Folk blir förälskade och folk gör slut. Just nu pågår ett par separationer i min bekantskapskrets och det gör mig så ont. Räcker med att tänka ett år tillbaka i tiden. Den ångesten, våndan och sorgen. Så mycket enklare att vara här jag är just nu. Och det som räddade mig då. För ett år sedan. Var att jag visste att jag skulle komma hit. Förr eller senare.
Vackert att man i alla lägen återhämtar sig, trots att det aldrig känns som om såren ska läka. Du är fin!
SvaraRadera