Mörka ringar.

Det är litta mycket nu. Julhandel, glada tyskar som vill ha mer kalabalik, stundande weekendresa och diverse roligheter. Men bäst är när man stannar upp och glömmer bort att man är stressad. Hamnar i långa intressanta samtal eller bara väldigt avslappnade och sköna. Det första hade jag på lunchen i dag. Med en entreprenör och enormt inspirerande kvinna. Det senare i tisdagskväll i Helsingborg. Vi hade kundkväll hos vår underbara återförsäljare Gemma och när kunderna gått hem satt vi och snackade bort tiden i butiken. Bättre miljö att glömma bort tid och rum är svår att hitta.

Livar upp.

En helt vanlig tisdag med lite paljetter. Och så har solen skinit. Bar en sån sak.

Folk stoppar mig på stan.

För att fråga vart jag köpt min halsduk. Svaret är, varje gång, att den är köpt på HM. 

Avslutade helgen på ett lugnt sätt i stormen. Skyltsöndagen i Helsingborg blev inställd på grund av Berit, planen var annars att Lite Kalabalik skulle befinnas sig hos vår finfina återförsälajre, Gemma. Istället vann jag en hel dag som ägnades åt att packa ordrar. Men som Malin sa när hon kom förbi min lägenhet "du har det i alla fall väldigt mysigt".

Annars har jag funderat en del på något en vän sa till mig en gång, att Mr Big har förstör för många singlar där ute. Vi går runt och hoppas på omöjliga relationer för att det faktiskt fungerade till slut för Carrie och Mr Big. Vi tror att den där omöjliga ungkarlen ska omvändas och plötsligt falla på knä för oss.

Jul i mitt hus.

Har vuxit upp med ganska fasta principer, som att man inte sätter fram juleljusstaken och stjärnan förrän det är lucia. Granen kläs dagen innan julafton. Och det var lång väntan fram till lucia, alla andra i byn hade ju redan dekorerat sina fönster. I alla fall så började jag så smått i lördags, någon stjärna kom inte upp (känns som ett oöverstigligt projekt att leta fram jullådan i källaren...), men väl en vas med granris och små juldekortaioner. Finfint blev det minsann. Kvällen spenderades först med mina tjejer och senare på Möllan och en brasiliansk konsert. Underbar musik, min stela kropp ryckte till ett par gånger och reste sig till och med upp en gång.

Min dator jublar!

Har börjat helgen med träning. Spinning fredag och spinning/core på lördagsförmiddagen. Det känns, men det känns bra. Är enormt stel efter allt stillasittande så efter ett spinning-pass är det inte benen jag känner utan axlarna, säger en del. När jag kom ut från SATS drogs jag av en osynlig kraft in i butiken bredvid. Kom därifrån med livsnödvändiga prylar, som doftljus, julklapp, julgranspynt och sist men inte mins ett nytt fodral till min älskade. Till halva priset. Herrejisses vilket flyt. En snabb vända på HM för att köpa handledsvärmare och där hängde en paljett kjol, exakt en sådan jag letat efter ett tag. Nu, ny energi för att julstäda lägenheten.

En komedi.

Efter en fantastisk moules frites på Rasoir gick jag på torsdagskvällen till La Couronne för att skratta. Åtta ståuppare levererade skämt efter skämt. Själv somnade jag till två gånger. Kan bero på enorm trötthet, eller att min humor är lite annorlunda. Skrattade dock rejält en gång. När Kristoffer Appelquist fastlog att en dam i publiken var från Näset. Skrattade så jag grät, så uppenbarligen är det klass-skämt som går hem hos mig.

När jag kom hem var det Debatt och de debatterade pjäsen "Scum" (baserad på Valerie Solanas Scum Manifest). En gubbe i publiken säger att man aldrig skulle kunna ha gjort en pjäs som handlar om män som mördar kvinnor. Då skulle det minsann bli ramaskri. Eh, det räcker väl att slå på TV:n, majoriteten av all polis-serier börjar med att en kvinna har mördats, sen ska fallet lösas och det är i princip alltid en man som begått brottet. För att inte prata om hur verkligheten ser ut...

Kan bli en bra helg.

Lönehelg och nyvaxad. Känns lovande. Och så önskar jag att det alltid låg en lurvig sak nere vid fötterna när jag jobbade.

En jobbeda.

Befinner mig i Smygehamn. Får serverad lunch av en kock, äter hemmabakad sockerkaka, det är lugnt tyst och rofyllt. En perfekt jobbedag alltså. Och det är sylter som fotograferas. På glass, på macka, på köttbullarna, på våfflan. Och allt äts såklart upp efter fotograferingen.

En onsdagkväll.

Ägaren till ovan stilleben befinner sig i New York nu, och jag är inte ett dugg avundsjuk. Inte alls. Och på tal om NY. Jag hyser en bisarre relation till Sex & the City. Har samma förhållande till serien som man hade till filmer som Dirty Dancing när man var 12. Kan se avsnitten om och om igen. Tröttnar aldrig. Och jag gråter varje gång det är något känslosamt. Som i gårkväll  när Aidan skrek till Carrie "you broke my heart". Aouch. Gör ont varje gång jag ser det… Annars tillbringade jag kvällen med tjejerna och en fantastisk middag hemma hos Charlotte. Och vår vän Carro har lyckats med en tillökning gånger två. Enormt fascinerande med två små identiska bebisar.

Lite Fira.

Igårkväll firade vi vårt samarbete med SOS Barnbyar, tillsammans med Rodebjer (som gjort en fantastisk mamma barn t-shirt, köp här) och Planeta design som förpackat allt snyggt. Hade en underbar kväll tillsammans med fantastiska kvinnor bakom projektet, i en inte så dum miljö alls. Rodebjers butik där man inget hellre ville än köpa den där klänningen med pärlorna på axlarna eller den där paljettkjolen eller kappan med racingränder på ryggen. Det gjorde jag inte. Njöt istället mest av väldigt inspirerande kvinnors sällskap. Och bäst av allt, fick 15 minuter med min bästa bästa Maria. Att hon ska bo i Stockholm och inte i Malmö med mig.

Jag en brottsling.

Det händer att jag cyklar utan ljuse eller springer över gatan vid röd gubbe, annars är det inte mycket jag gjort som kan klassas som något förbjudet. Tills nu då. Igår när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen på Malmö flygplats undrade vakten om jag hade en sprayflaska i fickan. Och det hade jag ju. Och inte vilken sprayflaska som helst, utan min lilla pepparspray som varje helg inger trygghet i min ficka när jag går hem från krogen. Vakten informerade mig om att det var olaga vapeninnehav och polis tillkallades. En barsk polisfabror förhörde mig och jag fick erkänna brott. Massa checkboxar kryssades i där det mer än en gång framgick tydligt att jag var ensamstående. Den barska farbrorn mjuknade och tittade medlidande på. Väl på planet (som väntat på mig...) grät jag en skvätt över de sura böterna jag måste betala. Annars har jag mest skrattat åt det absurda i att jag togs för olaga vaeninnehav.

Bild från Rodebjer-butiken som jag befann mig hela kvällen igår i. Funderade på att köpa en klänning som motsvarade mina böter på cirka en tretusen... För jämnvikten liksom.

Två bloggare tar en drink.

Vi försökte verkligen få till en bild där vi båda blev schnygga. Karin af Malmoe och En Lång Blondin. Men det gick inte. Var det inte det ena så var det det andra. Min Dry Martini i guldfiskglas blev i alla fall snygg varje gång. Och god var den. Annars var lördagen en lugn historia på Rosen. Denna helgen har gått på tok för snabbt och jag känner mig mest stressad inför veckan. Inte bra. Hade behövt boka en avkopplande resa över jul så man kommer på fötterna igen. Men hinner liksom aldrig boka den där resan. Moment 22.

Svartvitt.

Lackfavoriter; mina nya Cheap Monday, smala svarta byxor och gammalt secondhand fynd.

Fredagsmys när det är som bäst.

Bubbel hemma hos bästa Karin och fantastiskt trevlig kväll i vänners lag. Kvällens bästa citat "Fan vad jag känner mig mätt i denna klänningen". Kvällens godaste var bjudglass på Bastard. Kvällens nästgodaste var deras drinkar. 

Som det kan gå.

Vaknar och känner mig trött och ful. Äter finlunch och dricker ett glas vin. Blir på gott humör. Försöker bota fulkänslan med en impulsshopping. Max 15 minuter på HM och resultatet blir ett par lila shorts, grön skjorta och en röd tröja. Nu kan jag i alla fall visualisera mig snygg. Två koppar kaffe och fredagsfika men fortfarande trött. Botar detta med eurodisco på högsta volym och glada kolleger. Trevlig fredag!

Och ovan fotosession är raka motsatsen till denna tjejs.

En riktigt bra lunch.

En mycket bra grej med mitt jobb är alla fantastiska fotografer, stylister och annat trevligt folk man lär känna. Igår var jag inbjuden till matfotograf Tine på lunchmingel. Hon hade fyllt hela sin studio med fotografkolleger och vänner. Det bjöds på fantastiska soppor, godaste brödet och riktigt trevlig efterrätt.

Lillördag.

Skulle nog kunna kategorisera mig som en Lillördag mer än en Fredagsmys. I alla fall så spenderades denna Lillördag i absolut bästa sällskapet. Väldigt många skratt, anspelningar som gick överstyr och långa diskussioner om hur det känns när det känns. Men sen har jag också cyklat 90 mil i denna tjejs sällskap. Vinet intogs på Moccasin där min favoritgranne dessutom börjat jobba. Han och hans lilla familj har gett en skön livfull karaktär till min trappa. Små små fötter har outtöttligt sprungit fram och tillbaka över mitt huvud otaliga helgmorgnar. Nu har de flyttat och det är tyst i trapphuset.

Annars kände jag mig lite 90-tals chic idag. Halsbandet utanpå polotröjan. 

Tänka sig.

Sverige 2011. Och vi ska vara det mest  jämställda landet i världen.

Arg.

Idag är jag mest arg. Arg på en person som var min chef för många många år sedan. Och endast en kort sommar. Men han lyckas ändå göra mig väldigt arg, 12 år senare. Detta gjorde att jag fick ett högljutt utbrott på jobbet idag som fick min kära kollega Linda att utbristas "Oj det visste man inte om dig, under den där lugna ytan". Hehe. Så är det, pappa har alltid sagt kort stubin.

Annars har jag börjat träna. Man kan konstatera att jobba mycket sliter på kroppen, framförallt när man rationaliserar bort träning. Något som jag alltid annars prioriterat. Men nu ska det bli ändring på det. Kroppen både protesterar och jublar efter första spinning och löparpasset på länge.

Och helt omotiverat får lite hårfjädrar illustrera detta inlägg. I bakgrunden världens skönaste säng.

Sömn.

Jag är en Skalman som måste äta och sova på bestämda tider. Sömnen är dock något jag lärt mig skära ner på. Bara för att hinna allt man vill. Men i helgen har jag sovit. Massor. Och tittat på Dexter och Grey's Anatomy. Perfekt kombo av spänning/äckel och äckel/gråt.

På handleden Lite Moulin, Lite Polka och Lite SOS Barnbyar samt en Lite Granat på fingret. Och gylfen påväg ner. I morgon ska jag börja träna igen.

Beigt och silvrigt.

Något intressant händer i bekantskapskretsen när en singeltjej träffar en kille, som inte bara är en söt, trevlig och helt vanlig kille. Han är dessutom en riktigt bra kille. Stora delar av vännerna går bananas av lycka och är jätteglada. Han verkar ju vara en sådan bra kille! Skulle man då svara "Jo, förvisso, han är jättebra men det känns inte hundra". Då får man garnterat höra "Bara ge det lite tid så kommer det snart, han verkar ju vara en sån bra kille". Funderar på om det är så andra gör. Ger det massa tid, så kommer det.

Hälsohelg it is.

Har varit en minst sagt slitsam vecka (eh veckor ska det nog vara). Tänkte vila och jobba i lugnt tempo denna soliga helg. Laga grönkålssoppa och sova. Min kära kollega ska inte vila, hon ska förutom barndop och 40-årsfest i Stockholm även gå på Mamagalan. Vi har bara en mamma i Lite Kalabalik, men vilken mamma sen. Hon kommer utan tvekan att vara den schnyggaste mamman bland alla mammor på Mamagalan.

Tapas och meningslösa råd.

Var och käkade med denna snygging häromdagen (eller som en kommentator skrev här "urläcker"). Som vanligt pratade vi mat, vi pratade i mun på varandra, vi kom från ämnet i minst tio led innan vi kom tillbaka till där vi började. Vi gav varandra meningslösa råd som ingen av oss kommer att följa och så delade vi en dessert. Vi gick nöjda hem vid elva.

Ofokus och påväg ut ur bild.

Finns absolut ingen symbolik i det. Men lite så ser jag ut på en bild i gårdagens City. Tur mina två kolleger väger upp det. Och Malin hade dessutom, dagen till ära, gått till frisörskan på morgon för att få sitt hår blåst, det är klass det. Godiset är en rest från tisdagens festligheter. Ungefär fem kg blev över, åtta inhandlades, ett ligger i min mage. Nästa vecka börjar mitt hälsoliv. Nästa vecka.

När man fyller år.

Får man ju massa blommer. Har vardagsrummet och köket fyllt med fantastiska buketter. Känns lite Upper East att ha ett stor maffigt blomsterarrangemang i hallen. Dessutom har jag en print på mig själv, lutandes mot en vägg i vardagsrummet. Känns också lite Manhattan. Och lite Samantha att hänga upp dom på väggen. Tror faktiskt jag låter bli. Men jag låter dom stå kvar lite nonchalant "de får stå här så länge tills jag har tid att ställa undan dom".

Fult eller snyggt.

Såg dessa blanka saker från Cheap Monday på Scorett när jag ett par dagar innan vår 1-års fest var helt övertygad om att jag inte hade ett par perfekta svarta skor. Inhandlade dem på ren impuls, trots att jag tyckte de var ganska fula. Eventuellt fulsnygga. Men efter att Malin sagt JA! och jag provat dom till min silverklänning var jag övertygad. Sköna är dom också, lagom klack på 6,5 cm. Så jag blir bara låång inte låååång, i dom.

Lite Fest.

Vi fick ihop det. I sista skälvande kvarten föll allt på plats. Det var musik som skulle komma ut ur högtalarna, bildspel som behövde rätt sladd, goodiebags som skulle packas klara, bubbel som skulle hällas upp, baklava som skulle upp på höga fat, oliver hällas upp i skålar och sist men inte minst. Festklänningen och klackarna skulle på. Sen passerade kvällen lite i en dimma. Men vilken flådig, varm och härlig dimma! Det minglades, vi fick till ett tacktal där alla som varit med och skapat Lite Kalabalik tackades, det delades ut goodiebags innehållandes Lite Candy, Lite Guldfisk, Lite Smink och Lite Godis (även varning utfärdades att den kunde innehålla spår av fest och glamour). Vi lottade ut armband och avrundade hela festligheten med en helt fantastisk magdansös.

Idag är jag lite matt. Men lycklig. Så himla stolt över det vi åstadkommit och minst lika stolt över alla fantastiska vänner som varit med och bidragit.

Hu.

Stressnivån har tagit nyja höjder. Men ikväll är det fest. För visst kan man ha fest en tisdag. Vi firar att Lite Kalabalik firar 1 år. Tjohoo! Och jag tänkte fira detta med guld och silver. hela dagen lång.

AW Deluxe.

Snyggaste DJ:n med bästa spellistan. Karin spelade på Babel i fredags och självfallet hade hon matchat hörlurarna med läppstiftet. Hon avslutade även storstilat med en rejäl rundgång. Inte Karins fel att det blev rundgång. Men man skulle kunna säga att det blev ett maffigt avslut. Resten av kvällen dracks det öl och minglades med kolleger i branschen och annat löst folk. Kvällen avslutades på nyaöppade Grand. Äntligen öppnade dom. Det har tagit sin lilla tid att få trappan på plats. Men det såg ut som om hela Malmö tyckte det varit värt att vänta på. Alla var där.

My hoods.

Gav mig ut alldeles för tidigt i lördags morse. Allt för att ta tåg och buss till min älskade frisörska. Vad gör man inte för ett perfekt klippt och färgat hår. Hon fixade till en mjuk snedlugg och matchade hårbotten med de solblekta längderna. Inget någon utom min frisörska kommer att se skillnad på. Tack vare den tidiga timmen fick jag i alla fall njuta av en ljummen och dimmig höstmorgon. Och mina kvarter var vackrare än någonsin.

Tänka sig.

Så här bra kan en bild bli med rätt fotograf och rätt team. Och en del tur när det kommer till väder och vind. Och dom där långa benen är inte bara praktiska när man ska nå något på översta hyllan, de blev visst riktigt bra på bild också. Men det är inte det viktigaste. Långt i från. Det viktigaste är att ni besöker närmsta Twilfit (och Hemtex inom kort) för att köpa ett gäng armband. Det kostar 49 kr. All vinst (40 kr per armband) går oavkortat till SOS Barnbyar. Ut och shoppa!

Bollen är rund.

Hade fantastiskt kul med mina kära kolleger igår. Vi gjorde någonslags omedveten tripp till tidigt nittiotal. Åt på Casa Mia där tiden helt klart stått still. Sen drack vi mint-shots och spelade biljard. Helt utan aning visade det sig att jag var en fena på spelet. Det blev mycket skämt om kön och kulor.

Litta styling.

Gillar att matsylisten rullar fram värsta fodralet. Nästan samma utrustning som en Make Up Artist. Sen fixas det med pappersrullar, speglar, häftmassa, pinsett och penslar. Allt för att få till smulorna och spillet på rätt ställe.

Mat och fotografering.

Idag har min arbetsplats sett ut ungefär såhär. Vi har fotograferat proteinberikad och extra näringsrik mat, hela dagen lång. Som alltid i trevligt sällskap; fotograf Johan Kalén och matstylist/kock Linda Dahl.

Lite kvinnor.

Har man sett tv-serien Mad Men har man en ganska tydlig bild av hur reklambranschen har sett ut. Och man kan tänka vilken tur det är att det inte ser ut så längre. För vi dricker ju inte på arbetstid eller röker konstant eller blir konstant nypt i baken. Men sen jag för ca 12 år sedan började jobba så har jag vid otaliga tillfällen stött på orättvisor som enbart baserats på vilket kön jag tillhör. Och alldeles för sällan pratar man om det på en vardaglig handfast nivå. Idag höll min kära kollega och vän, Malin, ett väldigt inspirerande och klokt föredrag på She Creatives (ett nätverk för kreatörer som är kvinnor). Malin berättade om sin fantastiska karriär som Copy, som började i Stockholm, via London och nu Malmö. Men framförallt belyste hon det strukturella beteendet hon tampats med hela vägen. Och hon poängterade hur vilktigt det är att se strukturen och inte tro att det är något fel på ens förmåga.

När Malin var klar anslöt jag på "scen" och vi berättade hur man använder sin kunskap i reklambranschen i en helt annan bransch. Vad som händer när en AD och en Copy bestämmer sig för att starta ett smyckesvarumärke. Och vilken kväll det var! Massa kärlek och fina ord.

Ett gult utropstecken.

Min bästa Maria sa en gång att jag ser ut som ett gult utroppstecken. Lång (rak?) och blond. Och mitt turkiska ex kallade alltid min hårfärg för "yellow". Och det är svårt att inte vara ett utropstecken när man är huvudet längre än de flesta. Dessutom älskar jag färgen gult.

På handleden min personliga favorit från vår kollektion för SOS Barnbyar, Lite Honey, Lite Candy Mango och Lite Aprikos på fingret. Mums.