Årets...

Årets bästa start: Egypten och i DJ-båset med Karin.

Årets "jag gjorde det" (januari): Med säkra kliv klev jag in i mötesrummet, tillsammans med VD:n, och sa upp mig för andra gången på ett år. Denna gången för att hejvilt kasta mig ut.

Årets spik i kistan (februari): Ibland krävs det ett rejält uppvaknande för att man ska fatta. Det tog två år men en söndag i Istanbul fattade jag äntligen att det var över för gott.

Årets Istanbul (februari, mars, juni och oktober): Fyra helt olika besök. Alla mer eller mindre jobb. Alla lärde mig något nytt om mig själv. Alla lika inspirerande.

Årets jobbtrista: (februari): Göra slut med en kollega och göra hen väldigt arg och ledsen, samt starta om med ny bolagsform och alldeles förmycket pappersjobb.

Årets jobbroliga: Lite Attention grundades och flyttade in i bästa mest underbara lokaler.

Årets mesta och längsta garv (april och resten av året): Svallvågorna från detta inlägg.

Årets bästa coach: Brossan. När jag våndades och vände och vred på tankarna benade han ut dem och sa rätt saker. Ska man starta eget är det inte fel att ha en bror som min att ringa.

Årets mest fantastiska 1: Tre av mina finaste vänner fick barn. En hade fått vänta alldeles för länge, en annan hade en väldigt tuff start och för en tredje gick allt galant.

Årets mest fantastiska 2 (juni): En lång man i mustasch som tog ett stadigt grepp om mig och som efter en oförglömlig semesterresa fick mig att falla handlöst.

Årets mest romantiska (juli): En vecka på den turkiska Rivieran. Nyförälskad, varma bad och solnedgångar.

Årets lördagskväll (juli): Innehöll allt en perfekt utekväll ska innehålla. Värmen, miljön, sällskapet, drinkarna och det nattliga äventyret.

Årets matupplevelse (augusti): En helkväll hemma hos Daniel Berlin.

Årets stoltaste: Att vi drog in över en miljon kronor till SOS Barnbyars fantastiska arbete. Ofattbart stort.

Årets hår: På överläppen. På delägarna och på mannen jag träffat.

Årets hedersuppdrag: Som jurymedlemm i DN Reklamcupen.

Årets långweekend: London med först Miki, sen Sveriges reklamelit.

Årets kolleger: Alla som trott lika mycket på oss som vi själva har gjort.

Årets lärdom: Stanna upp. Andas. Känn efter. Njut. Och kanske den viktigaste, att alla inte är den hen utgör sig för att vara.

Som en dag ska vara när man har semester.

Vakna utvilad, helgfrulle, vaxning, reashopping och fika med Karin. Prata om det där filtret som gör folks liv till perfekta liv och övertygade oss själva än en gång "att inte kan det vara så perfekt" och om realitychecken man får av att hälsa på och fira jul runt om i landet (alla har inte politiskt korrekta åsikter och bor "ljust och fräscht").

Och god fortsättning.

Så blev det jul i år igen. Och mat har det ätits, ett par klappar öppnats och allt detta på en helt annan ort än jag firat jul de senaste 34 åren. Men det gick ju lika bra ändå. Och snö fanns det, massvis. Sen har jag åkt tåg och ersättningsbuss i evigheter sammanlagt typ tolv timmar. Nu ska jag minsann ge mig ut och se om man kan haffa en stilig kappa på rean. Och så ska jag filura på Årets.

God jul då!

Vilken vecka det varit. Julmingel, julfest, glöggfest och middag med världens bästa Maria. Och veckan avslutades med delägarmöte och finfina prognoser. Idag lillejulafton med julklappar och julfrkost. Ikväll tåg och resa norröver i blåst, snö och klass två varning. God Jul kära vänner!

Helt utan drama.

Om förra årets firmajulfest var en Norén-pjäs (skratt, tårar, fyllebekännelser och bråk), var årets en riktig feel good-rulle (god mat, vin, shopping och skratt). Köpenhamn, vin och ost på Café Victor, shopping på COS och HAY, glögg pitstop och avslutningsvis vietnamesiskt på lêlê. Enda minuset var servitören som fick oss att känna oss som ett gäng tonåringar på charterresa.

Gold digger.

Och på Urban Outfitters hittade jag minsann ett halsband med bokstaven "L". Ett "L" som i lång. Eller Lina.

Piffigt.

Inhandlar dessa skor på rea på HM. Messar Karin "Plötsligt känner jag mig som 30+ kvinna som är lite för full, har lite för risig frisyr och hänger lite för länge på krogen". Hennes svar "Det är så vi är".

Så fint så.

När det rasar in beställningar från män i vårt ordersystem. Massa fina män där ute som vet precis vad deras kvinna önskar sig i julklapp. Själv väntar jag med spänning. Har ju varit singel de senaste jularna och då blev det mest alldeles fördyra presenter till mig själv (det är jag ju värd). Och mitt ex var från ett annat land, ett land där man inte firar jul. Så denna julen har jag såklart höga förväntningar. Jag fick ju ändå en finfin sladd (eller upplevelse som det stod på grattiskortet, "nu kan du ju titta på dator i TV:n") i födelsedagspresent, den kan kanske i och för sig bli svår att toppa.

En tradition är skapad.

Lite som på Vänner eller annan trevlig tv-serie. Ett gäng kompisar samlas och julbakar, dricker glögg och spelar julmusik. Ambitionen är hög och den ena julpralinen efter den andra tar form. Något mer tveksamt såg det ut för värdinnans lussekattsdeg eller mina pepparkakor på färdigdeg. Inte ens tanken på en urtjusig bloggbild fick mig att smälta ihop glasyren till pepparkakshjärtana.

Såhär inleder man minsann en helg.

Med en flaska Valpolicella, två förrätter och bästa Charlotte på Bastard. Sen vädrar man veckan som gått, en del jobb och några delar relationer, alternativt dejting (beroende på nuvarande civilstatus). Och så börjar man lördagen med en rejäl helgfrulle. Att sen alla åtagande under helgen ställs in på grund av diverse sjukdomar och snön regnar bort har föga betydelse när man kan stanna i soffan, kolla film (Amour rekommenderas starkt) och krama på någon man tycker vansinnigt mycket om.

Och så var det fredag minsann.

Veckans segaste; jag. Veckans besvikelse; att Homeland utgick ur tablån i måndags. Veckans jamensåklart; att tjejerna fick frågor om frisyr och klänning medan männen fick prata vetenskap. Veckans bedrift; att jag var på Sats klockan 06.45 i morse. Veckans lunch, linssoppan på Greken. Veckans radioprogram; de sitter några meter bort och de gör ett vansinnigt bra jobb. Veckans vin; alldeles alldeles snart på Bastard med Charlotte.

Hett tips.

Ta med kontorskollegan på en lunch-shopping-tur och du kommer hem med oväntat bra inköp. Om kontorskollegan är stylist vill säga. Ovan grå tröja finns på Lindex.

Hej vinter.

Glider runt i loafers och annat tjusigt på kontoret, men så fort man kliver utanför dörren är det lager på lager och snow boots som gäller. Hej vintern. Annars har jag haft en intressant fika med en gammal killkompis. Många märkliga men roliga minnen kom upp till ytan. Det var mycket sprit, Formel 1 diskussioner och tjejsnack minsann.

Lite kul.

Man skulle kunna tro att det ser ut såhär på mitt skrivbord. Det gör det inte. Bordet bredvid såg ut såhär undertiden jag fotade. Mitt egna skrivbord har full kaos. En helt fantastisk färgglad hög med samples på nyheter. Fatta vilket jobb jag har. Här ska bestämmas vilka nyheter som kommer till våren. Bättre än såhär blir det inte.

Årets glögg.

Är enligt mig äppelglögg med en rejäl skvätt Calvados. Slurp.

Låt mig presentera.

Två pojkvänner. Min till vänster, Karins till höger.

Man vaggas sakta in en någon slags julkänsla.

Kloka ord av Jonas. Och det var precis så det kändes. På Aamanns i Köpenhamn med en julefrokost framför sig. Även om frokost inte är frukost i Danmark utan lunch så var det för tidigt för en snaps. Tyckte jag, inte resten av sällskapet som skålade glatt. Resten av dagen gick åt att ta sig tillbaka till stationen i väldigt långsamt tempo med ett och annat shopping- och glöggstopp.

Det finns fotbollsfruar.

Och så finns det bandfruar. Istället för att sitta troget på läktaren och kolla varje match står de troget i publiken och kollar varje spelning. Ungefär så. I alla fall så stod jag troget i publiken, på Moriskan, i fredags och rörde fötterna i takt till balkan sväng. Innan dess åts det fisksoppa, pepparkakor, popcorn och lakritspulver med bästa Karin & Cecilia.

Tystnad råder.

Det snöar utanför fönstret, ser kallt och ruggigt ut om man lyfter blicken från filtens kant, popcorn poppade på kokosolja till lunch och tre julklappar är hitintills inhandlade. Det tog 30 min och några klick. Nu fortsatt julsklappshopping.

Lite Mingel.

Say no more.

Mina bästa tillgångar och allas vår Jimmy The Stylist. På en och samma bild.

Vilken dag!

Igår var en sådan där riktigt bra dag. När man blir lite extra tacksam att man är där man är i livet liksom. Dagen började med denna finfina artikel i Resumé. Resten av dagen förflöt med goodiebags packning och förberedelser. Förberedelser för vårt stora shopping mingel. Vi firade vår nya lokal, drack bubbel och glögg, åt baklava och börek och så shoppades det armband och ringar så klart! Trötta men glada fötter som gick hem igår kväll.

Årets julpynttrend.

Är ju utan tvekan en liten liten julegran utan jord placerad i en stor vas med vatten. Den nya hyacinten i små glas alltså. Nu undrar jag bara när nya pepparkakan med grönmögelost kommer.

Knappast vuxen.

Har svårt att känna mig vuxen på riktigt. Utan bil, hus och barn känns det som man leker vuxen liksom.  Trots att man fyller 35 nästa år. Men efter mindre undersökning i bekantskapskretsen visar det sig att vänner med barn, hus och bil fortfarande inte känner sig vuxna. Ungefär detta har varit dagens fundering.

Största samtalsämnet i fredags på Reklamölen.

Vem är Secret service. Två kolleger på konkurrerande byrå är övertygade om att det är vi. Ja för inte kan väl någon annan än vi själva ha kallat oss Superkreatörer...

Ovan kaffe med Karin. Båda i djurmönstrad klänning och stickad tröja. Jag: har inte haft tvättid på evighet. Karin: Struntar i om jag klär mig fult bara det är varmt.

Här sitter vi minsann.

Och ser exakt likadana ut. Och vad vi trivs i nya lokalerna. Och om man undrar vilket det dominerande könet i denna lokal är så drar man ut kökslådan med knäckmackor och hittar två paket tamponger.

Tänt var det här.

Om jag hade haft barn hade denna fått svåra jul-men för livet av mitt första adventsfirande. Var mest sur och vresig i en PMS bubbla och låg och kollade tv-serier på datorn. Inte en julpryttel i lägenheten. Förutom massvis med tända ljus då. Maskerar lite faktumet att jag är en urusel julmysinredare. Men efter en räd på stan i dag så har jag nu pyntat med både stjärnor och Hyacinter. Känns ju inte helt tokigt trots allt.

Kärlek.

Så in i bänken bra. Denna kvinna alltså. Fanns inte en tråkig stund eller ett segt ögonblick. Lördagskväll och Dunkers i Helsingborg.

Reklamöl.

Hiss upp i lokalen med pianospelande kille, kandelaber och persisk matta (hissmusik på en helt ny nivå). Snittar och öl. DJ:s med allvarlig uppsyn. Snygga människor. Hunger som drev oss från Norra Grängesbergsgatan till Bergsgatan för kvällens middag; kebab och falafel.

Här står jag helt avslappnat.

Eller inte alls. Det snöar och är svinkallt. Men i alla fall, en bloggbild blev det. Annars har dagen mest bestått av att gå mellan gamla kontoret och nya, packa lådor, sortera bland kalabaliken och förbereda inför morgondagen då flyttlasset går. Oj så fint vi kommer att få det. Och tänk så overkligt det känns. Som en dröm. Från funderingar, från kvälls och natt jobb, till kasta sig ut, till lilla rummet vi snabbt satt för trångt i till nästa steg. Som en dröm alltså. 

Nu Reklamöl på Norra Grängesbergsgatan. 

Lite manlig fägring.

Att vara ensam kvinna på jobbet var ett tag sedan. Blir lycklig så fort vi tar in en manlig freelance. Annat är det för min granne som jag pratade med i trapphuset häromdagen. Hon är van vid att hennes kolleger kissar i hören. En helt vanlig dag på jobbet för en kvinnlig byggingenjör alltså.

På handleden Anthropologie och Lite Kalabalik (så klart) Nu ska jag satsa allt på att komma i säng i tid. Kan gå. Måste gå.

Vegetariskt på Bastard.

Då blir det tre förrätter till huvudrätt. Och precis som jag vill ha det ju. Medan mitt sällskap tuggar i sig en rejäl lambit har jag tre härliga tallrikar och plats för dessert. Mitt sällskap bestod förövrigt av tre fantastiska kvinnor som jag känt sedan jag var 21. Att vi fortfarande har kontakt är helt underbart och att jag och C (vid det här laget fyllda 50) tänker precis likadant nu som för tretton år sedan.

Happy tisdag!

Har druckit Champagne, skrivit på ett hyresavtal för ny lokal och varit enormt produktiv. Sen tog det slut. Kan varit bubblorna som däckade mig totalt, klockan fem satt jag och stirrade apatiskt in i skärmen. Lagom tills det är dags att gå hem börjar energin att komma tillbaka.

Helgens.

Helgens fest; stans klokaste och finaste, snart, tjugofemåring firades med middag på Grand och drinkar på Belle. Helgens kan-inte-sluta; Quize Battle. Helgens söndag; grå men så oändligt skön ändå. Helgens balans; spinning och core på lördagen, pizza och popkorn på söndagen.

Född i fel land.

Man fixar en snitsig frisyr, tar på sig en tajt ostretchig kjol. Drar på vinterjackan som effektivt döljer allt, halsduken som plattar till frillan och sätter sig på cyklen och inser att man knappt kan trampa runt.

Man tager vad man haver.

Karins kommentar till detta. "Dom skulle ha gjort äpplet större".

Att känna sig som en kock.

Man tjoffar i en rejäl bit röding och stora bitar spetskål, på det kokosmjölk, buljong och massvis med färska örter och en hand full sockerärter. Det är fredag och man blir vansinnigt trött på en halv flaska vin.

Det sa swosch.

Så var denna veckan över. Jisses vad snabbt en vecka kan gå. Började dock dagen sådär. Med alla kläder i tvättstugan kändes garderoben minimal. Beslutade mig för en kavaj som plötsligt visade sig vara alldeles förliten över armarna. Slet av den och krånglade på ett par jeans där dragkedjan inte gick över magen. Vad har hänt liksom. Det blev byxor med stretch och ett cykelpass på Sats inbokat i morgon förmiddag. Livet är för gott helt enkelt. Nu ska jag klämma de sista fakturorna sen blir det middag med mannen som gör mig löjligt glad. Varje dag.

Ny bloggfavorit minsann.

Lite som Malmös Gossip Girl. Eller inte alls. Men i alla fall en blogg med uppfriskande, lokalt, branschinnehåll. Och tänk att bli kallad "superkreatör". Inte illa alls. Och nog tror jag mig veta vem ungefär som ligger bakom, men håller det för mig själv såklart.

Magi.

Så fort man stänger dörren bakom sig till restaurangen och kliver ut på bryggan försvinner all stress rakt ner under bryggan. Atmosfären är magisk. Ljudet, doften, färgerna på det slitna träet. En och en halv timme senare är kroppen rödflammig och trött men glad. En varannan vecka rutin har inletts och jag ser redan nu hur vi sitter där, jag och Elina om trettio år, två tanter med hängbröst och valkar och pratar om livet i bastun.

Om man vill förändra världen ska man ha lite mer kul än alla andra.

Allt eller inget.

Tänka sig att när man var yngre letade man febrilt efter kvinnliga förebilder. Det var skralt. Nu finns dom överallt, ung tjej med tre företag, en blogg och en utbildning i Sweitz. Samtidigt. Och minst en krasch eller en vägg de dundrat in i. Märkligt det där, att tjejer alltid måste förhålla sig till supersmalt eller supertjockt. Aldrig lite lagom sådär.

Annars kan man konstatera att detta är den tristaste dagen på året. De sa de på radion i morse. Tisdagen i november innan lön. Själv tänkte jag spexa till det med ett dopp i havet och lite sauna efter jobbet.

Bananas.

Ägnade mig mer åt att äta och dricka än shopping i London. Men en affär hann jag med, två timmar innan stängningsdags. Och väldigt väl spenderade timmar. Allt möjligt onödigt och fullständigt livsnödvändigt kom med hem. Bland annat skålarna på bilden ovan. Och så kan man ju tycka att nu när vi har både Starbucks och Sephora i Malmö och Victora Secrets 20 minuter iväg på Kastrup så fattas det bara att en stor och härlig Anthropology öppnar. Inte för mycket begärt.

Amen så snyggt.

Förutom att jag skulle kunna tänka mig de flesta outfits rakt av så hade modellen ju vansinnigt snygga smycken. Mia hon kan hon.

Mums.

Tror minsann att när den där töntiga kötttrenden gått över kommer vi att äta allt mer smårätter. Kalla det meze, tapas eller japas. What ever. Många rätter, små och vansinnigt goda i alla fall.

Veckans.

Veckans bästa; att den inte går att summera, har varit galet bra. Veckans behov av en detox; jag. Veckans bästa citat; Linda efter att hon gjort en excell-mall, men det citatet platsar inte här. Veckans ord; Malin beskriver vår nya lokal som spatiös. Veckans snyggaste; Damernas världs modereportage i senaste numret. Veckans bästsäljare, familjebandet. Veckans vem vill inte vara det, en blatte-lover. Veckans festlighet, Charlotte ställer till med fest och det blir vansinnigt gott och trevligt. Veckans helg, helt fantastisk i ett sällskap som gör mig galet lycklig.

Mycket märklig vecka.

Sällan man inleder veckan i London på detta sätt. Och sen såklart jobbar på i ett helt vanligt tempo resten av veckan. Ingen rast eller ro här inte. Och på det en mycket trevlig fotografering igår på Mat & Vänner. Förövrigt kanske Sveriges snyggaste mattidning.

Krutkärring.

Precis det blev jag kallad i helgen av min Londonguide och kära vän Miki. Så är det att umgås med folk som är födda på sent åttiotal. Annars behöver jag, just nu, minst en detox och en vit månad för att komma i form. Och så känner jag mig lite som på bilden ovan.