Nähä.

Nu drar jag till Istanbul och firar påsk. Tänka sig så skönt det ska bli. Storstadspuls, långlånga frukostar och så ska jag visa staden för någon som jag hoppas blir lika förälskad i den som jag är.

Mot (förhoppningsvis) varmare väder.

På torsdag morgon är jag där. Staden som blivit min andra hemstad. Och arbetsplats. Ikväll har jag förberett resan. Moodboard till inspirationsbilder, planerat möte med leverantör och så ska location kollas och vansinnigt mycket mat ätas.

Mad Women.

Man uppskattar alltså att 80% av alla köpbesluten fattas av kvinnor. Ändå är det män som gör reklamen. Av män för män. Märkligt det där. Jag ska i alla fall klicka hemma denna bok och läsa med förundran och förmodligen en hel del förfäran.

Om vi skulle tröttna på reklambranschen.

Ser jag en alternativ karriär som skulle gå lysande. Pizzabagare. Jisses vilka pizzor vi slängde ihop i fredags. Karin fick till en perfekt deg, Cecilia kavlade, jag kokade tomatsås. Resultatet blev två bisarrt goda pizzor. Och så moules mariniere till det, massa vin och långa diskussioner.

Trötter.

Inledde helgen storartat med bästa kompishänget. Sen gick det typ utför. Tröttare och mer utarbetad tjej får man leta efter. Ville inte så mycket mer än att sova. Hoppade festen där jag hade kunnat hänga med gamla idoler och ingen våffelfika blev det på söndagen. Men som alltid när man lyssnar på kroppen så blir den så mycket piggare och glade av att få precis det den behöver. Sömn och soffhäng.

Fredagssol och fredagslunch.

Började dagen med en het kroppsspråks diskussion. Män som slår sig ner, mitt emot på möten, så bredbent det bara går. Eller män som sätter sig ner i flygplansstolen och spärrar ut benen så man tvingas sitta snett, med risk för ryggbesvär, om man inte vill ha sitt lår tryckt mot en okänd mans hela resan. Och så har lunchen intagits på Malmös, i särklass, bästa lunchställe. Det är så bra på så galet många sätt.

Dagen efter.

Vi är lite smått slitna här. Dagen efter THE mingel. Men kul var det. Och fler än vi själva verkade uppskatta det. Och så är det ju förbannat kul att i alla fall en skånsk byrå är nominerad. Heja bästa The Fan Club. Annars bestämde jag mig precis för att avboka träningen ikväll. Får bli en sådan kväll. Har ju ändå burit massa tunga backar och lådor i dag.

Gold digger.

Gick genom stan med gigantiska påsar fyllda med ballonger. Alla vi mötte log. Lite mer skånsk blåst och Lotta hade lyft. Nu ska jag packa ihop för idag, bättra på ansiktet, greppa ett glas vin och mingla loss.

Antiklimax.

Som vi laddat. Till och med tågen ställde in i förväg. Sen blev det bara lite puder på marken. Och Facebook fylldes av skämtsamma bilder med "snöstorm" i Skåne. Nåväl, jag hade i alla fall klätt mig varmt. Det har jag inte idag. För i dag ska vi få finbesök. Cirka hundra minglandes mediamänniskor ska diskutera Guldägg och titta på vilka som blivit nominerade.

Oj vilken grej.

Det har varit ett rus av väldigt mycket åhhh och ahhh här på kontoret. Magi helt enkelt. Och tänk vilken grej. Ena dagen tvåbarnsmamma nästa fyrbarnsmamma.

En helg.

Började med ett superspännande möte. Och så insåg jag att vår nya halsbandskollektion gått som smör i solsken. Så kramade vi om vår finaste bästa kollega som har något väldigt stort framför sig. Jag sa hejdå med rys på kroppen och blanka ögon. Innan dess hann vi dock skissa fram ett nytt urtjusigt armband med en stor pärla och en liten pärla och något orange. Sen blev det aw med vin och varmkorv på mec. En slö lördag som avslutades med massa tjejer i ett stort urtjusigt nybygge på en blåsig åker. En söndag med iskall, men solig promme och en magisk mjukpeperakaka, en fantastisk nyhet och glad men trött vän.

En helt vanlig lördagsförmiddag.

Allt som oftast vaknar jag på lördagen av att telefonen ligger och burrar. Halvt vaken plockar jag upp telefonen och börjar godkänna färger på stenar och bestämma kvantiteter. Min något mer morgonpigga leverantör har stora steninköpardagen på lördagar. Hon letar efter exakt de färger och storlekar vi vill ha och jag ligger i min säng och godkänner.

Mormor goes sexy.

Gick in på Monki häromdagen och impulshandlade underkläder. Trosor bredare än gammelmormors underbyxor. Men så snyggt ju! Och den stora frågan är om detta är typiskt något man som tjej tycker är vansinnigt snyggt, medan killen är helt oförstående. Lite som hög midja i jeansen eller klänningar med spexig skärning.

Jag hörde minsann skål!

Vilken grej. Ett helt fantastiskt år. Både det längsta och det kortaste. Och jag minns mycket väl känslan jag hade i början på förra året. Hur jag ältade för och emot, gjorde tusen olika riskanalyser i mitt huvud. Men efter ett telefonsamtal med min bästa coach, tillika bror, så var jag helt övertygad om vilket beslut jag skulle ta. Att säga upp sig för att till hundra procent satsa på egna företagandet är ta mig tusan det bästa beslut jag tagit i mitt liv.

Idag är en alldeles speciell dag!

Så speciell så kollega Nina har finkjolen på. Idag firar vi ju 1 år. Hurra hurra hurra för oss!

Jodå det gick.

Att få ett ansikte på denna människan även i dag. Men det tog sin lilla tid. Från flottiga sneda glasögon, rödsprängda ögon, narigt röd näsa och snustorra läppar. Till en helt okej version av mig själv. Men sen kom jag också klockan tio till jobbet. Förkylning vik häda tack. Annars har vi minsann blivit intervjuade idag. Trevlig liten pratstund som det ska bli mycket intressant att se resultatet av.

Blodsockerfall.

Mina närmsta vet exakt vad som händer med mig när jag får blodsockerfall. Och det är ingen rolig upplevelse. För att stävja detta otrevliga beteende så gäller det att ha en knäckemacka, en skål gröt eller en energy bar redo. Och efter att ha ätit Getraws raw food bar så vill man inte äta någon annat. Rena ingredienser, inga tillsatser, inget sötslisk och fantastisk lakrits smak! Och så blir det ännu bättre när man vet att det är bästa Karin som tagit fram koncept och namn och sånt.

Packa, rea och snor.

Har packat leveranser i hundraåttio, handlat två förtjusande plagg på HM på värsta rean utan att veta att det var värsta rean och så har jag snytit näsan narig och druckit litervis med ingefära.

Fika på riktigt.

Finns nog ingen som upplevt helgens blåst som inte kan instämmer i att det har varit bisarrt kallt. I princip så kallt att man egentligen inte velat gå ut. Men trotts detta tog jag minsann en liten tur på stan i går. Och en fika på Hollandia. Detta fantastiska kafé. Helt fritt från trendiga kakor och snygga surdegsmackor. Här fikar man på riktigt.

Här såg det ut att bli en fantastisk fredag.

Kaffe med en brun Karin på Noir och ett galet kul telefonsamtal på jobbet. Men så jobbade jag så länge så vi inte hann med planerad drink på Rosen, föreställningen drog ut på tiden så vi kom 40 minuter sent till bokat bord på Bastard, Bastard hade stängt köket och ville inte servera oss någon mat, tråkmat inhandlades på Hemköp, insåg att jag inte hade något vin hemma, pojkvän somnade i soffan. Och jag kan konstatera att den känsla jag har svårast att handskas med är besvikelse.

Grattis till vadå?

Igår var det ju Internationella kvinnodagen. Och de som inte fattar varför den dagen finns kan ju börja med att läsa valfri dagstidning, läs någon lönestatistik eller kolla nyheterna. Och de som sa grattis till en kvinna kan ju  läsa valfri dagstidning, läs någon lönestatistik eller kolla nyheterna. Jag passar på att hylla de fantastiska kvinnor som jag dagligen omger mig med. Och framförallt en av dessa fantastiska kvinnor är lite extra fantastisk. Hon tacklar en tvillinggaviditet och företagande på ett sätt som gör mig galet imponerad. All kärlek till dig och extra mycket kärlek den kommande veckan.

Bild på mig och Malin i Istanbul i juni förra året, fotograferad av eminenta Malin Lauterbach.

I sommar fyller jag min "scary age".

Har alltid haft åldern trettiofem som min "scary age". Och i sommar fyller jag minsann just det. Herrejösses. Och nog märker man skillnad. Förutom all klokhet och visdom så passar inte mina sommarjeans längre. Och det tar inte två veckor att komma i dem igen som det alltid gjort innan. Näväl, jag utökar antalet besök på Sats och snörar på löparskorna. Och köper ett par nya jeans.

På handleden Lite Adorable som så tjusigt matchar mina skor.

Mums.

Koka lite snabbt haricots verts i saltat vatten, sota dem sen i torr panna. Vansinnigt gott och enkelt!

Just nu.

Är det mest armband och halsband i mitt huvud. När en ny kollektion landar är det mycket som ska fixas. Och gärna allt på en gång. En liten favorit är armbandet på bilden ovan. Eller kasnke inte armband, mer ett handsmycke. Längtar galet mycket efter brun hud och långa sommarkjolar. Då kommer liksom Lite Scheherazade (superenkelt namn att komma ihåg...) sitta som gjutet på min brunbrända hand!

Idag.

Har jag jobbat alldeles förmånga timmar igen. Jag har fått känna på en helt magisk mage med en liten liten fot som sparkar hårt. Jag har diskuterat längtan bort i soppdisken på Mäster Livs. Har sett ett koncept sakta men säkert falla på plats. Jag har avbokat tisdagsbadet och fått ett värmande svar tillbaks från en annan hårt arbetande vän. Och så har jag förundrats och imponerats av världens starkaste kollega som bär runt på två små.

Mest ärofulla man kan tänka sig.

Måste ju vara när ens bästaste vän ber en formge hennes bröllopsinbjudningar. Lätt ångest, och kreativ vånda. Men med en tydlig brief, förstående och väldigt tacksamma uppdragsgivare kan det inte bli annat än bra. Och nu börjar nedräkningen till det andra mest ärofulla man kan tänka sig. Tärna på sin bästaste väns bröllop.

Jag har börjat säga vi.

Kom på mig själv i helgen med att vid flertalet tillfällen säga vi. "Vi" har ingen bil och "vi" ska äta middag med mina föräldrar. Ta tag i mig och ruska om hårt den dagen jag säger "vi tycker att...".

Sol i sinnet.

Herregud vilken dag. Lite sol och svensken går man ur huse. Och med all rätt. En ljuvlig söndag har det varit.

Lite kontor.

Och lite kalabalik. Mia (kollega, vän och kontorskompis) tog ett par snapshots förra veckan när vi exalterade packade upp lådorna från Istanbul. Och precis såhär ser mitt skrivbord ut. Långa rader med post-it, inspiration, tygprover, samples och smycken.

Här står jag och försöker se avslappnad ut.

Lyckas sådär. Men vilken fredag det var! Svårslagen. Något visst med känslan av att det inte är februari längre, att solen skiner och att alla plötsligt ler. Att man kan dricka mängder med rött vin efter jobbet. I ett helt underbart, oslagbart sällskap med bästa blandningen av människor. Inta middagen på Jalajalla, se tre ursnygga tjejer runt samma bord på Grand ha en Lite Kalabalik ring på fingret, leta potentiella män till kompisen, balkandansa till dragspelspunk och trava hem med datorväskan efter en perfekt aw.

Kjolen dissades av pojkvännen, hissades av tjejkompisarna. Halsbanden är så nya så det knappt finns än och kommer från vårkollektionen.