söndag 2 januari 2011

Trodde jag aldrig om mig själv.


Som barn var jag en riktig badkruka och som vuxen är jag konstant frusen. Ändå sprang jag på tå nerför stegen, ner i isvaken och gjorde ett snabbt halvhjärtat dopp. Men ett dopp var det. Från utsikten i bastun kunde man se, rejält påpälsade, människor vandra runt på isen. Och tre gånger gjorde jag om det. Det är ju ett nytt år så varför inte göra något man aldrig i sitt liv trodde man skulle göra.

Lina hon gjorde minsann inga halvhjärtade dopp, här snackar vi rejäla dopp med huvudet under vattenytan. Nästa gång. Nästa gång.
Upplagd av enlangblondin.se kl. 12:49
Etiketter:

3 kommentarer:

  1. Elisabet3 januari 2011 kl. 00:42

    Vilka vackra bilder. Och riktigt starkt gjort!!! Visst är den där lilla chocken ganska så härlig även om det är iskallt. Bra för kroppen är det :) Kramar

    SvaraRadera
  2. Mvh/Borstahusen6 januari 2011 kl. 14:58

    Ja vilka vackra bilder Lina! Och så härligt med kallbad. Jag älskar det. Om det finns en bastu tillgänglig vill säga. Vi borde göra det på lunchen någon dag nästa vecka!
    Kram till dig, och till dig också Elisabet här ovan;)

    SvaraRadera
  3. Elisabet8 januari 2011 kl. 12:44

    Kramar till dig också Malin :)

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)