Ensam är stark. Eller.

Skippade gymmet för det fina vädret och tog en kraftfull promenad längst Ribban. Det ger massor av tid att tänka. Tänkte bland annat på gårdagens avsnitt av Sex & The City, Miranda sätter i halsen när hon, ensam, befinner sig i sin nyinköpta lägenhet och ser sitt liv passera. Hon drabbas av panikattack dagen efter och kommer först över det när hon tvingas korrigera "gift" till "singel" på en blankett. Trots att man har fantastiska vänner kan känslan av ensamhet drabba en med full kraft när något litet händer. Och det slog mig också att tankarna kring ensamhet och allt vad det innebär, är precis samma fast på andra hållet, för mina vänner som är gifta och har barn, de funderar istället på hur de ska lyckas finna ensamtid för sig själva... Livets ironi eller.