En helt vanlig förmiddag.

Kommer till kontoret. Produktionsledarlkollega utbrister "så fin du är, vårfräsch!". Stylistkollega säger "transparent blus med bh i avvikande färg! Helt rätt i vår. Och perfekt val av bh." Sen svarar jag på mail. I vanliga inboxen, i Facebook-inboxen och så loggar jag in på företagets Instagram och svarar på frågor. Publicerar ett erbjudande på sajten, på Facebook, i företagsbloggen och på Instagram. Och så kollar jag min Pinterest (där massvis med människor över hela världen har pinnat ett och samma armband som vi inte har i lager). Byter stol. Ungefär. Svarar på mail, fixar till en annons, uppdaterar en grafisk manual och så är det lunch.

Idag är officiellt första vårdagen.

Sneakers på och ansiktet mot solen hela vägen till jobbet. Och det där om att det vankas snö i slutet på veckan det tror jag inte ett skvatt på.

På handleden Lite Oriental Night, Lite Coachella och LIte Candy!

Det är ju bara att öppna butik typ.

Fyllde resväskorna med porslin och Kelim. Och så praktiskt att resa med sällskap, ett sällskap som dessutom nöjer sig med ett litet handbagage så det finns ytterligare 20 fina kilo till mig att fylla med shopping. Cecilia hade beställt en stor och en mellan. Karin en liten och så skulle mamma ha en födelsedagspresent. Och sen resten till mig och så ett litet lager med små presenter att ha i beredskap.

They call it chaos we call it home.

Efter två dagar i Istanbul sa pojkvännen att han hade väldigt svårt att förstå att jag hade varit bosatt i detta turkiska kaos och att jag dessutom hade trivts så himla bra. Lugna jag från lilla byn på landet liksom. Och nog tusan har jag själv svårt att fatta att jag kan känna mig så hemma i något som är så annorlunda. Men så äter man en långfrulle i Cihangir, blir uppvärmd av försommarsolen, äter pannkakor precis vid vattenbrynet i Ortaköy, tränger sig förbi kaoset på Istiklal för att hitta bästa mezen på en bakgata eller tar hissen upp på en takterass för att titta på kaoset och dricka ett glas vin. Då fattar man.

Vilken påsk!

Bytte snapsen och sillen mot Rakı och fisk från Bosporus. Isande vindar mot värmande försommarsol. Slappedagar i soffan mot långa promenader på Istanbuls branta gator och smågodis mot baklava.

Bästa målet på dagen.

Är tveklöst frukosten. Och som tur är har jag hittat en likasinnad. Vi skrattar hånfullt åt frukostbilderna på Facebook och Instagram och säger "de skulle sett vår frukost, där snackar vi helgfrulle". Ungefär så. Och vilken lycka det då blir när man befinner sig i ett land där frukost är kultur. Man äter mycket och länge. Helst så man står sig hela dagen. Självfallet har vi frossat hela helgen. Och hemma ser jag fram emot den dagen ett kafé i Mamö slopar brunchbuffén och istället sätter frukost på menyn.

Bästa frullen i Istanbul hittar på i Cihangir. På Journey eller Cuppa.

Tre helt olika dagar.

Första dagen är ruggig och blåsig och "måsten" avverkas (shoppa Kelim och porslin). Andra dagen kommer solen och man får en försmak av sommarvärme, man blir blåst på ett turisthak för att man inte är tillräckligt uppmärksam på den saltade notan och man blir nästan (men bara nästan) blåst av en taxi chafför. Dag tre är det riktig sommarvärme och man blir bjuden på ett slott med en kunglig frulle av sin leverantör, man tar en solstekande båttur, dricker lemonad vid havskanten och avslutar dagen med bästa mezen och ett gupsy-något-band på en skitig liten klubb på en bakgata.