Jag är en tedrickare. Är den besvärliga som säger "jag tar gärna te" och får vänta på att vattenkokaren ska koka klart. Kaffe dricker jag för att det känns härligt att traska runt med en lattemugg eller sitta på ett snajdigt kafé med en kaffekopp framför sig. Men något hände när jag valde att starta eget företag samtidigt som jag fortfarande var fast anställd. Koffeinet var min räddning. Men fast blev jag först när vi, för nästan exakt ett år sedan, flyttade in i en gammal våning med knarrigt golv på Västergatan. Varje dag precis efter lunch ställa mig vid Moccamastern och vänta på att kaffet ska bli klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar