Årets...

Årets lite-rund-under-fötterna (februari): När jag tar avsked av tjejerna i Istanbul med en rejäl tjejfest som avslutas på ett flådigt ställe med breathtaking utsikt och Champagne i mängder. Hit hör såklart också alla byråfester i Linas sällskap, resterande tid under året.

Årets tyngsta (mars): När jag beslutade att avbryta min tjänstledighet, inte ge kärleken fler chanser, sluta försaka mig själv, packa mitt bohag, lämna Istanbul och flytta tillbaka till Sverige.

Årets vinst (april): När tjejerna på The Fan Club kammar hem UTE 2010. Kristallkronorna på Bers glänste lite extra den kvällen.

Årets äntligen (maj): När jag på bara några meters avstånd får lukta krutröken och höra vrålet. Mitt första Formel 1 lopp kommer inte att bli det sista.

Årets jobbigaste (maj): När jag sjunker ner på golvet på toaletten på Atatürk flygplats, tårarna vägrar att upphöra. En väldigt romantisk kärlekshistoria hade definitivt tagit slut.

Årets flört (juni): Nybliven singel, världens bästa reklam, inspirerande seminarium, godaste rosén, fest i solnedgången och en charmerande Executive Creative Director från Sydafrika. Reklamfilmsfestivalen i Cannes levde verkligen upp till alla förväntningar.

Årets herregud-jag-är-inte-23-längre (juli): En vecka i Alanya med Miki. Sol, bad, rakı, turkiska volleybollspelare, meze, Crazy Horse och väldigt lite sömn.

Årets vackraste och varmaste (juli): En vecka på Poros och Hydra.

Årets mest imponerande: Världens bästa Maria springer Marathon, halvmaran och massa andra lopp på imponerande tider.

Årets bästa: Att jag lärde känna Ulrika. Vi är ett vinnarteam. Och fina vänner växer inte på träd.

Årets mesta saknad: Golden retrievern Coffee, världens klokaste och finaste som förstår både svenska och turkiska.

Årets mest intensiva: Mitt jobb som Art Director på The Fan Club. Och herregud vad jag älskar det.

Årets stoltaste (November): Att jag är delägare och grundare av Lite Kalabalik.