Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Sist jag var i Stockholm hade jag en härlig helg med aktiviteter som bäst lämpar sig för huvudstaden; utställningar, långa promenader på Djurgården, fika och öl på kryptiska hak. Detta i sällskap av en trevlig man. Vi kan kalla honom semesterflörten. Tanken var att den trevliga helgen skulle upprepas. Istället fann jag mig renovera denna semesterflörts ateljé halva lördagen och lyssna på hans stress halva söndagen. Däremellan räddade min allra bästa Maria upp det som räddas kunde. Hon kom kutandes som en galning 19 km in i Stockholms halvmara. Jag höll på att missa henne så fort sprang hon. Jag skrek energiska glada skånska utrop i stil med "du är stark", "kom igen nuuuu". På kvällen bjöds det på kolhydrater och gott rött vin hemma hos två trötta löpare. Mycket trevlig. På söndagen fick jag ältat mina tankar kring denna semesterflört och Maria har i vanlig ordning de bästa och klokaste råden. Sammanfattningsvis kan man säga att en semesterflört kan förbli en semesterflört, inget mer. En maratonlöpare kan knyta sina skor fem gånger under loppet och ändå sätta en fantastisk tid.