Det där med balans.

Gillar mitt liv bäst när det är en lagom balans mellan träning och sitta hemma i soffan. Och kvällar då man socialiserar med vänner ska vara som en liten krydda i vardagsbalansen. Den senaste veckan har nästan varit en enda lång middag med vin. Är helt slut. I onsdags käkade jag middag på Mrs Brown med Martina. Vi blev väldigt bra vänner på gymnasiet, sen tappade vi varandra i flera år men kan tacka Facebook för att vi hittade varandra igen. I onsdags hade vi en urtrevlig stund tillsammans.

Märklig känsla det där.

Får ju säga att Birthe sätter huvudet på spiken i sin kommentar nedan. Det har varit intressanta, sköna, fina och lite jobbiga dagar. Någon har ruckat min värld en liten liten bit. Därav har jag haft svårt att fokusera på det jag måste fokusera på och bloggen blir lidande. Annars har jag haft en bra dag. Hade en trevlig men lite konstig lunch med Max, själva lunchen var inte konstig (förutom då att vi åt på en suchirestaurang som är inhyst i en spel- och tipsbutik) utan samtalsämnena. Vi konstaterade att det finns hushåll, hushållspapper och hushållsost. Att man inte kan skylla på att en 28-åring är omogen när en relation med en sådan inte fungerar. Och att saker som kan verka tråkiga i inledningsskedet i en relation är de som sen är själva limmet i relationen när man varit ihop ett tag.

Film och sömn.

Kände mig som tjugo på nytt fredagsnatt. Men som den trettioåring jag är när jag vaknade på lördagen. Satt uppe och pratade hela fredagsnatten lång, med en ny bekantskap. Mycket intressant. Började kvällen med två filmer, en mycket bra en mindre bra. Micmacs, samma regissör som till Amelie from Mortmart, den verkade lovande men var ganska tunn. Fantastic Mr. Fox däremot var bäst på länge, underbar.

I går gick jag och Ulrika och såg Svinalängorna, så bra och så tung. Man bar helt klart med sig hem en känsla av vanmakt och förtvivlan. Idag vaknade jag utvilad, men såklart alldeles för sent på dagen, ställer jag inte klockan vaknar jag typ aldrig. Söndagen ska ägnas åt jobb och träning. Tänk så effektiv man blir om man låter bli de där utekvällarna och satsar på filmkvällar istället, om jag bara hade varit kapabel till att sova mindre hade jag varit odrägligt effektiv.

En kort kjol.

Få saker får igång mig så mycket som orättvisor. Och framförallt när de är könsrelaterade. Självfallet är jag feminist. Läste ett mycket intressant inlägg i min parter/vän/kollega Elisabets blogg. Om turkar och inställningen till korta kjolar. Undertiden jag bodde i Istanbul har jag aldrig tänkt så mycket på vad jag skulle ta på mig som jag gjorde när vi skulle ut och äta eller gå på fest. I Sverige slänger jag alltid på mig ett par strumpbyxor och en kort kjol, är det vinter tar jag en stor kofta till det. Men i Turkiet visste jag exakt hur min pojkväns ansiktsuttryck skulle se ut när han skulle få se mig i en sådan outfit. Inte populärt. Men självfallet tog jag en kort kjol ändå.

Och när det kommer till turkarnas (eller för den delen vilken sydeuropé som helst) bild av oss skandinaver som lättfotade säger jag bara: Och? Låt dom tycka det, vi svenska tjejer hycklar i alla fall inte och vi har fantastiskt kul på semestern. Låt tjejerna dansa halvnakna på en klubb i Alanya när de kommer hem har de i alla fall haft sommarens roligaste vecka.

En bra vecka helt enkelt.

Min ångest försvann i och med att tidsplanen gjordes om och en helt ny fräsch vecka adderades. Och det blev en onsdagskväll helt utan ångest och med massor av vin, enormt trevligt och intressant sällskap, hetsiga diskussioner (älskar hetsiga diskussioner, har en hemlig dröm att bli politiker) och alldeles för få timmars sömn. Men idag är det fredag och jag är utvilad. Hade en härlig kväll med bästa Elina i går. Våra samtal går alltid från statusuppdatering, till vilka filmer vi sett och vill se till att sitta med datorn och klicka fram låt efter låt vi vill den andre ska lyssna på. Nu ska jag inta min lunch som skriker det-är-januari-och-jag-längtar-efter-lönen.

Ångest.

Amerikanen jag dejtat ett litet tag sa en gång att han var väldigt förvånad över hur ofta svenskar sa ordet ångest. Bakfylleångest, höstångest, jobbångest, pluggångest, ångest... Stämmer nog. Vi svenskar har ångest mest hela tiden. Jag har det nu. Jobbar med en redesign där formen i slutändan ska tilltala manliga köttätare. Och jag är ju varken man eller köttätare. Annars har dagen innehållit en lyckad liten filmvisning, msn-konversation med en nyförälskad vän och en sms-konversation om ett livsavgörande ämne.

Bygga fort.

Har på lite olika sätt varit en fantastisk dag. En grå tisdag omvandlades i förmiddags till en guldskimrande och helt underbar tisdag. Annars har jag numer  en ny vana som innebär att jag ska komma i säng vid 11. Inte 12. Då ökar också chansen att jag är på jobbet innan nio, istället för efter nio... Får se hur detta går framöver. Av den anledningen kommer då här ett litet inlägg om min söndagskväll. Planen var pizza på Vespa och bio med min dejt. Istället blev det min dejt och en 2,5 årig liten kille, pizza hemma och Cars på dvd... Lite oväntat. Och nog var jag lite nervös innan. Är inget större fan av barn, de är svåra att förstå, alltid gnälliga, svåra att behaga och avbryter alltid samtal som pågår. Nåja, det blev en väldigt trevlig kväll med massa lek och en liten jetlaggad kille som till slut somnade till Cars. Och nog smälte svala jag när denna lilla kille tog min hand och gick ut i vardagsrummet med mig för att bygga ett fort av soffkuddarna. Det är helt klart en annan nivå på dejtandet när man är 30+.