Hem till byn.

Har varit mycket sparlåga den här helgen. Långsamt tempo, hosta, inställd middag, somna till film, vietnamesisk hämtmat, glass och så avslutningsvis en sådandär äpplekaka som bara en mamma kan baka. Och det stora ögonblicket (trumvirvel) när jag tog med en man hem till byn.

Och vyn ovan är Stockamöllan. Denna fantastiska plats på jorden.

Helgen inleddes med.

Ett frisörbesök och en lugg rikare, en leverans från Turkiet, fakturering, after work på mec med branschkollegor, en äldre reklamherre benämnde en byrå i stan som "tjejbyrå", Nina fick komplimangen "singelsnygg", två glas vin dracks, åldersnoja och fertilitet diskuterades, min fläta beundrades och så en tacosmiddag med förkyld man.

Idag började jag dagen på ett helt nytt sätt.

Istället för att snooza gick jag upp 45 min tidigare än vanligt. Istället för en kopp te i soffan blev det en kaffe på Solde. Och så dokumenterade jag vår pågående kampanj vi gör ihop med Skåne Stadsmission. Och den är enkel; sms:a frukostfadder till nr 72980. Så skänker du 25 kr till frukost åt människor som lever i hemlöshet. Tänk. Mindre pengar än vad latten kostar som jag köpte.

Karaktär.

Komponerar små goodiebags. Sitter alltså med olika sorters godis framför ögonen hela dagen lång. Är även beredd att få försvar inför redovisningen varför jag inhandlat godis på företagskortet, på olika ställen i stan. Annars har det varit en dag med budgetmöte, armbandspackning, gjort annonser till denna fantastiska kampanj, tullångest (vanlig åkomma vid företagande som innebär import) samt ett gäng hostattacker som kompenserar för utebliven core-träning.

Månadens Reklamöl.

Minglade, pratade bransch med branschkollegan, fick kommentaren "ock så bloggar du ju om dina långa ben", åt inte av korven som serverades, hann dricka en öl innan ölen tog slut och så kom jag och Karin på att vi ju åker på semester nästa vecka.

Precis som alla andra.

Går jag runt på stan i ett plagg från Lindex Missoni. Och detta tack vare min kära kollega/personal shopper Nina som haffade denna perfekta höstkofta. Som hon sen gärna sålde till mig. Annars är jag på benen igen. Tack vare litervis med ingefärs-te och en heldag i soffan.

Rekommenderar föresten starkt att koka upp vatten med färsk ingefära och sen låta dra en stund, perfekt förkylnings-höst-te.

Kanske det svåraste man kan göra.

Som arbetsnarkoman och egenföretagare. Inse att man faktiskt är sjuk och stanna hemma från jobbet för att sova och bli frisk.

Service på svenska.

Jag på lågt blodsocker är en fara för omgivningen. Det vet alla som känner mig. Och det vet nu även personalen på Chez Madame. Blev inte direkt mätt på eko-frullen för 110 kr och blev inte glad av att man var tvungen att ställa sig i kö och vänta på surdegsvåfflorna som tog ca 10-15 min på sig att bli gräddade. Tar alltså minst 20 min för två våfflor. Jag hann läsa hela DN och den ena våfflan hann kallna. När jag undrade om det kändes rimligt fick jag svaret "Det är så här systemet fungerar". Blir det mer svenskt än så här. Lika svenskt som att man (med lite tur) kan få mackan serverad vid bordet. Men besticken får man minsann själv hämta i en korg bredvid kassan.

En helg.

Två glas riktigt bra röda på Bastard, tackar Charlotte för bästa aw-sällskapet och bästa vinkänslan. Överprisad eko-frulle och världssämst service. En riktig förkylning. Ett litet band i en liten bokhandel på St Knut. Middag med extra allt på Saiko. Soffa och tusen ihopknycklade pappernäsdukar.

Dagens smartaste.

Måste vara nyheten på P3 Nyheter "forskning visar att det är svårare att komma över sitt ex om man har kvar han eller henne på Facebook". Nähä. Tänka sig att det krävdes ett gäng amerikanska forskare för att komma fram till detta...

Och så är det fredag. Har firat med sushi och ett glas vin på lunchen. Och så slog vi fast att förväntningar är det största hotet för en lyckad relation. Inga förväntningar inga besvikelser.

Nitad.

Vilken kvällstidnings-modebilge-rubbe jag fick till där. Och hade egentligen inte så mycket mer att säga än just det. Nitar på koftan, nitar på skorna.

Onsdagsmingel.

Mingel med kolleger i branschen som ler stort och säger "himla kul att ni startat eget". Som nyfiket undrar hur många man är och vart man sitter. Man snackar med vänner och kanske en eller annan obekant. Man dricker ett eller annat glas vin. Tittar på snittarna som igår enbart var kött (eller en fisk fanns där, åt ca tio stycken av den). Och så tar man ett sista glas vin som man egentligen borde hoppat över.

Det är kallt.

Vägrar att inse det. Igår huttrade jag fram i jacka med trekvarts arm och ingen ordentlig knäppning. Och det är ju vantväder. Minst. Bara att bita ihop och inse att det är från nu man ska bylsa på. Säga att det är mysigt med tända ljus och långa mörka kvällar. Eller hur.

Finbesök.

Har haft finbesök här på kontoret. Av Malin och Mia. Såklart ett väldigt stylish besök. Och vi slängde ihop en logga över en lunchsallad. Drack en ingefärsjuice och avhandlade det senaste.

Härliga måndag.

Är inte så mycket för klämkäcka blogguttryck som "nu kör vi". Men just nu är det det enda jag kan komma på, känner mig lite läskigt hurtig och effektiv i dag. Massvis med energi liksom. Happy måndag kära läsare.

En helg.

Började med blåst och regn. After work med branschkolleger och välbehövligt häng med bästa Karin. Ostron och Niçoise med sämre än sämst service och terapitjejprat. Fortsatte med slö lördag och födelsedagsfest. Ja må hon leva på både svenska och persiska. Många höga klackar och perfekta frisyrer. Avslutades med tjugogradig värme och långpromenad med brossan. Löparcoaching och konstaterande att projekt "träffa-syrran-oftare" har inletts med framgångsrikt resultat. Nu vill jag det ska bli måndagskväll då saknad är hemma igen.

Hepp fredag!

Tänka sig. Det blev fredag denna veckan också. En regnig och blåsig sådan. Har firat med ett glas fredagsvin till lunchthain och tänker fortsätta fira med bästa Karinsällskap. Avslutar veckan med kloka ord av okänd vis "Who wants an easy life? It's boring!

På handleden Lite Onyx, Lite Bubbel och Lite Fatima och armband från HM.

Veckans.

Veckans fysiska ansträngning; ViPR på Sats, i skitiga löparkläder. Veckans sms; "Hej älskade dotter. Hälsningar från Chablis, Frankrike. Vi har det bra. Pappa har inhandlat en flaska vin t dig. Kram". Veckans segaste; att lyckas få iväg ett nyhetsbrev. Veckans förnekelse; att mina nyinköpta skor är i ponnyskinn (gnägg...). Veckans funderare; relationer alltså.

Man kan ju undra.

Jag har gjort tre höstinvesteringar den senaste tiden. Alla med en aggressiv stålkant någonstans. Har jag ett behov av att tuffa till mig, har jag blivit mörkrädd eller vad tusan handlar det om.

Nog är det höst.

Man får inte glömma att titta upp. Löven är i full gång med att gulna. Tjusigt värre är det. Annars har dagen varit en helt ordinär tisdag. En arbetsdag med mina vansinnigt grymma kolleger som gör mig så stolt så stolt och så en löpartur i lugnt tempo på det. Och hade man tagit en bild på Malmö uppifrån för ett par timmar sedan hade man fångat horder av män i gult och blått med en filt under armen, alla för att se Zlatan (eller om det var landslaget). Gulligt på något sätt.

Söt eller sötast.

Rosa ask eller frigolitask inköpt på Möllan. Nog handlar det om förpackningen allt. Fast i smak vinner baklavan lätt.

Baklavan avnjöts i lördagskväll i manligt sällskap, macaronsen med vin och klokaste tjejsällskapet i söndags.

Nog tusan.

Är det så att jag haft världens mysigaste helg i sällskap av världens mysigaste person. Och det är en han. Eller hen. Beror på hur man ser på det. Konsthall, fika i höstsolen, middag hemma, lång söndagsfrulle. Saker man kan göra som singel också. Såklart. Men tusan vad fint det är att göra det med någon man känner alldeles alldeles speciellt för. Och nåde den som tar sådana här saker för givet.

Veckans bästa.

Kan vara det där glaset vin man tar på fredagen efter jobbet men det kan också vara veckans inköp av grönsaker och blommor på torget en solig lördag. Och torget är såklart Möllan. Alla ler, alla är vänliga, säljarna skojar och hojtar, man gör fynd och man kommer hem med alldeles förmycket grönsaker.

Städterapi.

Vill man läsa om hur mysigt det är att hösten är här, hur härligt det ska bli med stickade tröjor och tända ljus. Byt blogg. Hua vad jag är emot den annalkande hösten. Vill ju helst ha minst 20 grader varje dag. Känner i hela kroppen motvilja mot detta annalkande mörker. Så mycket motvilja att jag gled in i världens sämsta, helt omotiverat, dåliga humör i veckan.  Igår hoppade jag till och med after worken med tjajorna och cyklade hem och städade istället. Ja jag städande en fredagskväll. Och tänka sig, vaknade idag och var på banan igen. Kan vara så att städterapi är grejen.

Det är nu livet är.

Ungefär det kom vi fram till i går. På Grands Veranda i Lund. Min gamla hemstad och min gamla granne och jag. Att man inte ska tänka "ska bara göra detta också sen är jag nöjd/klar/redo". För det är ju liksom nu livet är.

Dagens.

Dagens onödiga; taxi från Triangeln till min lägenhet (en väldigt kort sträcka). Dagens omväxling; packa ordrar. Dagens ofräscha; sprang, med sällskap, i samma löparkläder som i lördags. Dagens lunch; samma som i går (Mrs Saigon). Dagens kollega; världens bästa produktionsledare som började hos oss igår. Dagens möte; i Landskrona. Dagens obekväma; spetsig tå och smal klack.

Naken.

Med fasa tvärbromsar jag halvvägs från hotellet till tunnelbanan och inser att jag helt glömt assessorer. Inte ett endaste litet armband hänger på min handled. Redan sent ute överväger jag ändå att springa (på stela ben och i klackar...) tillbaka. Men jag låter förnuftet vinna. Enda accessoaren för kvällen blev således denna neon väska som skulle kunna lysa upp vilket dunkelt utrymme som helst.

Jag sprang en mil med 30.000 andra.

I exakt 52.52 minuter tänkte jag att jag aldrig mer ska springa. Femtio meter in i loppet kändes benen som gelé och min coach försvann snabbt ur sikte. Resterande 9950 meter var ren plåga. Backigt (Skåne är platt...) och utan någon som helst hum om hur snabbt jag sprang var jag övertygad om att det gick superlångsamt. Och bestämde mig för att det var sista gången jag sprang Tjejmilen. Men med ostkaka och banan i magen och en lycklig Mia ("har jag klarat av en förlossning ska jag klara detta") hör jag mig själv säga "nästa år SKA jag komma under 50 minuter".

Annars var det Fotografiska, två dagars konstant regnande, kräftskiva i Solna, second hand shopping och supersoft söndagshäng på söder.