När jag läste Marias inlägg om mellanmål kom jag att tänka på hur ofta jag har blivit påhoppad av diverse kolleger för att jag inte vill äta från den stora fluffiga gräddtårtan som någon snäll kollega har inhandlat. Att jag berättar att jag inte ens åt tårta som barn (grädde var äckligt) hjälper inte. När jag sen istället äter min knäckemacka och dricker mitt gröna te haglar fördomarna. Jag är ju smal, varför vill jag banta. Ehh, just det, allt handlar ju om bantning. Det är då jag gärna klämmer in en "Annars kan jag ju äta hur mycket tårta jag vill eftersom min ämnesomsättning är helt fantastisk".
Åh vad jag känner igen mig!
SvaraRaderaTycker förvisso om sötsaker, men tänker mer på vad som är nyttigt och bra för min kropp än på om jag blir fet (vilket jag inte heller lär bli med tanke på våran ämnesomsättning).
Kämpa på med äppelskruttarna! ;)