En riktig turkisk afton.

Lördagskvällen i Alanya gjorde jag och Miki till den perfekta turkkvällen. Vi började med meze, fisk och Rakı. Vi var de enda personerna på restaurangen som beställde turkiskt. Eftersom jag ätit oräknerliga mezemiddagara de senaste åren kan jag lugnt påstå att denna inte var den bästa ur smaksynpunkt. Men det var helt klart något speciellt med kvällen. Sällskapet gjorde självfallet sitt till. Efter att lyssnat till turkisk musik och delat en flarra Rakı behövde vi helt klart vakna till liv igen. Det fixades snabbt högst upp på Sky Lounge där den turkiska popmusiken pumpade ur högtalarna, turkarna dansade vid borden och stämningen var på topp. Vi blev självfallet kvällens utlänningar (det finns nämligen inga turister som hittar hit, vilket vi självfallet såg som en stor fördel).

Stil och klass.

Min första semestervecka har innehållit i princip bara stil och klass. Snittar på poolparty, VIP-häng, fantastiska cocktails, sällskap i världsklass och framförallt fördrink på stor och rymlig balkong. Detta fick ett abrupt slut när vi de två sista dagarna tog in på hotell. En missräkning och en hemsida som lovade mer än den häll (framförallt var Miki besviken på att rutschkanan till poolen inte fungerade) gjorde att vi hamnade på ett hotell med små illaluktande rum som inte en taxichafför i Alanya visste vart det låg... Så det vi tjänade in i rumspriset (150 kr/pers och natt) tog vi in på taxiresorna. Men klart man gör det bästa av situationen och gör "bordet" där Tv:n borde stått till drinkbord och slår sig elegant ner på den lilla pallen med leopardmönster.

Äntligen - turkfrulle.

Tror att det finns fler menyer på svenska än det finns riktig turkisk mat i Alanya... Men tack vare mina två utmärkta guider så besöktes alla guldkornen. En morgon blev det frukost i Dimcai, en flod med iskallt vatten och små flottar som man intog sin mat på. Och trogna läsare vet ju vad jag tycker om frukost och turkisk i synnerhet.

Utsikt, drink och sushi.

I Istanbul var det bara ett riktigt bra ställe om utsikten var amazing. I Alanya heter det stället Sky Lounge, Mikis gamla arbetsplats och en riktigt trevlig restaurang med finfina cocktails. Här njöt vi av utsikten, mumsade sushi, träffades för drink och rundade av helgen på lördagskvällen med en riktig turkfest. Miki hade koll på att det var på lördagar turkarna partar loss på Sky Lounge, och inte en endaste turist hittar hit.

La Porta Yacht Club.

Här tillbringade vi då resterande soldagar. Två av dessa bjöds det dessutom på snittar och solguldrink. En av dagarna bestämde vi oss dessutom för att dricka upp halva lagret av deras rosévin.

Palm Beach.

Tillbringade vi ungefär hälften av soldagarna på. Andra hälften på La Porta Yacht Club. Båda ställena ägs av en glad dansk. På Palm Beach kunde man även njuta av fint volleyboll spel. Turkiets volleybollelit tränade inför kommande säsong i sanden. Med risk för att låta förutsägbar men herregud det gjorde nästan ont i ögonen. Mer än så säger jag inte.

En vit kväll.

Har knappt surfat på två veckor, helt kommit av mig. Blogga vad är det? Varför gör jag det? Får se om jag kommer på efter hand. Gör i alla fall en halv kronologisk uppdatering och börjar med första kvällen i Alanya. Anländer på nåder efter att sprungit genom boarding i Istanbul. Last call, men jag hann. Möts upp, kungligt, av Malin och Miki som tar mig till Casa Tommie. Mikis danska väns underbara lägenhet, där vi ska tillbringa (nästan) hela veckan. Efter lite sol på den bleka kroppen svidas det om till kvällens fest; White Party på Palm Beach. Ja ni fattar klädkoden. Jag hade bara ett vitt plagg och det var min svettiga strandskjorta. Men Mikis shorts i storlek 36 blev mina hot pants för kvällen och ett skärp i midjan så var jag redo. Och vilken kväll! VIP hylla med fri dricka, bäst utsikt och skönt häng. Grillbuffén missade vi nästan men hur svårt är det inte att säga nej om man är turk och tre blonda svenskor ber bedjande. Vi fick mat i magen och kunde fortsätta att skåla!