I mitt huvud det senaste året.

När jag övergav min Istanbul-blogg och började blogga hemma i Sverige tänkte jag mycket på vad jag skulle skriva om. Kom fram till att jag kunde se det som ett forum för alla åsikter jag går och bär på. Men knappt ett enda inlägg jag gjort har handlat om mina åsikter. Mer fest har det blivit. Kom även fram till att mycket av de orättvisor jag brukar gå och grubbla på har helt hamnat i skymundan det senaste året på grund av att ett enda ämne har tagit all plats i mitt huvud. Kulturella skillnader. Som jag malt detta ämne. Jag blev vansinnigt förälskad i en turk. Jag gjorde slut för att vi inte förstod varandra, för att våra kulturer i vardagen, i det enkla, krockade.

Någonstans har jag kommit fram till att för vem det än handlar om är det en enorm utmaning att få det att fungera när man har två helt olika kulturer i ryggraden. Men att det i slutändan handlar om personlighet om man får det att fungera eller inte. Jag vet i alla fall med bestämdhet att jag inte vill vara nervös en hel kväll för att jag råkar prata alternativt bli tilltalad av en man på baren jag befinner mig, eller veta hur illa reaktionen blir när jag säger att jag ska ut med tjejerna på fredagskvällen. Att alltid analysera sitt eget beteende så att det inte kan missuppfattas. Att känna att den självständighet som vi tjejer här i norr tar så för givet, är ett problem.