Hu hu ho ho.

Taxin väntar på mig. Nu ska det firas jul! Och efter det bär det av till Egypten. Datorn stannar minsann hemma... Stor kram till alla bloggläsare. Vi syns om lite mer än en vecka. Då är det en ny, solbränd och utvilda lång blondin som är tillbaka.

Jag gjorde det i en gul skinnsoffa.

Hade en fantastiskt trevlig kväll i torsdags. Firade starten på semestern med hemmamiddag och massa vin. Sällskapet var min äldsta finaste vän. Vi har känt varandra sen vi föddes och suttit bredvid varandra i skolbänken under hela skoltiden. Hon har varit min trygghet och min stabilitet. I torsdags pratade vi minnen. Hur skicklig Hanna var på att imitera E-Types dansare, hur vi satt på Malmö station med en tetra för att vänta på att ställena skulle öppna (sista tåget från Eslöv gick litta tidigt...) och vi garvade mest åt "jag gjorde det på en gul skinnsoffa. Och han gillade George Michael."

Reklamglögg.

Avslutade onsdagen med att dricka reklamglögg. Samma sak som reklamöl fast glögg istället. Mysig kväll men en rejäl huvudvärk gjorde att jag kände mig lite lätt ofokuserad. Obehaglig känsla att prata med folk och känna att man inte riktigt är närvarande. Som att vara full när alla andra är nyktra. Ungefär så. Men jag minns att vi diskuterade ålder. Ett ämne som blir allt vanligare ju äldre man blir och samtidigt umgås med folk som är tio år yngre. Märklig känsla att prata med en kille, tycka att samtalet flyter väldigt dåligt, fundera på vad som är så konstigt med honom. Och inse att det konstiga är att han förmodligen är 21 år gammal.

Foto: Olle Enqvist, facebook.com/Reklamol

Bara en pralin är slutsåld.

Och det är den som innehåller bacon/tomat.

Över sundet.

En hel dag på andra sidan bron och man känner sig pånyttfödd. Köpenhamn blir bara bättre och bättre för varje gång jag är där. Snart flyttar jag dit. 

Dagens mat och dryckesintag: amerikanska pannkakor, ostprovsmakning och hej-jag-är-full-efter-tre-klunkar-glögg. Dagens äckligaste: Alexs danskost stinkande hand. Dagens mattrend: bacon i allt (vad sägs om en pralin med bacon/tomat). Dagens sällskap: mina kolleger. Dagens avkoppling: shopping (i vanlig ordning gick jag bananas på COS).

Hjärtklappning.

Och inte är det för att det finns någon speciell att tänka på. Nopp, ren och skär stress. Och just nu har jag inte mycket vettigt att komma med. Är det inte långa kvällspass på byrån så är det fakturering och packning som ska göras. Tar mig igenom dag för dag. Väldigt väldigt snart är det semester. Igår piffade jag till det med paljettkjol och julröd tröja.

Go away I hate you.

Lördagseftermiddag och kvällen försvann i ett behagligt rus av underbart sällskap, Champagne, ostar, fiskgryta jag blir helt varm av att tänka på, vin och mer ostar. Kvällens mest upprepade mening kommer från en historia där en stackars man såg sin stora idol, Bob Dylan, på en gata i Berlin, han samlar mod för att gå fram, Dylan vänder sig om och säger "Go away I hate you". Obetalbart. En hel del reklamsnack blev det. Malin delade med sig av den, inte lite bittra, franska marknadschefen som sagt klassikern "I rather have a good commercial, than a good life."

Vulgärt.

Detta måste vara den mest vulgära förpackning jag sett. Blir liksom generad bara av att titta på den.

Vad-menar-han-när-han-skriver-såhär.

För ett tag sedan sa en tjejkompis till mig att det är så bra att prata med mig eftersom jag tänker som en man. Diskussionen vi hade var klassikern vad-menar-han-när-han-skriver-såhär. Och jag får erkänna. Jag tycker det är fantastisk roligt att tolka. Det är ju så enkelt. Jag sätter mig in i situationen och tänker hur skulle jag svarat om jag varit han. Och sen vet ju alla att om han inte hör av sig så är han inte intresserad. Jag är likadan, vill jag inte gå på en andra dejt hör jag inte av mig. Enkelt.

På mitt hallbord.

Någons kvarglömda horn och bästa finaste små pysselklapparna från Mokkasin, till mina brorsbarn.

The Office.

Jag har ett manus till ett avsnitt av The Office – the ad agency version. Igår var det julfest och det var en riktigt bra julfest. Temat var hemma hos. Vi började med glögg på byrån, fortsatte med maten hemma hos VD:n, sen till projektledaren och åt ost för att avsluta hemma hos AD:n (mig) med drinkar. För en liten tjäntrupp avslutades kvällen på Grand. Festen innehöll i princip allt som förväntas av en firmafest.

Min älskade lägenhet fick också många fina kommentarer. Bäst var "detta är ju en riktig AD lägenhet". Kommentar levererad av en Copy.

Äntligen.

Ett tag funderade jag på om julen var inställd i år. Julskyltningen blev iställd på grund av storm. På Lucia blåste och regnade det något ofantligt. Jag har noll julfeeling och fick fundera och kolla kalendern härom dagen för att se vilken dag det var jul och hur många dagar det var kvar. Men jul lär det bli. Och när den firats ska resväskan packas med solkräm, böcker och sommarklänningar. Jag ska sova och läsa och sova. När mitt ressällskap vill mig något får hon väcka mig. Och vilken tur att jag fick ett ressällskap så den där resan blev av till sist.

På bild mitt ressällskap som stylar Lite Urban precis som Lite Urban vill bli stylad. I gott sällskap.

Vad hände.

Senaste inlägget gjordes i söndags. I morgon är det torsdag. Vad hände? Hur snabbt kan en vecka gå och ändå kännas som en evighetslång vecka. Och det enda jag gjort är att jobba. Och så många ordrar som packats. Har skaffat mig en förhårdnad på högertummen efter att öppna och stänga knäppet på armband efter armband. Annars fick jag en härlig reality check i dag. Var på en fotografering på ett äldreboende och kände mig tafatt och bortkommen. Barn och gamla har jag aldrig riktigt kunnat handskas med.

Och orden ovan i framtidskakan. Japp, så är det. Så måste det vara.

Inte en. Utan två.

Man kan ju inte annat än älska Emma för att hon inrett TVÅ walk in closets i sin lägenhet. Den ena med en eld-installation. I och för sig kom den andra "garderoben" till när pojkvännen flyttade in. Klart han också skulle ha ett eget rum till sina kläder. Och jag är inte ett dugg avundsjuk, älskar min lilla skrubb till garderob som bågnar av förmycket på galgarna. Visst.

Me and myself.

En gigantisk spegel, perfekt att ta en bild på sig själv i. Tapeten och spegeln tillhör Emmas galet tjusiga våning. Söndagen har passerat i ett trött dis med högar av kvitton, ordrar och fakturor som ska sorteras, skickas och påminnas. Hu. Annars är jag just nu inne i en period då jag liksom stör mig på att det bara är jag. Att det inte finns en till. Att ha allt för sig själv är skönt men att dela är liksom finare.

Annars, en typisk Lina-outfit, shorts och blus från HM.

En lördag.

Det har blivit en jultradition. Mamma, pappa och jag går på bondens marknad. Handlar äppelglögg, rapsolja, små fina pappersbitar från Malmös Boktryckeri och äter massvis med kakor på St Gertrud. I år var inget undantag. Resten av lördagen försvann i tvätt, städ och allmänt fix innan den avslutades på en glöggfest utan glögg men med vin och drinkar.

Värme.

En fredagskväll i en våning på Gamla Väster: två trötta hårt arbetande kvinnor, en skål M&M och en flaska rött. Sökkriterier: uppvärmd pool, sol och nära till centrum.

Fredag.

Med denna bild tar vi helg. Tillsammans med skorna så är man redo för kvällen. Väskan tillhör Malin. Min allra bästa finaste Malin. Herrejisses vad glad jag är att våra vägar korsades för ett par år sedan. Så mycket kalabalik och så mycket kärlek.

Nostalgi.

Precis i början av mitt bloggande ifrågasatte jag ofta varför jag bloggade. Kunde inte riktigt rättfärdiga för mig själv att det var okej att göra något så själviskt som att skriva om sig själv och dela med sig av sitt liv som om man tror att folk skulle vara intresserade av det... Numer tycker jag bara det är kul. Varför inte liksom. Dessutom är det ju helt fantastiskt att man har en dagbok online man kan gå tillbaka och titta i när man känner för det. Igår, innan jag skulle somna, låg jag och lästa gamla inlägg. Oj så mycket skoj och så mycket besvärligt.

Idag har det plåtats bröd, därav min mjöliga outfit. Nu helg.

Semmeldag och det här med män och kött.

Idag har det fotograferats semlor i långa rader. Och såklart ätits semlor. En och annan Alla Hjärtansdag konfekt slank också ner.

Och på tal om att äta. När man är vegetarian och singel finns det tre kategorier av män. Den första kategorin tittar skrämt på en när man berättar att man inte äter kött, blicken flackar och söker sig bort i lokalen. Den andra kategorin är män som får något intressant i blicken, de lyser upp och tittar på mig i ett nytt sken. Den tredje säger "det gör inget jag kan tänka mig börja äta vegetariskt". Den kategorin ska man akta sig för. Den första ska man ignorera, den andra däremot vet man är en bra kille.

Den klassikern.

I vanlig ordning har jag inte haft tvättid på evigheter. Lösningen på detta problem är att använda finklänningarna och köpa nya strumpor och trosor.

Flott!

Matkassen kan slänga sig i väggen. Årets julklapp är ett armband från SOS Barnbyar och Lite Kalabalik. I alla fall enligt Sofis Mode.

Den blå clutchen inhandlades i helgen. För visst behövde jag en blå clutch i lack. Absolut. I och för sig har jag en i blått skinn och en i gråblå mocka, men som sagt ingen i lack. Tänk att det alltid finns ett väskhål att fylla.

En grå massa.

Slog mig i helgen hur grått och mörkt turkarna klär sig. Märkligt med tanke på hur mycket färg det finns på basarerna, tygerna, kryddorna, mattorna.

På bild en favoritkombo. Clutch från HM i mocka med tryck på och blus från Zara.

De där kontrasterna.

Från mitt allra första besök i Istanbul har jag älskat kontrasterna. Dricka drink på en klubb och äta nattamaten (världens godaste gröna linsersoppa och pide) i ett upplyst litet hål i väggen. Gå på kryddmarkanden och handla te och äta lunch (grönkålssoppa och grillad seebass på morotssallad) på en restaurang med danska designstolar. Och det bästa. Att jag inte bara blev förälskad i staden, jag startade ett företag som gjorde att jag var tvungen att återvända igen och igen.

Det känns idag.

Att det var kul igår. Vet inte om jag haft någon söndag i Istanbul där jag inte suttit trött och bakis på Starbucks för att slå hål på tiden innan flyget hem. Hade önskat att jag hade en soffa och en tv just nu. Eller att jag var pigg och fräsch så jag hade kunnat njuta av stan, eller för den delen njuta av mina pancake chokladcrisp jag beställde på Happily Ever After i Bebek, i förmiddags. Men kul hade vi. Bästa Melis och jag. Vi tog oss från Nişantaşı till en Nu Pera och där dansades det natten lång. Till och med lite dans på bordet blev det. Om någon i lokalen missade den 180 långa blondinen innan borddansningen så gjorde de det med all säkerhet inte efter.

Hemma.

Efter lång och välbehövlig sömn vaknade jag upp utvilad i min hårda turkhotellsäng (turkiska sängar är alltid stenhårda) och rejält uppvärmd eftersom temperaturen på rummet var kraftigt överdrivet. Mitt hotell ligger på samma gata som jag bodde på när jag bodde i Istanbul, så jag känner mig hemma och så hittar jag (inget som på något sätt är en självklarhet för mig). Startade lördagen med en perfekt frukost, innan det bar av till mässan som skulle besökas. En härlig lördag där Istanbul, dessutom, visade sig från sin bästa sida. Med sol, gula löv och hög klar luft. Behöver jag säga att jag trivs.

Min dag.

Har sett ut som på bilden ovan. Fast det jag mest kollat på har inte varit ätbart. Men det har varit färg, former, hårt och mjukt. Lite Kalabalik har det varit. Har besökt våra leverantörer och fixat med lite inköp. Nu är det middag på stan, med Melis, som gäller. Med tre ynka timmars sömn i natt så känns det som en tidig kväll.

Nuet är hållplatsen.

Meningar som ovan får man till skänks när man lunchar med favorit poeten. Man får också vara beredd på att få frågor som: Hur förhåller du dig till framtiden Lina? Han är en fantastisk man den här poeten. Nu ska jag sticka till Forex och växla till mig Lira, sen packa och jobba lite till innan jag tar tåget till Kastrup. I morgon vaknar jag här. Şerefe!

Öst och modeller.

Det har öppnat en ny restaurang på Möllan. Med östeuropeisk mat. Härligt med nytt. Sen kanske man inte tänker på kulinariska upplevelser när man tänker på öst. Näväl. Igår efter Reklamölen blev det piroger och kåldolmar här. Annars var det en trevlig Reklamöl i vanlig ordning. Men för ovanlighetens skull var det tillsammans med modellagenturen Mikas. Och det var lätt att se vem som tillhörde agenturen och vem som var reklamare... Bland annat fanns där ett par män som det gjorde ont i ögonen att titta på. Och de var inte reklamare.