Tänk att ha dessa i bokhyllan.

Hyllmeter efter hyllmeter med historia. På Saint Martins College of Art and Design.

Hej studieresa.

Man skulle ju kunna tro att vi bara förlustar oss. Men icke. Späckat schema och inte en minut ledig. Från studiebesök på storbyrå till trerättersvinlunch med DNs utrikeskorre till PR byrån som pratade hållbarhet till byrån som sa saker vi redan visste och sen en kortis på hotellrummet innan middagen. Och en kväll med oförglömliga citat i stil med "Berlusconi är som en jävla banner. Det dummaste som uppfunnits." och historier som förmodligen gränsade till sanningen men innehöll både Victoria Silvstedt och George Clooney. En ny dag med besök på Saint Martins och bästa lunchen på länge och tillsist massa slides på The Guardian innan en minst sagt svettig och tajt bilresa till flygplatsen inleddes.

Såja.

Då byter denna Londonhelg skepnad. Från extremt avslappnat häng, långsamt tempo, förmycket vin och bästa energiboosten Miki till späckat schema, mycket inspiration och branschkolleger.

I somras satt jag som jurymedlem i DN:s reklamtävling Reklamkuppen. Som tack åker juryn och vinnande byrå på resa ihop! Till London då alltså.

Hej från London!

Mer än jag själv fattade det så behövde jag en paus. En arbetspaus. Var mer än litta stressad när jag checkade ut i torsdags. Och att då sticka till London för att hänga med Miki i ett par dagar är ju rena lyxen. Att strosa på Portobello Road, dela en flarra rött framför en öppen brasa på ett ställe i Notting Hill, köpa turkisk snabbmat påväg till festen på Old Street och sitta överst på de röda bussarna och se London åka förbi, samtidigt som jag får hela storyn sen sist, är ungefär just det jag behöver göra just nu.

Känner mig som en tjugofemåring med adhd.

Eller inte riktigt. Men när jag tänker på att jag ska tillbringa hela helgen med världens bästa tjugofemåring med adhad, i London dessutom, så blir jag onekligen lite uppspelt.

Annars funderar jag mest på att man ska tillåta sig att bli beroende. Att sakna. Inte vara så förbannat självständig och stark hela tiden.

Mätt.

Den bästa dagen på jobbet är när man befinner sig med en fotograf och matsylist i en fotostudio en hel dag. Ännu bättre är det när det är baka som är tema. Dock hade ingen räknat med att kladdkakan skulle vara så besvärlig. Inte ett dugg fotogenisk alltså. Den vägrade bli bra på bild. Och så blev jag än en gång påmind om den gången jag åt upp garneringen. Alla färska hallon slukade jag. Och lång ut på landet långt från en affär befann vi oss. Tur då att den positiva kocken tyckte det gick lika bra med frystorkade hallon.

Lunch.

Igår hade jag en businesslunch på Johan P. Marginaler, visioner och strategier diskuterades. Idag hade jag en Karinlunch på Mrs Saigon. Vi diskuterade varför man blir så fantastisk under ägglossningen, hur gamla skelett känns och att man inte kan leva utan ett visst mått av guilty pleasure. Det är balans det.