Har vid mer än ett tillfälle den senaste tiden funderat på det där med praktisk kärlek. Ni vet när man väljer en partner till stora delen på grund av praktiska skäl. Mer än umf i magen och stor passion. Självfallet är det inget man säger. Till någon. Kanske inte ens till sig själv. Förmodligen väger skäl som "bra kille", "han kommer att bli en perfekt pappa till mina barn" och "vi har kul ihop" över. Jag har själv gjort det en gång. Vi köpte till och med en lägenhet ihop. När inte det fungerade gjorde jag precis tvärt om. Det fungerade inte heller. Men om jag tittar mig omkring och funderar lite så kommer jag aldrig mer välja av praktiska skäl. Det ska vara massor av umf och passion. Varför lever man annars liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar