På mitt skrivbord.

Julpresent från jobbet, "Just kids" av Patti Smith. Londonpresent från Malin, läppsyl "Apple Martini" i form av en mini-shaker. Present från kollegerna, klubba med en skorpion i. Färgskaleförslag till en kund, bästa läppsylet och snygg-te.

Älskade måndag!

Cyklade hem i ett ösregn som gjorde ont i ansiktet. Ändå kände jag mig löjligt lycklig. Kan vara endorfinerna efter träningen. Första träningspasset på evigheter. Kan också vara känslan av att det kommer att bli ett bra år. Jag bara känner det på mig. När jag och Malin satt och filosoferade över en kaffe i söndags försökte jag formulera något som jag tänkt mycket på den senaste tiden. Fick inte riktigt till det. Men så hade Karin skrivet det så himla bra. "Har lärt mig att jag äger mitt eget liv och har all makt att förändra det till vad jag vill". Precis så är det.

Idag firade jag måndag med lite jul och disco. Som en kollega så fint kommenterade min outfit.

Jobbesöndag.

Märks man har haft semester. Hjärnan var lite kvickare idag än för två veckor sedan. Och inte kändes det speciellt betungande att jobba en hel söndag. Mest lite mysigt. Och en paus för fika på Chez Madame hanns det minsann med. Kompenserade kakan med ett stort glas spirulina... Kvällen har tillbringats i soffan, strogråtandes till The Notebook. Oj vad jag har blött ner kudden. Och herrejisses vilken fin film. Vacker, sorglig och bara så fin. Klassisk kärleksaga när den är som bäst.

Semesterläsning.

"Elsas Hemlighet" (Sofi Farman), "Jag är Zlatan" och "Niceville" följde med mig på semestern. "Elsas Hemlighet" gick rakt ner i papperskorgen efter att jag läst ut den. På sista sidan får man reda på vad Elsas hemlighet är... Hennes stora stora hemlighet är att hon vill gifta sig med sin pojkvän. Say no more. "Niceville" fick jag som tips av Maria när jag frågade vilken bok jag skulle läsa, om jag bara skulle läsa en bok på semestern. Den har jag dock bara börjat på. "Jag är Zlatan" var bäst på länge. Totalt ointresserad av fotboll som jag är så satt jag ändå på helspänn flera gånger, kommer de att vinna Champions League eller inte... Hehe. Och att jag ogillar fotbollen för allt testosteron och våld. Tja, jag ropade högt av glädje när Zlatan hämnades någon orätt på plan. Och sen alla citat han droppar som "Hon fick ju Zlatan" (på frågan vad hans flickvän fick i förlovningspresent).

Vi hade inte setts på 12 år.

Igår träffades vi av en slump på Grand. Vi var tillsammans i fem år. Det var mitt första riktiga förhållande och jag var 16 år när vi träffades. 21 när det tog slut. Mycket mycket märklig känsla att se varandra 12 år senare. En vän frågade när jag berättade om händelsen "Var han småbarnsförälder-sliten?". Det är liksom det enda kortet man har som 30-plus-singeln, när man träffar ett gammalt ex man vet har fru och barn. Att man i alla fall är snygg och utvilad.

Har bytt ut granriset i hallen mot tulpaner och plötslig blev det vår i mitt hus.

Fest.

Hade en fantastiskt trevlig fördrink här hemma, innan Nöjesguidens årliga fest, i torsdags. Sen kom jag lite av mig när vi väl kom till festen. Nåväl, hade i alla fall urtjusiga ceriserosa, glansiga, byxor jag handlat för 50 kr på Gina.

Årets...

Årets glädjefnattdans (januari): När tidningen Elle mailade och önskade en högupplöst bild på Lite Sorbet.

Årets Istanbul (mars, maj, december): I mars snöade det när vi landade och tre dagar senare var det 18 grader varmt. I maj blev det turk-svenskt bröllop. I december blev det jobb och party med Melis.

Årest break down (mars): På en bar i Istanbul med "vår" låt i högtalarna och ett Rakı-glas i handen. Tårarna kom ofrivilligt och plötsligt.

Årets kollega: Malin Wikerberg, har aldrig förr jobbat så bra och så hårt med någon. Som vi har slitet, skrattat, svettats och förundrats.

Årets dejting 1 (jan-mars): Innan mitt liv försvann in i en jobbebubbla har jag ett svagt minne av två män med potential. Så här i efterhand egentligen knappt värda att nämnas.

Årets dejting 2: Hur Malin, utan större framgång, försöker få ihop mig med samtliga lediga män i hennes bekantskapskrets.

Årets sommarflört: Tajming is everything.

Årets mest kritiserade (juni): Kampanjen "Riktiga män grillar" för Johnny´s Senap som jag och Malin låg bakom.

Årets lära känna: Malmös coolaste brutta som visade sig bli en finfin vän.

Årets mesta gratischampagne (juli): Tennisveckan i Båstad. Det var även här Maria Montazami sågs i ett armband från Lite Kalabalik.

Årets skönaste vecka 1 (Juli): Malta, poolparty, skönaste strandhänget, välbehövlig Miki-dos och välbehövlig vila.

Årets byte (augusti): Ny arbetsplats, bästa The Fan Club byttes ut mot ett kök; Hilanders Kitchen. Mycket mat har det blivit.

Årets fest (november): När Lite Kalabalik firade 1 år. 50 vänner kom för att dela vår glädje. Fantastisk känsla.

Årets oj (november): När polisen tog mig för olaga vapeninehav.

Årets stoltaste (november): Armbandet vi designade och tog fram för SOS Barnbyar. Mycket jobb blev det men herregud vad bra det kändes när de sålde slut på ett kick. Och känslan av att bidra är fantastisk.

Årets skönaste vecka 2 (december): Egypten med Karin och en välbehövlig break från verkligheten.

Årets återvinning: För fem år sedan fungerade det inte, men kul hade vi. Fem år senare är vi där igen.

Årets gladaste: Min bästa vän är gravid.

Årets snyggaste: Mina ben på denna bild.

Årets sunkigaste: Ett par manliga byråchefer. Jag slutar aldrig att förundras.

Årets lärdom: Tilltro och hårt arbete lönar sig. Lita alltid på magkänslan.