Med fasa tvärbromsar jag halvvägs från hotellet till tunnelbanan och inser att jag helt glömt assessorer. Inte ett endaste litet armband hänger på min handled. Redan sent ute överväger jag ändå att springa (på stela ben och i klackar...) tillbaka. Men jag låter förnuftet vinna. Enda accessoaren för kvällen blev således denna neon väska som skulle kunna lysa upp vilket dunkelt utrymme som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar