Grekiskt kaffe.

Är som turkisk. Inte så gott alltså. Men ett säkert kort i sommarvärmen är en iskall Fredo Cappuccion.

Meze.

Åhh vad jag älskar smårätter. Och att alla äter av samma fat. Så kan man humma och mma i kör över hur gott det är. På bild grekisk meze, nästan lika gott som turkisk.

Utelivet på Poros.

Det fanns. Men det var såklart inte lika livat som i Alanya. Och den största skillnaden var nog att musiken var högre än hög. Men ingen dansade. Eller jo två långa svenskar dansade loss. Grekerna tittade på. Innan jag intog dansgolvet fick jag dessutom äran att bli uppflörtad av en megakänd grekisk idrottsman. Minns dock inte hans namn, men han har visst vunnit os-silver i rodd. När inte jag nappade på hans flört fortsatte han ihärdig med först Helena och sen Lilie.

Designhotell och potentiell terrorist.

Första kvällen på Poros firade vi David (Helenas kompis Lilies kollega och vän) födelsedag på ett snajdigt designhotell upp i bergen. Det dracks den ena härliga cocktailen efter den andra. För att addera lite extra spänning till kvällen ryktades det att premiärministern och bland anat Olof Palmes son befann sig på hotellet. Efter en cocktail handlade skämten enbart om att den märkliga servitören var terrorist. Och nog fick vi belägg för detta när Lilie förvånat pekar på en blå lysande prick precis ovanför hans skrev. Men enligt servitören var det hans digitala penna som lös.

Från Turkland till Grekland.

Efter en vecka i Alanya tog jag flyget till Aten där min kära vän Helena mötte upp mig i en liten liten Fiat. Efter två timmars bilfärd var vi framme och sista biten tog man sig med båttaxi över till ön Poros. Ett litet paradis i den grekiska övärlden. Svårt att fatta att Helena faktiskt bor här. Jag hälsade på henne i hennes lägenhet. Inte ett hotell. Tänk att man kan bo i ett paradis.

Färdmedlet för veckan var Helenas ultrasnabba mountainbike. Kände mig allt annat än bekväm, det gick liksom för fort. Och handväskan (kuvertväska) fick jag förvara i en rosa plastkasse eftersom det inte fanns pakethållare.

Istanbuls bästa Baklava.

Hittar man på flygplatsen Atatürk! Vilken lycka. Så jag rekommenderar stark att om ni har en stund på Atatürk så sätt er med ett glas çai (te) och en baklava. Så får ni en snabb Istanbul-feeling.

Rökning skadar.

I Turkiet räcker det inte med varningstext på cigarrettförpackningen för att berätta för turkarna hur farligt rökning är. Och man kan visst bli impotent om man rökar (förklarar kanske varför Viagra skyltas stort hos alla apotekare...).