Tidsoptimist vs tidspessimist.

På bilden ser ni två tidsoptimister. Den ena lite värre än den andra. Men jag är helt övertygad om att vi är där vi är i dag helt och hållet tack vare denna tidsoptimistiska inställning. Sen den dagen vi startade första företaget så har vi alltid haft inställningen "det löser vi". På vägen har många vänner, dejter, familjemedlemmar (Malins man…) och numer en pojkvän fått vänta. Men vi har hunnit. Med en naiv och väldigt optimistisk inställning så hinner vi. Och nu så ska jag flytta ihop med en tidspessimist som gärna säger "du kommer aldrig att hinna". Frågan är vad detta innebär. Att vi vi inte kommer att bråka om disken (den har jag hunnit med samtidigt som jag duschade) eller vem som ska gå ut med soporna (det gjorde jag samtidigt som jag gick till jobbet).

Och så har en vecka passerat.

I morgon är det fredag. Igen. Och vi har gjort julutskick som låter till alla våra älskade återförsäljare. Jag har varit på ett väldigt inspirerande möte och insett hur viktigt det är att ta dessa möten. Som kanske inte ger något konkret men som väcker tankar och får de andra tankarna att ta ett annat varv än de brukar göra. Nästan hela lägenheten har målats, bara köket kvar nu. Och till helgen blir det inflyttning. Då blir jag sambo. Så jäklar vad det ska mysas, anordnas parmiddagar och så ska vi såklart börja varje dag med gemensam yoga...

Var tar alla espressomaskiner nu vägen.

Tänker att det hade varit trevligt att bo i Köpenhamn men kommer lite torftigt fram till att det ju går väldigt bra att ta sig dit med tåget ynka tjugo minuter. Har även funderat på vad alla hipsters gör med sina espressomaskiner nu. Nu när man inte ska dricka en macchiato eller cappuccino längre. Och så är det jul precis överallt. På Lite Kalabalik jobbar Olivia med julutskick, jag sitter med en gigantisk julkalender på skärmen och så kom denna fantastiska sajten upp idag.

Bageln gungar.

Precis utanför fönstret sticker det ut en stor Bagel i plåt, denna svajar oroväckande mycket just nu. Och kontoret tömdes snabbt på oroliga föräldrar som hämtar på dagis. Själv har jag tagit tillfället i akt och njuter av arbetsron som uppstod. Till ljudet av stormen Simone utanför fönstret.

Annars blev det brunt idag, passar en regnig måndag liksom.

Renoveringspaus.

Två rum är målade och fixade i lägenheten. Då är det helt klart läge för paus. Man vill ju inte gå in i den berömda renoveringsväggen och ta död på all romantik med spackel och målarfärg. Läge för en hotellweekend i Köpenhamn alltså. Började lite lugnt på lördagen med delikatess shopping i Torvehallerne, åt godaste sushin på länge, drack mindre gott risvin, letade soffbord på Hay och shoppade en klänning kort som en tröja på COS. Promenad till Kødbyen och tidig middag på Paté Paté. Sen raka spåret till hotellet och dubbelt med bubbel. Jacuzzi och Champagne.

Fredag it is.

06.45 satt jag på spinningcykeln på SATS, in som ett hålögt spöke, ut som en superfräsch nyponros. Pigg och alert. Ungefär så. Nu dags för after work med min löparkompis, vi ska alltså umgås utan att träna. Spännande. Och massa vin ska drickas.

Vi skulle ju bada.

Äntligen skulle det bli av. Vinterns premiärdopp på Kallis. Kanske inte direkt vinterbad med 15 grader i luften, men i alla fall. Istället går Elinas son och sväljer ett häftstift. Som visade sig vara en häftklammer. Och han mår prima. Men vårt bad blev det inget av. Vårt mantra har blivit "Det ska bli av. DET ska bli av".