Helt galet mycket slut.

Vilken grej det är, det här med att stå på en mässa. Trodde det skulle vara långt långt utanför min comfort zone. Men jädrans så kul det varit! Och vilken sparring partner jag haft i Olivia. Och vilka underbara människor man träffat. Både andra utställare, kunder, media och underbara människor som kommer förbi montern för att säga att de älskar våra smycken. Kärlek. Igår var vi yra av trötthet, men det hindrade oss inte från en middag och ett glas vin på Nybrogatan 38. Idag blev det dock middag i hotellsängen och tidigt i säng. I morgon nya äventyr.

På bilden massa härliga nyheter från AW13.

Före & efter.

Om det är första gången man ställer ut tycker Stockholmsmässan man ska placeras längst bak på sämsta plats. Till samma kvadratmeterpris som de montrar som är betydligt bättre placerade. Kan tyckas litta konstigt. Men vår lilla monter lyste upp längst längst ner i gången. Och de som ville hitta oss. De hittade oss.

Som det ska vara.

Började dagen tidigt tidigt. Med hällande regn och alldeles förmycket packning. Men vi kom på tåget med allt. Förvånansvärt smidigt. Väl på mässan visade det sig att möblerna vi skickat upp var försvunna. Men tack vare (på grund av?) en mässlagerarbetares tips hittade vi möblerna, genomblöta på en parkeringsplats. Min puls tog sig sakta tillbaka till normala igen och vi kunde sätta upp vår monter. Och herrejisses så fin den blir.

Senmöte med vårt presskontor och så lång dusch och säng på det.

En helt vanlig dag (kväll) i fabriken.

Det här med att jobba de flesta timmar på dygnet är ju något man blivit lite smått van vid sedan företagen startades. Sen går det såklart i vågor. Och just nu är en sådan där våg. I morgon åker jag tidigt tidigt till Stockholm. Från torsdag till söndag står Lite Kalabalik på Formex mässan och i morgon ska montern inredas.

Och vi gillar ju det här med att vara nära sin produkt, leva konceptet osv... Så två kvällar i rad har Malin suttit och sytt ryggen på vår produktkatalog. Allt för att få den snyggaste produktkatalogen. Och när det kommer till kalabaliken så ska jag, på tåget Malmö-Stockholm, ta med mig en tre meter bred vepa i ett papprör. Ni ser den på bilden ovan, och som ni ser så får den inte ens plats i bild.

En helg har passerat.

Äntligen fick vi bord på Dubbel Dubbel, inklämd bakom entrédörren men ändå. Och gott var det, fick ljuva minnen från Peking när Szechuan-fisken serverades. Sen såg vi en utomhuskonsert på Hedmanska gården. På tok för svårt eller helt enkelt bara förbannat dåligt, den allvarliga applåderande publiken till trots. Jag luftade ett sprillans nytt armband och så rök luggen. Min frisör gjorde senaste klippet som ungefär går ut på att man klipper sig som om man var tio år gammal och vill ha lugg. Tar tag i håret, drar och så tjoff rakt av med saxen. Så ska alltså luggen klippas hösten 2013. Nu vet ni det.

Lite kul!

Alltid lika nervöst när leveransen från Turkiet kommer. Man håller liksom andan när lådorna öppnas. Blev det nu som vi tänkt oss och stämmer allt. Jodå! Nog blev det allt som vi tänkt oss. Och jädrans vad tjusiga höstnyheter. I nästa vecka åker de upp till Formex mässan, därefter kommer de upp i shoppen på litekalabalik.se. Så länge ska jag gå runt och stirra på min handled och småle.

Om han har allt.

Då har jag bästa tipset på vad du kan ge honom i present. En kille! Som ser ut exakt likadan som din kille. Kanske till och med lite snyggare. Ovan ser ni Mathias, utan skägg med mustasch och jeansskjortan som alltid åker på när det är fest.

I den lilla byn Röstånga någonstans mitt i Skåne sitter Mia och Carro och syr. Det roliga i det hela är att det är två flator som sitter och syr killarna. Och självfallet syr de alla kroppsdelar, inget utelämnas. Beställ din egna här. Och här kan ni se hur jason/Timbuktu ser ut som docka.