My hoods.

Gav mig ut alldeles för tidigt i lördags morse. Allt för att ta tåg och buss till min älskade frisörska. Vad gör man inte för ett perfekt klippt och färgat hår. Hon fixade till en mjuk snedlugg och matchade hårbotten med de solblekta längderna. Inget någon utom min frisörska kommer att se skillnad på. Tack vare den tidiga timmen fick jag i alla fall njuta av en ljummen och dimmig höstmorgon. Och mina kvarter var vackrare än någonsin.

Tänka sig.

Så här bra kan en bild bli med rätt fotograf och rätt team. Och en del tur när det kommer till väder och vind. Och dom där långa benen är inte bara praktiska när man ska nå något på översta hyllan, de blev visst riktigt bra på bild också. Men det är inte det viktigaste. Långt i från. Det viktigaste är att ni besöker närmsta Twilfit (och Hemtex inom kort) för att köpa ett gäng armband. Det kostar 49 kr. All vinst (40 kr per armband) går oavkortat till SOS Barnbyar. Ut och shoppa!

Bollen är rund.

Hade fantastiskt kul med mina kära kolleger igår. Vi gjorde någonslags omedveten tripp till tidigt nittiotal. Åt på Casa Mia där tiden helt klart stått still. Sen drack vi mint-shots och spelade biljard. Helt utan aning visade det sig att jag var en fena på spelet. Det blev mycket skämt om kön och kulor.

Litta styling.

Gillar att matsylisten rullar fram värsta fodralet. Nästan samma utrustning som en Make Up Artist. Sen fixas det med pappersrullar, speglar, häftmassa, pinsett och penslar. Allt för att få till smulorna och spillet på rätt ställe.

Mat och fotografering.

Idag har min arbetsplats sett ut ungefär såhär. Vi har fotograferat proteinberikad och extra näringsrik mat, hela dagen lång. Som alltid i trevligt sällskap; fotograf Johan Kalén och matstylist/kock Linda Dahl.

Lite kvinnor.

Har man sett tv-serien Mad Men har man en ganska tydlig bild av hur reklambranschen har sett ut. Och man kan tänka vilken tur det är att det inte ser ut så längre. För vi dricker ju inte på arbetstid eller röker konstant eller blir konstant nypt i baken. Men sen jag för ca 12 år sedan började jobba så har jag vid otaliga tillfällen stött på orättvisor som enbart baserats på vilket kön jag tillhör. Och alldeles för sällan pratar man om det på en vardaglig handfast nivå. Idag höll min kära kollega och vän, Malin, ett väldigt inspirerande och klokt föredrag på She Creatives (ett nätverk för kreatörer som är kvinnor). Malin berättade om sin fantastiska karriär som Copy, som började i Stockholm, via London och nu Malmö. Men framförallt belyste hon det strukturella beteendet hon tampats med hela vägen. Och hon poängterade hur vilktigt det är att se strukturen och inte tro att det är något fel på ens förmåga.

När Malin var klar anslöt jag på "scen" och vi berättade hur man använder sin kunskap i reklambranschen i en helt annan bransch. Vad som händer när en AD och en Copy bestämmer sig för att starta ett smyckesvarumärke. Och vilken kväll det var! Massa kärlek och fina ord.

Ett gult utropstecken.

Min bästa Maria sa en gång att jag ser ut som ett gult utroppstecken. Lång (rak?) och blond. Och mitt turkiska ex kallade alltid min hårfärg för "yellow". Och det är svårt att inte vara ett utropstecken när man är huvudet längre än de flesta. Dessutom älskar jag färgen gult.

På handleden min personliga favorit från vår kollektion för SOS Barnbyar, Lite Honey, Lite Candy Mango och Lite Aprikos på fingret. Mums.