Något som sker alldeles för sällan i mitt hem. Blir oftast vin på stan för att fira veckan. I fredags var jag dock så slutkörd att soffan var det enda alternativet. Och en film jag velat se sedan den kom ut. Och den levde upp till alla mina förväntningar. Det är nästan bara Susanne Bier som får mig att gråta och stortjuta helt ohämmat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar