. Något jag aldrig ansett mig vara bra på. Men som jag insett värdet i som egenföretagare och insett att jag ju faktiskt gillar det. I alla fall så tipsade någon om att jag borde träffa Ståhl. Ett företag med fantastiska bruksföremål i keramik. Förutom att vi är kvinnor (skojar), finns i Malmö och är ett litet företag som kämpar med allt vad det innebär, så delar vi erfarenheten att ha tillverkningen i Turkiet och således jobba med turkar. Och det kan man prata en hel lunch om.

Deras fantastiska keramik har bland annat dykt upp hos allas vår Ernst, kolla in deras sortiment här.

Hitintills.

Veckan började med rivstart, fortsatte med inställd måndagslöpartur med ursäkten "har träningsvärk, går som om jag har haft tre trevliga dagar på pridefestivalen". Och på tal om Pride, hur coolt är det inte att den coolaste av alla idrottskvinnor stolt bär ett Lite Kalabalik-armband (se här och här). Malin kommer till jobbet med min underbara (kameldoftande) clutch från Sid Sid, hittade den och Anna-Karin bakom märket på Formex. Och så kom Mia till jobbet i en urtjusig röd klänning och superfina halsband från Polder och Pico (oh yes, händer att jag tycker andra smycken än mina egna är snygga...).

Titta så tjusigt!

Ett Lite Bonbon på brudens handled. Blått som tärnornas klänningar och rosé till den cremefärgade klänningen.

Så mycket kärlek.

I kyrkan var det intressantare att klappa fåret än att se mamma och pappa vigas, tärnkompisen fick svimningsyrsel men hämtade sig, två väldigt tydliga JA hördes, såpbubblorna fyllde innergården utanför kapellet, bruden sjöng så vackert till sin man och alla gäster så min mascara var ett minne blott, mitt bordssällskap underhöll med de bästa historierna från landets styrelserum, talen vilka tal alltså, ett av dem på darriga ben och skakig röst, pojkvännen så stilig i handknuten (mycket viktig detalj) fluga och dans tills fötterna värkte.

Vilken dag alltså. Jag kan inte med ord beskriva vilken dag jag hade i lördags. Den vackraste mest fantastiska dagen. Så mycket kärlek. Som tärna på bästa vännens bröllop gäller det ju att ta sig samman och se till att fashion tape och smink sitter där det ska och att bruden inte trampar på klänningen. Det första lyckades jag bra med. Men lite smuts från min klumbiga fot doldes i tygets svall... Nu ska jag blunda och minnas allt det vackra och fina. Vilken ära det är att få vara med och dela en sådan här dag med den bästa och finaste av vänner.

Bilden på brudparet snodd från Instagram; @anna_one 
Jag i klänning från Zetterberg inhandlad hos Gemma i Helsingborg. Halsband Lite Diva.

Helt galet mycket slut.

Vilken grej det är, det här med att stå på en mässa. Trodde det skulle vara långt långt utanför min comfort zone. Men jädrans så kul det varit! Och vilken sparring partner jag haft i Olivia. Och vilka underbara människor man träffat. Både andra utställare, kunder, media och underbara människor som kommer förbi montern för att säga att de älskar våra smycken. Kärlek. Igår var vi yra av trötthet, men det hindrade oss inte från en middag och ett glas vin på Nybrogatan 38. Idag blev det dock middag i hotellsängen och tidigt i säng. I morgon nya äventyr.

På bilden massa härliga nyheter från AW13.

Före & efter.

Om det är första gången man ställer ut tycker Stockholmsmässan man ska placeras längst bak på sämsta plats. Till samma kvadratmeterpris som de montrar som är betydligt bättre placerade. Kan tyckas litta konstigt. Men vår lilla monter lyste upp längst längst ner i gången. Och de som ville hitta oss. De hittade oss.

Som det ska vara.

Började dagen tidigt tidigt. Med hällande regn och alldeles förmycket packning. Men vi kom på tåget med allt. Förvånansvärt smidigt. Väl på mässan visade det sig att möblerna vi skickat upp var försvunna. Men tack vare (på grund av?) en mässlagerarbetares tips hittade vi möblerna, genomblöta på en parkeringsplats. Min puls tog sig sakta tillbaka till normala igen och vi kunde sätta upp vår monter. Och herrejisses så fin den blir.

Senmöte med vårt presskontor och så lång dusch och säng på det.

En helt vanlig dag (kväll) i fabriken.

Det här med att jobba de flesta timmar på dygnet är ju något man blivit lite smått van vid sedan företagen startades. Sen går det såklart i vågor. Och just nu är en sådan där våg. I morgon åker jag tidigt tidigt till Stockholm. Från torsdag till söndag står Lite Kalabalik på Formex mässan och i morgon ska montern inredas.

Och vi gillar ju det här med att vara nära sin produkt, leva konceptet osv... Så två kvällar i rad har Malin suttit och sytt ryggen på vår produktkatalog. Allt för att få den snyggaste produktkatalogen. Och när det kommer till kalabaliken så ska jag, på tåget Malmö-Stockholm, ta med mig en tre meter bred vepa i ett papprör. Ni ser den på bilden ovan, och som ni ser så får den inte ens plats i bild.

En helg har passerat.

Äntligen fick vi bord på Dubbel Dubbel, inklämd bakom entrédörren men ändå. Och gott var det, fick ljuva minnen från Peking när Szechuan-fisken serverades. Sen såg vi en utomhuskonsert på Hedmanska gården. På tok för svårt eller helt enkelt bara förbannat dåligt, den allvarliga applåderande publiken till trots. Jag luftade ett sprillans nytt armband och så rök luggen. Min frisör gjorde senaste klippet som ungefär går ut på att man klipper sig som om man var tio år gammal och vill ha lugg. Tar tag i håret, drar och så tjoff rakt av med saxen. Så ska alltså luggen klippas hösten 2013. Nu vet ni det.

Lite kul!

Alltid lika nervöst när leveransen från Turkiet kommer. Man håller liksom andan när lådorna öppnas. Blev det nu som vi tänkt oss och stämmer allt. Jodå! Nog blev det allt som vi tänkt oss. Och jädrans vad tjusiga höstnyheter. I nästa vecka åker de upp till Formex mässan, därefter kommer de upp i shoppen på litekalabalik.se. Så länge ska jag gå runt och stirra på min handled och småle.

Om han har allt.

Då har jag bästa tipset på vad du kan ge honom i present. En kille! Som ser ut exakt likadan som din kille. Kanske till och med lite snyggare. Ovan ser ni Mathias, utan skägg med mustasch och jeansskjortan som alltid åker på när det är fest.

I den lilla byn Röstånga någonstans mitt i Skåne sitter Mia och Carro och syr. Det roliga i det hela är att det är två flator som sitter och syr killarna. Och självfallet syr de alla kroppsdelar, inget utelämnas. Beställ din egna här. Och här kan ni se hur jason/Timbuktu ser ut som docka.

Idag på kontoret.

Malin får en galet fin leverans från Mokkasin och blir rörd till tårarna av finaste Sofias omtanke. Lotta planerar storloppis på Malmömässan i november, mig kommer ni absolut att hitta där som en av försäljarna. Nina korrläser Martins nya sajt, nu kan man äntligen klicka hem den enormt stiliga och smarta pallen som har fått uppmärksamhet i allt från ELLE Interiör till Leva & Bo. Jag letar snyggbilder på julgröt.

Sommaren är inte över.

Långt ifrån. Fortsätter vädret såhär hoppas jag minsann på sommar en bra bit in i september. Hösten får så länge stanna i modemagasinen. Igårkväll var det en sådandär perfekt sommarkväll då man inser att man fryser lite lite först vid halv elva snåret. Middag på Bastards innergård med vänner, slog fast det absurda i att ens behöva be om ursäkt när vi har PMS, pratade om den djupaste sorgen som har drabbat en av oss, om det största mest fantastiska som hänt en annan av oss och om de där bloggarna som flitigt använder orden "finisar och bästaste".

Jädrans vad svettigt.

Det har inte varit några problem att få upp stressnivån såhär efter semestern. Nästa vecka står vi på Fomex mässan (look book, vepor och annat marknadsföringsmaterial ska produceras och en monter ska inredas), leveransen med höstens nyheter är på väg eller jag trodde den var på väg tills air shipment slarvade bort viktiga dokument och så är produktionen av nästa välgörenhetsarmband i full gång. Och så en massa annat på toppen av det. Såattsäga. Och så adderar vi en fantastisk högsommarvärme. Säger som min kära kollega Nina, önskar att jag stod i mitten av mina kläder idag.

Och bilden har inget att göra med dagen. Förutom att det också var en varm dag. I fredags på Far i hatten.

Inte så dumt ändå.

Att vara tillbaka på kontoret på Västergatan. Man skrattar, jobbar, svettas, äter lunch ihop, skrattar mer och får gjort en massa vettiga saker. Och så kan man njuta av sina snygga kolleger. Som Ninas fötter. Bara en sådan sak.

Vad man kan göra sista semesterdagen.

När solen skiner och det i allra högsta grad är badväder, tillika sista dagen på semestern. Varför inte då dra ner mörkläggningsgardinen i fotostudion i Helsingborg och fotografera höstens produktnyheter.

Dubbeldejt.

Igår testades stället som synts mer än flitigt på Instagram innan semestern. Stället alla reklambyråer i Malmö verkade inleda sommarfesten på. Får lite motvilligt erkänna att det var hur bra som helst. Förutom att det var mycket snyggare än jag hade förställt mig var boule riktigt kul. Eftersom jag är en usel förlorare hänger eventuellt min känsla för stället ihop med att mitt team vann. Snackar alltså om Boulebar och varm sommarkväll med iskall Pastis i glaset och skitiga bouleklot som ska hivas iväg.

Bästa sommarlunchen.

Väldigt många sommarluncher har intagits på Slottsträdgårdens Kafé. Förutom att det alltid är hur gott som helst så intar man lunchen i en trädgård som får mamma och pappas trädgård att se klen ut. Det vill inte säga lite alltså. Och skulle det komma en skur skular man i växthuset.