tisdag 20 april 2010

Jo men visst.


Längtar man halvt ihjäl sig efter en enormt förutsägbar och ganska banal film. För det är ju inte vilken film som helst. Jag kommer att skratta så tårarna rinner åt Samanthas sex skämt och gråta åt Carries kärleksproblem. Väldigt förutsägbart var det ja. Men inte mindre underhållande för det. Dessa fyra bruttor hyser en alldeles speciell plats i mitt hjärta...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar