Det är bara Hanna som kläcker ur sig uttryck som ovan. Och jag älskar henne för det. Vi är uppväxta ihop sedan våra första dagar i livet. Och vi har en relation som två syskon som hörs för sällan. Hon är en stor del av tryggheten och stabiliteten i min uppväxt. I julas snöade vårt träff in, men i går träffades vi äntligen (hon tillhör de lyckliga som har sportlov). Vi åt japanskt och snackade om livet. Ett liv som vi lever väldigt olika. Förutom att Hanna är en underbar person fungerar hon också som en reality check. Vilket man behöver, inte alla bakar surdegsbröd, fikar på macarones och kokar ekologisk quinoa till middag. Blir ibland förskräckt över vilken snäv värld jag lever i. Men så träffar jag Hanna. Och jag älskar henne för det.
För övrigt rekommenderar jag Hais fisksoppa och en bit halstrad tonfisk med avokadokräm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar