Att jag blir en vidrig person när jag inte ätit. Lägg lite stress på det och man vill inte vara i samma rum som mig. Det är verkligen Dr Jekyll och Mr Hyde vi pratar om. Från lugn och balanserad till ett monster. Och såklart är det de närmsta som råkar illa ut. Att killen valde att fortsätta dejta mig efter första lågt-blodsocker-incidenten är ett under.
Någon som känner igen sig? Annars bestod mellanmålet idag av bubbel, jordgubbar och choklad. Och jag sitter fortfarande på jobbet. Själv som tur är.
Haha, jag känner igen mig!
SvaraRaderaJag klarar verkligen inte att vara utan mat, när blodsockret dippar är det inte kul att vara i närheten. Vi är tre systrar och en mamma som alla är likadana ;)
Ditt mellis, mycket bra kombo där. Knaprar nötter som en liten ekorre när jag måste fylla på depåerna...
SvaraRaderaOM, både jag och dottern blir rätt "monsterlika" vid matbrist...
SvaraRaderaÄlskar att jag inte är ensam om detta oerhört betungande problem. :)
SvaraRadera