söndag 24 oktober 2010
Vi som älskar Malmö.
Hemma i Anna-Mias sailor-soffa drack vi i gårkväll vin och pratade om den stora kärleken. Anna-Mia har köpt ett supermysigt hus två stenkast från min lägenhet. Men i går lämnade jag cykeln i cykelstället och tog en taxi den lilla biten. Den iskalla malmöblåsten känns lite extra kall just nu. Men jag vägrar sluta älska min stad. Hoppas innerligt att de får tag på galningen snart. För det är en galning det rör sig om, inte något slags Malmöfenomen. Detta har inget med Malmö som stad att göra. För inte var väl lasermannen på 90-talet ett Stockholmsfenomen? Pratade med en taxichafför i går vars barn inte vågade gå ut längre. Och han har valt att bo i Sverige för att hans barn ska få en trygg och bra uppväxt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lina fina, varför går du i försvarsposition? Alla vet ju att Malmö är fyllt med knäppgökar..
SvaraRaderaHaha, nej skämt åsido, alla förstår ju att det inte är Malmö som stad det är något galet med, utan just den eller dom männen (?)..
Sen om tidningar vinklar det på ett annat sätt är ju inget förvånansvärt, kolla bara hur dom jämt och ständigt vinklar Stockholm.
Och sen har vi ju det här med Fjollträsk.. Men who cares? :)
Alla förstår nog inte, har läst och hört alldeles förmånga analyser som handlar om Malmös integrationsproblem...
SvaraRaderaDessutom är man van som Skåning att gå i försvarsposition. :)