Lite sol lite regn.

Vaknade inatt av först mardröm, sen monsunregn, sen mensvärk, sen sopgubbarna (soptransporten? sophen?) och sen slipmaskin på innergården. Sen har det varit en superseg dag, varken skön eller effektiv. Meningslös på sätt och vis. Har i alla fått fått jobbat lite, rett ut helt vanligt tull-strul och druckit en kaffe och ätit största möjliga kakan på Kafferosteriet. Nu ska jag göra mig klar för lite födelsedagsfirande. Med en liten skara vänner på Far i Hatten. Så kom förbi och sej hej vettja!

Vad gör man.

När det är en mulen dag på sista semesterveckan. Man tjafsar med pojkvännen och känner för akut miljöombyte. Och Karin har stora städardagen. Enkelt. På med lite maskara, flätar håret, tar på bekväm klänning och hoppar på första bästa tåg mot Köpenhamn. På ett par timmar är bröllopspresenten till bästa paret inhandlad, en komplett outfit till Guldknappen fixad och kvällen middag upphämtad på lêlê. Vad jag kallar kvalitativ egentid.

Blev mycket glad.

När jag hittade den nyöppnade juicebaren i triangeln. Mindre glad när jag insåg att det var Wayne's Coffe som låg bakom. Hade hunnit måla upp en bild av en ensam juicenörd som öppnat ett ambitiöst hål i väggen med raw-food bars och färskpressat. Så var det bara en tråk-kedja som fattat trenden.

Sen sist.

Har jag firat födelsedagen med familjen, gjort en gudomlig dessert, badat massvis, ätit hämtmat från Green Matmarknad och druckit ekologiskt iste på en brygga i V Hamnen, ätit sorbet med Cava, rea-shoppat, druckit litervis med färska juicer, druckit hemgjord Moijito och valt att stanna hemma istället för att gå ut, ätit alla frukostar på innergården och sakta men säkert börjat komma ner i semester-mood.

Gudomlig dessert: vaniljglass i botten, färska blandade bär och vispad äggvita med socker som snabbt grillas på toppen.

Squash från trädgården och rödbetsröda fingrar.

I våras när vi var och på plåtning i Istanbul pratade jag med vår galet snygga modell om raw food. Blev smått pepp på att byta ut bland annat den gamla vanliga fiberhavregrynen till en gröt på bland annat Chiafrö. Blev liksom inspirerad att bli (ännu mer) hälsosam. Igår efter ett besök hos vänner (med nyköpt hus på landet och gigantisk trädgård) där Voltaires kokbok precis var inköpt kickade inspirationen ännu mer in. Till middag serverade dom nykokta färska rödbeter, squashplättar och en röra på nötter och avokade. Ja herrejisses vilken hälsohöst det ska bli.

Lite semesterpaus.

Sitter minsann på jobbet och svarar på mail, planerar mässa och kickstartar rean tillsammans med Olivia. Ännu bättre blir det när även Karin valt att jobba idag så man får lunchsällis. En liten paus i semestern kan ju inte skada liksom. Regnet som de som de senaste dagarana suckat "trött på vääärmen", önskat sig, kom ju idag.

Och skynda fynda förtusan!

Business and pleasure.

Får mig mest att tänka på när jag var tjugo någonting och den andra anställningsintervjun var en middag på en mysig restaurang i Lund. "Chefen" undrade under middagen om det var business eller peasure för mig. Fattade nada. Det var ju en anställningsintervju. På kvällstid liksom. Naiv. I alla fall så var dagens lunch med bästa Maria en härlig blandning av båda. Pratade igenom ett intressant samarbete för Lite Kalabalik efter sommaren och sen hade vi massor av tid att prata igenom allt annat. Efter lunchen blev det Västra Hamnen och iskallt men helt galet skönt bad i Öresund.

Lunchen intogs på Myteri, på väggen hänger snyggplanch från vänner till mig. Kolla in dem här.

Att vara hemma i Sverige igen.

Man hör grannarna pargnabbas över grillen på innergården (något är uppskurit på fel sätt, något annat felköpt). Pargnabb måste vara det mest meningslösa i tillvaron. Finns inget rätt sätt att skära en morot på liksom. Och på Facebook klagar någon över värmen "den börjar promenera på mina nerver". Funderar på om det finns en lag mot att som svensk klaga på sommarvärme. Det gör det tyvärr nog inte. Men kom tillbaka i februari och säg vad du tycker om sommarvärme då. Och så är min turkiska leverantör lyrisk över att jag är hemma så hon kan bombadera mig med WhatsApp och frågor om rätt nyanser och storlekar.

Ungefär såhär.

Klev av flyget och konstaterade att temperaturen var perfekt, älksade direkt det blå hotellet, tog två dagar på mig att inte somna varje gång jag la mig ner på solstolen, läste ut tre böcker, gjorde en dagsfylla i Palma på två karaffer Sangria, åt historens sämsta turisttapas, straffades för att vi åt världens sämsta tursisttapas med en ordentlig matförgiftning, tillbringade ett svettigt dygn på hotellrummet med ac och en meter till toaletten, tillbringade en varm dag i skuggan med magont, firade min födelsedag med att tillfriskna, firade 35 år med att titta på Cava flarran och äta några tuggor tapas och ta ett par klunkar Sangria. Saknar synen av spanjorenas långbord på stranden i solnedgången, het sand under fötterna, strandpromenaden från hotellet i solnedgång till Portixol och långa varma bad med världens bästa man.

Palma här kommer vi!

För fem år sedan firade jag min trettioåriga födelsedag på en spansk ö, det var ett vinnande koncept att dricka Cava, Sangria och äta tapas så varför inte fira sin 35-årsdag på samma sätt, fast på annan spansk ö. Mallis denna gången. Salud för att det är semester!

Ninas leo-outfit får illustrera att jag åker till Mallorca.

En perfekt sommarkväll.

En sådandär kväll som det bara finns ett fåtal av. Och jag valde att inte följa med pojkvännen till festival på Österlen eller trava över på grill till Ida. Istället sov jag en vända i soffan, åt laxsallad, kollade på Dexter och intog tvättstugan efter sista tvättiden. Och det var galet skönt att bara vara.

Road Trip.

Med gråten i halsen, orsakat av dumma dumma posten.se, satte jag mig i hyrbilen. Konstaterade att stressnivån alltså nått så högt att jag i princip bryter ihop över fel lösenord. Efter några mil och lugna andetag senare inhandlades kostym på Outlet Syd, fantastiskt ställe om man vill ha en Tiger ett par tusenlappar billigare än i stan. Själv kom jag därifrån i en onepice som kändes som en pyjamas men skulle nog kallas byxdress. I Helsingborg hämtades min tärn-klänning upp hos fantastiska Gemma, vidare inom Borstahusen så jag fick visa framtida boendeort för pojkvännen och sen raka spåret till Röstånga och middag med gammal vän.

Pust.

Snacka om att det är sista rycket innan semestern. Och jag som hade planer på att varva ner innan semestern tar vid. Har gått sådär. Det är delägarmöten, ekonomifix, fakturering, produktions uppstart, mässförberedelser och massa annat härligt. Underbara kvällar man inte vill missa så spontanvin på Bastrad och lång långa promenader är ett måste.

Bild hämtad från senaste Reklamölen. Jag och polare Martin diskuterar förmodligen småföretagardilemmat (att man jobbar typ alltid) och så får jag säga att min förmåga att produktplacera på mingelbild är beundransvärd. Halsbandet syns perfekt och handleden kommer in helt naturligt i bild.

En galet bra plats på jorden.

Är min lilla hemby. Platsen jag är uppvuxen på och där mina föräldrar fortfarande bor kvar. Byn heter Stockamöllan och ligger mitt i Skåne. Om man är ute och kör rekommenderar jag verkligen att man svänger av vid affären (affären är byns ICA...), passerar gamla fabriken, vattenfallen, ån och kör sakta på grusvägen genom skogen och kommer fram till Stenhusets antik. En liten butik med ett litet litet kafé i ett gammalt vackert stenhus.

En möhippa.

Tidig flight till Stockholm på lördagsmorgon, jollekurs och jollerace och att känna sig som en jätte i en liten båt, picknick i strålande sommarsol på klipporna, mitt-på-dagen berusning av bubbel och sol, relaxing på Centralbadet och power nap på solterassen, drink på Nobis med en blomma i glaset, massvis av Cava och tapas på Boqueria och en sväng om under Berns kristallkronor.

Instagarm-bilder från denna kvinna @maratonpetra.

Två långa blondiner och en bästa vän.

I mitten står bruden, bakom henne tärnorna. Eller livvakterna. I alla år vi känt varandra har vi vaktat varandras liv. Jag har ringt med tårarna rinnandes nerför kinderna, vi har skrivit långa långa mail till varandra, vi har skrattat över otaliga fantastiska middagar, vi har svettats ihop på det värsta sommarjobbet, jag har känt mig hopplöst maktlös på avstånd när det största men samtidigt jobbigaste har hänt och vi har alltid känt oss galet trygga i vetskapen om att den andra finns där.

Sommarens viktigaste uppdrag.

Är ju utan tvekan att jag är tärna på min bästa väns bröllop. Och i flera veckor har vi planerat och tänk. Satt i hop den bästa tänkbara dagen för vår älskade vän. I fredags packade jag livsnödvändiga saker som energibars, våtservetter, nagelkit och prinsesskrona (letade resultatlöst efter en kungakrona...). Tygkassen kommer från en butik i Shoreditch i London.

En alldeles speciell fredag.

Vi firade att Nina skulle gå på semester, att vi andra bara har en vecka kvar, att vi fått galet trevliga besked, att solen sken och att det var fredag. Och karma, nog tror jag på karma. På bästa fredags lunchstället med ett svalt glas rött och stekt spetskål.

Det är nu.

Som det är sommar. Och är det molnigt har man bara en anledning att sitta ännu lite närmre varandra. Skorna shoppade jag på kontoret. Nina ville inte ha dem längre de kostar en lunch. Vad jag kallar ett kap.

Lite jobb.

Tillsammans med galet duktiga stylist Mia så har vi tagit fram mässmaterial och lookbook till Frontrow. Och som vanligt är det teamet som gör att resultatet blir så bra. Från kundens vision till Mias tanke kring bilden till hur fotograf Oscar fångar den känslan till att jag som AD förverkligar känslan och sätter ihop allt till att hålla det färdiga resultatet i sin hand.

Låtsas det är semester.

Sitter och dricker vin alldeles förlänge på Tempo, ligger och drar mig på morgonen i en halv evighet och hjärnan har sakta börjat gå på sparlåga. Men det är ju liksom inte dags riktigt än. Hur mycket jag än ville sitta kvar på Tempo halva natten igår och desto fler sköna människor som slöt upp desto svårare att gå hem. Men som sagt, inte semester riktigt än. Idag har vi haft delägarmöte, summerat 2013 halvägs och bestämt fokus för resten av året.

Växlande molnighet och fakturering.

Kräver sin soppa på Mrs Saigon (extra stor), extra stark Latte och orange naglar som matchar skorna.

När vi har sommarfest.

 

 

Så tar alla med alla (och det är många) barn och så samlas vi hemma hos kollegan i Ljunghusen. Barnen badar medan vi vuxna tittar på, sen grillar vi och dricker massa vin. Och så var det nästintill slagsmål om vem som skulle få hålla och snosa. Tur det finns två av dem.

Lite snygga vänner!

Det händer nästan aldrig att en kompis inte har ett tjusigt Lite Kalabalik armband på handleden när vi ses. Om det är för att de på morgonen tänker "idag ska jag träffa Lina måste ta på mig mina armband". Eller så har de kanske alltid dem på sig. Förmodligen det senaste. Hehe. Urtjusigt är det i alla fall. Ovan Cecilia i fredags med Lite Alexa och Lite Fatima.