Läser
fantastiska Johannas drömmar och förundras över drömmen om fem barn. Att skaffa en tredje är för mig helt obegripligt. Och jag vet ju inte vad jag pratar om eftersom jag inte ens har ett (och inte ett påväg för er som börjar spekulera...). Däremot har jag alltid tyckt att barn tar onödigt fokus från intressanta vuxendiskussioner, avbryter trevliga familjemiddag och jag hör allt som oftast vuxna berätta om den enorma friheten de känner en kväll utan barn (frihet?). För att inte prata om hur mycket de längtar efter en sovmorgon. Så snälla, hit me, med alldeles fantastiska små ord om små barn. Och snälla, säg för guds skull inte "passa på av njut så länge du kan av den där sovmorgonen". Kanske det mest oförskämda man kan säga till en barnlös 35-åring.
Killen på bilden ovan har dock charmat mig totalt. Hade man kunnat beställa hade jag klickat hem både brossan och han.
Jag hade samma inställning som du. Nu sitter jag här med en en månad gammal bebis i knät och undrar varför vi inte fick honom tidigare! Men visst är det sömnlöst, stundtals outhärdligt med ont i magen-skrik men samtidigt är det såååå härligt och fantastiskt att jag undrar hur det kan vara möjligt.
SvaraRaderaVisst, det är några martyrår där i början (särskilt med första barnet då kontrasten mellan "mitt gamla liv" och "mitt nya liv" är stor.) Men jag kan inte tänka mig något mer personligt utvecklande än att få barn. Hur de ställer saker på ända, tvingar en ta i tu med egna gamla spöken, gör en till en supermänniska som kan hålla en massa saker igång samtidigt. Och så är det ju kärleken. Störst av allt är kärleken.
SvaraRaderaHaha, jag har tre tonåringar (varav en superstökig) och jag funderar verkligen över detta med barn ibland. Men det är ju kärleken. Hur jobbigt det än är och hur mycket energi de än tar så är kärleken enorm. Därmed inte sagt att man kan leva ett fullgott liv utan barn, för det kan man såklart.
SvaraRaderaKärleken.
SvaraRaderaStort tack för era kommentarer! ♡♡♡
SvaraRaderaOch jag skulle vilja kommentera hur viktigt detta inlägget är för alla kvinnor som faktiskt inte längtar efter barn, alls. Jag har vänner som inte förrän nu, i 30 års åldern, vågat erkänna att de aldrig drömt om barn, för de har fått så många anmärkningar på att "det gör väl alla kvinnor". Jag har alltid sett mig själv som mamma någon gång i framtiden, men brottas med tanken om varför jag tvunget måste föda ett eget barn när det finns så många som just en mamma men inte har en.
SvaraRaderaPrecis. Exat så. Hela grejen med att man förväntas göra som alla andra stressar och tynger många. Framförallt kvinnor. Bara det är ett helt eget inlägg.
Radera* som behöver en mamma men inte har en.
SvaraRaderaFör mig har det också gett mig en tydlig känsla av mening. Förut kunde jag ofta bli låg, drabbas av väldiga tvivel, känslor av att vara värdelös, känslor av enorm ensamhet. Jag tycker att alla de känslorna har mildrats sen jag fick barn. Jag skrattar så många gånger varje dag sen jag fick henne. /M
SvaraRaderaHjärta dig.
Radera