Tack vare Skype. Vad hade jag gjort utan Skype. När längtan blir för stor efter Aras och Coffee knäpper man bara på kameran och loggar in. Så kan jag sitta och prata töntigt hundspråk med en förvirrad Coffee som undrar vart rösten kommer i från och få titta på Aras så det nästan (bara nästan) känns som om han är här.
Ikväll fick jag i alla fall pratat av mig med Suvi. Mycket trevligt. Bland annat återupplevdes hennes möhippa och bröllop för nästan exakt ett år sedan. Jag och två kompisar körde från Skåne till Umeå i ett sträck, kom upp sen fredagskväll och extremt nervösa och matta efter allt bilåk (och vi var övertygade om att kontrollfreaket Suvi skulle avslöja oss innan vi hann fram) överraskade vi en något chockad vän.
Ja, skype är bäst! Mysigt att du pratar med coffe också :)
SvaraRaderaKramar