Så låter det när man säger hej till bästa Hanna i telefon. La precis på luren. Hon bor i Kalmar och jobbar som lärare men i 18-19 år bodde vi på samma gata. Hon är som min syster. Som två långa benrangel satt vi bredvid varandra i bänkarna från första klass till nian. Lika många fyror och femmor i betyg och lika tysta och duktiga. Sent hittade vi tillsammans ut i verkligheten. Och när vi väl gjorde det, dansade vi sönder dansgolven först i Lund sen Malmö. Många härliga tågresor från Eslöv in till Malmö blev det. Det är nu man borde säga "det var tider det" och det var det absolut. Kul hade vi. Men samtidigt tycker jag livet bara blir roligare och roligare. Alltså har jag roligare gånger tolv år, nu, än jag hade när jag var tjugo...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar