Nästan som Manhattan.

Fyra singeltjejer, trettio plus, dricker vin och äter sushi. Men det är knappast Manhattan, utan ett blåsigt och kallt Malmö. Vin på Lilla Torg och sushi på Davidhall. Efter sushin kollade vi då in Sex & The City 2. Jag är ju den största försvararen av serien, hävdar att den gjort lika mycket för feminismen som Fittstim och Gudrun gjort... Men i ärlighetens namn var filmen sådär. Visst var det feelgood. Men alldeles förmycket plumpna skämt. Och de hade dragit min favoritkaraktär, Samantha, alldeles för långt. Lägg sen till lite för många inzoomade manliga organ och ett rugbylag i badbyxor i slowmotion. Mer tantsnusk än humor med klass som man är van att se i SATC. Däremot tyckte jag de fick till skämten om kulturen och de muslimska männen. Lite skönt uppfriskande och icke politiskt korrekt...