Så fort man stänger dörren bakom sig till restaurangen och kliver ut på bryggan försvinner all stress rakt ner under bryggan. Atmosfären är magisk. Ljudet, doften, färgerna på det slitna träet. En och en halv timme senare är kroppen rödflammig och trött men glad. En varannan vecka rutin har inletts och jag ser redan nu hur vi sitter där, jag och Elina om trettio år, två tanter med hängbröst och valkar och pratar om livet i bastun.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar