Sårad manlig stolthet.

Idag har jag varit sådär lång igen. Styltat runt i mina kilklackar. Och jag såg till att börja dagen på sämsta tänkbara vis med en rejäl vurpa med cykeln. Har väntat på den. Underlaget är inte helt cykelvänligt. Men vad gör man när man skyr stadsbusstrafiken. Och inte har tid att promenera. Jag föll i alla fall som en sten med benenen och armarna flaxande åt alla håll. Såg såklart väldigt roligt ut. Ingen frågade hur det gick.

På tal om längd. Har börjat förstå att man inte kan skämta om mäns längd. Om de är under 180 cm vill säga. Gjorde det lite då och då med en fördetta pojkvän som råkade vara 7 cm kortare än mig. Han blev lika ledsen och sårad varje gång. I går när min dejt för kvällen klagade på att hans hår började bli för långt föreslog jag att han skulle låta det växa 3-4 cm så vi blev lika långa. Skulle fungera alldeles utmärkt med hans kompakta krull. Kul tyckte jag. Inte alls kul tyckte han.