Är det kärlek.

Precis när jag flyttat ner till Istanbul var jag och Aras (min dåvarande turkiska pojkvän) på en fest hos klasskompisar till mig. I ett av rummen i lägenheten låg Koranen (tjejen som bodde i det rummet var svensk) Aras blev chockad och sa sa att det var som en kliché. Sådant man bara läser om i tidningen. Europeisk tjej blir kär i turk, flyttar till Turkiet och konverterar. Kalla det kliché, övertygelse, lycka eller bara tragiskt. Nu har i alla fall en av tjejerna jag lärde känna under min tid i Turkiet visat upp tydliga tendenser till att vilja konvertera. Hon har efter att det tagit slut med pojkvännen återvänt till sitt hemland. Där sitter hon nu och dagligen laddar upp filmer om konvertering och skriver statusar på Facebook som bara handlar om Allahs storhet. Frågan är vad det här handlar om. En tjej som äntligen funnit sin gud. En tjej som finner tröst i en religion. Eller en tjej som bara väldigt desperat vill ha tillbaka sin turkiska pojkvän som vid ett tillfälle en gång nämnt att han skulle önska hon började läsa koranen.