En turkisk kärlekshistoria.

Jag är inte så mycket för att vara privat privat i bloggen. Men nu tänker jag bli det, lite i alla fall. Och det bara för att jag vet att "många" av mina läsare är med mig från Istanbul-bloggen.

Det började för snart två år sedan på Ibiza, på ett svettigt dansgolv träffades vi och en vecka senare blev det en resa till Istanbul. Ett år av distans och ett antal Istanbulresor senare flyttade vi ihop. Resten kan man sammanfatta ungefär såhär; det är inte lätt för en omogen väldigt romantisk turk när det visar sig att det finns en vardag och att den vardagen dessutom innefattar massa små kulturella skillnader. Vi krockade rejält och kämpade på, men den senaste tiden efter att jag flyttat hem, har känslan av att det inte leder någon vart varit väldigt påtaglig. Så trots en fantastisk helg tillsammans var det oundvikligt. Innan jag flög hem gjorde jag slut och vi är båda överens och lika ledsna över att det blev såhär.

Men som tur är finns min kärlek Istanbul kvar. Dit kommer jag att återvända många gånger. Och om någon läser detta som funderar på att ta steget och flytta till kärleken i ett annat land. Gör det! Vad som än händer så är det en enorm erfarenhet och en resa man har med sig hela livet. Och testar man inte får man aldrig veta...