Bästa förändringen i lägenheten.

Måste ändå vara älghornen pojkvännen hade med sig. Som fann sin plats ovanför spritskåp fån 50-talet. Tjusigt värre.

Gräsänka.

Märkligt hur snabbt man vänjer sig vid att inte bo själv. Kändes nästan läskigt att somna i en tom lägenhet i fredags. Lika märkligt att jag efter halva helgen var tillbaka i gamla rutiner igen och blev nästan lite irriterad när de stördes tidigare än jag räknat med på söndagen. Var ju t ex inte klar med säsong tre som jag beräknat och jag skulle ju äta äggmackor och popcorn till middag.

Annars då. Helgen har varit en enda lång avkoppling med massor av soffhäng och sömn. Lax, gratinerad fänkål och sötpotatis med spenat och feta, en flaska rött och Karin och Cecila. Vi hann bli mätta på chips innan maten var klar, diskuterade relationer, rasism och branschskvaller. Sen var alla tre trötta. Av tre helt olika anledningar. Idag har jag tagit långpromenad med P3 Dokumentär i lurarna och lyssnat på rysshistorier som innehöll en hel del vodka.

En selfie minsann.

Kände att det var dags för en helt vanlig bloggbild. Mest för att jag tog på mig en finkjol som enbart exponerades för mina kolleger. Lunchen intogs på kontoret och minglet jag skulle gå på efter jobbet uteblev när to-do listan fylldes på istället för att betas av. Annars är det ju fredag. Fredag efter en vecka med tunnelseende och inte ett enda löppass. Ikväll ska jag kolla minst tre Scandal-episoder i rad och njuta av att jag har en sambo som är på Rysslands-turné.

Älskade stad.

Kollar denna fantastiska reklamfilm och det hugger till av längtan. Blev lite väl mycket kalabalik vid senaste besöket (då vi hamnade mitt i ett smärre upplopp för demokratin). Men nu har det gått ett halvår och jag saknar det bittra teet, kaoset, smaken av dagsfärsk fisk och utsikten vid Bosporen. Och självfallet känns det helt rätt att Elin Klings tidning Stylby gör ett uppslag om Istanbul. Och att Istanbul har blivit det hippa resmålet fattade jag såklart redan för fem år sedan. Tabii ki.

Kolla även Niklas Mat på SVT, alla avsnitt är bra men bäst är såklart när han lär sig skära kebab och praktiserar på finkrogen Mikla i Istanbul.

Har blivit en kaffetant.

Jag är en tedrickare. Är den besvärliga som säger "jag tar gärna te" och får vänta på att vattenkokaren ska koka klart. Kaffe dricker jag för att det känns härligt att traska runt med en lattemugg eller sitta på ett snajdigt kafé med en kaffekopp framför sig. Men något hände när jag valde att starta eget företag samtidigt som jag fortfarande var fast anställd. Koffeinet var min räddning. Men fast blev jag först när vi, för nästan exakt ett år sedan, flyttade in i en gammal våning med knarrigt golv på Västergatan. Varje dag precis efter lunch ställa mig vid Moccamastern och vänta på att kaffet ska bli klart.

En välgörande dag!

På Formex mässan i augusti sprang jag på en vansinnigt trevlig kvinna. Annakarin från det marockanska inredningsmärket Sidsid. Förutom att vi håller till på samma sydliga bredgradder så delar vi en hel del tankar kring hur vi vill driva ett företag med socialt ansvar. En lunch på höstkanten och vi bestämde att vi skulle göra något ihop. Och igår gjorde vi minsann det! Annakarin inredde tre våningsplan i gamla vattentornet i Ystad, vi samlade ett gäng bloggare, visade upp vårens nyheter, berättade om hur vi kombinerar vårt engagemang kring socialt ansvar med vårt företagande, åt en marockanskinspirerad lunch och så drog tjejerna på välgörande spa när jag och Malin styrde bilen tillbaka till Malmö för mindre välgörande kvällsjobb.

Läs mer hos Mia, Krickelin, AprillAprill och Malin.

Nytt in.

En viss förändring har ju skett i mitt hem. Förutom att jag nu har högtalare och en förstärkare som gör att man kan spela högt och härligt (förra gången jag hade högtalare och förstärkare var förra gången jag var sambo…), så finns det även både gitarr, oräkneliga trummor instoppade i varje ledigt utrymme, en gammal tvättbräda och ett gäng trumpinnar (fölår trumstockar) i mitt hem. Den stora frågan är; kommer tjejen som blev tillsagd som tioåring att mima i luciatåget och även fått höra "hade jag sett din skivsamling innan jag lärde känna dig hade jag aldrig lärt känna dig" bli mer musikalisk.