En helt vanlig tisdag.

En butikskampanj ska finslipas tillsammans med bästa kollegerna, en försummad inbox ska gås igenom, det viktigaste mailet ska besvaras ("Japp han är en player, alla tecken pekar på det."), ett stort gäng SOS armband ska packas och skickas till kloka kunder, lite ekonomi på det, ett par illustrationsskisser ska godkännas och den insiktsfulla illustratören konstaterar "Det enklaste är alltid det svåraste. I livet." Sen ännu mer jobb och klockan är senkväll.

Vilken grej!

Smått galet och alldeles alldeles underbart är det ju att vi, hitintills, lyckats dra in en mille till SOS Barnbyars fantastiska arbete. Och tänk att om ett så litet företag som Lite Kalabalik kan göra så mycket vad kan då inte ett stort företag åstadkomma... Ikväll måste ni kolla in TV 4 kl 21.00 och SOS Uppdraget och titta alldeles extra noga på Ernst Kirchsteigers handled.

Kulturhelg.

Ja herregud så mycket kultur i helgen. Började dock fredagen lite snett med att jobba istället för after worka, men sen var det picknick-konsert med underbaraste Linnea Olsson, drinkar på Bastard, surrealism på Moderna, premiären av Kal P Dal musikalen (kanske inte helt i målgruppen, men vilken stämning, vilken skånska...), hemmafest och så en söndag som inleddes med ett rejält tag med brödkniven rakt ner i fingertoppen. Smärtsamt avslut på fantastisk helg.

Vilken start!

En gigantisk frulle som ett gäng skånska kockar och producenter låg bakom. Herrejisses vad jag åt. Och sen satt jag med halvöppen mun och tittade (stirrade) på en makalöst karismatisk och engagerande man. Claus Meyer, en av grundarna av Noma. Kollar bara detta så fattar ni vad jag menar. Lite småkär blev man allt.

Allt på Älska Mat mässans pressfrulle.

Dagens fråga.

Kommer jag någonsin att använda hatten som igår inhandlades på HM. Kommer jag någonsin att känna mig helt naturlig, avslappnad och chic med en hatt på huvudet.

En onsdag.

Har drabbats av en inte så skön alldeles-för-mycket-jobb-nackerygg. Känns sådär. Men efter ett varv i parken med löparskorna och en natts sömn hoppas jag på förbättring. Annars förundras jag mest över att oktober liksom bara försvann, att Malmö får ett nytt köpcenter idag, att jag lyckades med en perfekt impulsshopping en kvart innan HM stängde och hur jag ska hinna allt.

Lite Petrol, Lite Bonbon, Lite Candy Nougat, Lite Fatima och ett marknadsarmband från Istanbul. På mitt soffbord.

På mitt skrivbord.

Rosa måste ju vara den töntigaste färgen som finns. Har aldrig gillat den. Och det finns ju inget värre än vuxna kvinnor som inreder i rosa. I alla fall så är jag benägen att omvärdera mina åsikter när man kan köpa rosa godisförpackning med texten "with no added nonsense". Genialt. Och hur snyggt är inte Lite Marispan och Lite Oriental Night.

WTF.

Tänka sig. När min allra bästa Maria var hemma hos mig för första gången så hon "Jag tror inte att jag hade blivit vän med dig om jag sett din skivhylla innan jag lärde känna dig". Och ja det var på den tiden man hade en skivhylla. I alla fall så umgås jag numer nästan dagligen med en musiker. Och i fredags var det svängit balkanös på Inkonst.

Och det är mannen i vitt, som sitter ner, som gjorde en regnig sommar till den mest soliga på väldigt länge.

Mina kollegor.

Måste ju vara bästa tänkbara. Vilken grej det är att ha valt dem helt själv. I fredags firade vi en crazy vecka med drink och vin. Seriösa ämnen avhandlades, kollegas dejter med kända män gicks igenom och uttryck som "jag kände mig snuvad på skadeglädjen" yttrades.

Frosseri.

Mannen jag vaknade bredvid i morse drömde i natt att jag hade frågat om jag såg tjock ut. När han tittade på mig så hade jag fått en enorm bak. Enorm alltså. Vet inte vad som försiggår i hans huvud men i mitt är det lite så jag känner mig just nu. Helgen var ett enda långt frosseri (drink på Rosen, vin och Anchoas Nardin på Bastard, mer drink hela kvällen lång, historiens bisarraste hemmagjorda blåbärs-pankisar, ostar, Egg Florentine på Green, Delicato-kakor och en himmelsk fisksoppa) och så dessa arbetsdagar. Dagar som aldrig tar slut. Som blir becksvarta innan jag kommer hem.

Allt på en gång.

Denna veckan har varit en vecka då inget är förmycket. I båda företagen såklart. På ena sidan nya produkter som vill in i shoppen och skickas till återförsäljare och på andra sidan ett helt gäng kundpresentationer, koncept och skisser som ska bli klara innan veckan är slut. Känner mig som en blek ostbåge. Ikväll ska jag göra ett tappert försök att sträcka ut denna sega, bleka ostbåge i löparspåret.

Jacka fyndad i en låda på vinden. Armband Lite Midnight och Lite Petrol.

Bubbel och troslös.

Kan vara stressen. Eller var det en kopp (glasen var i diskmaskinen) bubbel vid tresnåret som utlöste hysteriskt skrattanfall. Kan också varit Ninas berättelse om den amerikanske prästen som ställde en fråga och Nina svarade "troslös". Senare fick hon ett brev där samme präst undrade vart man hittade en swingers klubb i Malmö. I alla fall var det en mycket trevlig tre-fika med bubbel och jordgubbar.

Djupt andetag.

Denna vecka är en sådan där vecka som man inte riktigt fattar hur man ska få ihop. På tok förmycket. Jag tar ett djupt andetag och kavlar upp armarna. Cyklar hem och blir bjuden på ugnspankaka. Skrattar åt dagens roligaste "gör inget kul då ballar det bara ur" (angående förslag på giveaways). Och säger hurra till urduktiga Johhana och Amelia som fått upp denna fantastiska sida.

Hur man gör en söndag till en väldigt skön söndag.

En halvmil terräng i lugnt tempo. Ett gäng tv-serier på datorn. Grönkålssoppa. Lite kvällsjobb.

Bien sur ma petite chou.

Löksoppa och franska viner (det ena vinet direktimporterat från en vingård i Frankrike via husbil och mamma och pappa). Kvällen började med tårar och röda ögon (löksoppa = mycket lök). Fortsatte med vansinnigt många intressanta diskussioner. Vad vi tycker om ordbajsande, en konst många besitter i vår älskade bransch. Konstiga män, med konstiga beteende. Förbud att tolka, står det si i ett sms betyder det si, inte så. Och om att ge sig själv tillåtelse, tillåtelse att tycka det är okej att vara själv en lördagskväll.

Kvällens sällskap; finaste och klokaste Cecilia.

Dagens.

Dagens dramatik; sen till en lunch med en höggravid kvinna (fem dagar över tiden) utan telefon. Hon dök upp supersnygg och supergravid. Dagens jobb; få upp alla finfina nyheter i shoppen. Dagens vin; after work på MEC. Dagens asgarv; när tre av fyra av tjajorna inser att alla haft samma fling med samma man (vid helt olika tidpunkter). Dagens godaste; Tempos Färskostgnocchi. Dagens trevligaste; personalen på Tempo. Dagens saknad; en lång man alldeles för många mil bort.

Dagens klädsel; skrynklig kappa från en låda på vinden, tröja från Monki och flera år gammal paljettkjol från HM. På handleden Lite Kalabalik.

En dag helt utan frisk luft.

Typiskt när höstvädret har visat sig från sin goda sida. Men idag har varit en sådan dag som aldrig tar slut. Det har packats goodiebags till pressveckan, skissats och fotats tjusiga armbands-kit och skissats ännu mer. Och så har jag haft på mig extremt obekväma kläder, jeans så höga i midjan att magen inte får plats och en kavaj som tar emot när man böjer sig ner. Och en sådan dag där det ena BH-bandet envisas med att halka ner hela tiden. Precis en sådan dag har det varit.

Hej fynd.

Tills för ett par år sedan var jag livrädd för att pruta. Lät hellre bli att köpa än att ge mig in i en jobbig prut-situation. Men jag har blivit som förbytt sen jag startade Lite Kalabalik. Har lärt mig hur jargongen är, vilka knep de tar till och vilken psykologi man ska använda sig av. I helgen gick jag bananas på basaren och kom hem med finfina Kelim kuddfodral, keramikskål och ett backgammonspel.

Paraplyet gick av på mitten.

Precis så har dagen sett ut. Vädermässigt då alltså. Ganska långt ifrån solskenet på bilden ovan. Annars har dagen innehållit uppstarts och kreatörsmöte, packning av restnoterade varor och en sopplunch med denna mannen som ska ställa ut denna fantastiska spegel i Danmark. Självfallet kommer det att ligga ett gäng ursnygga smycken, i de där händerna, på vernissagen på fredag.

Ovan en liten sneak peek...

En sammanfattning.

Alldeles för mycket shopping, prutning i världsklass på bazaren, gästlista på Bird tack vare bästa Sofia (och i falskt namn eftersom det annars skulle bli turkiskt-helt-obegripligt-svartsjukedrama), en ond mage, snabba skisser på nya produkter under en frulle, stekande sol, höstluft, relationsdiskussioner, lågt blodsocker, en hel konversation på turkiska, power nap under båttur och en privatchaufför.

Hur man äter sig genom en helg i Istanbul.

Meze, fisk och rakı. Eggs Benedict och turkfrulle. Meze och fisk vid vattnet. Sushi och drink med utsikt över minareterna. Hemgjord müsli och turkfrulle. Köfte och turkisk husman. Vin och solnedgång. Redan-glömt-dålig-mat med utsikt. Drink på Bird. Granola, french toast och chunky banana pancake. Lemonad i stekande sol. Picklade grönsaker i plastmugg. Fisk i bröd under Galata Bridge.

Back in business.

Tar ett tag att gå igenom en inbox efter att man har förlustat sig en hel weekend. Men nu är jag på plats igen. Lite tyngre och fylld med solenergi.

En fredag.

Weekend.

Sakta men säkert tar jag alla mina nära och kära till favoritstaden. Denna helgen är det jag och Karin som ska äta meze, dricka rakı, sitta på en takterass och dricka drink, trängas på bazaren och nonchalant titta bort när turkarna bedyrar sin kärlek till två svenska blondiner.

Mest vin och tilltugg.

Ikväll tittade vi på Komms Cannes utställning. Eller drack mest vin och snackade. Pratade framgångsrika annonskampanjer med annonssäljare, singelgrejen med van singel, Malmöbranschen med byråchef och så blev jag erbjuden en plats i en kör.

Sa jag semester.

Det vankas ju minisemester. Har till och med haft dåligt samvete för att jag ska på semester utan att jobba och utan att ha stress relaterade åkommor. Den har jag fått äta upp. Veckan har varit galen och för att göra den lite extra galen så förvandlades min minisemsetr i Istanbul till en i allra högsta grad jobbrelaterad resa. Tack vare värsta leverantösstrulet. Tur då att jag bokat minisemester till kalabalikens hemstad och inte fått för mig att åka till någon annan stad i Europa. Tur var det ja.

Ett strategiskt tips.

De vet vi ju alla. Att de klokaste råden får man från sina väninnor. I helgen delade en vän (sedan ett tag tillbaka singel) med sig av ett strategiskt tips hon fått av en annan vän (också sedan ett tag tillbaka singel). "Spela hjälplös i tre veckor så ska du se hur killarna kommer". Det är alltså enligt (en inte så statistiskt säkerställd undersökning) lättare att hitta en man, 2012, om man är hjälplös än självständig och stark.

Halsduken är ett strategiskt höstinköp. Med pom poms såklart.

Sol i sinnet.

Och stress i kroppen typ. Tillbringade halva dagen på Österlen för produktfotografering. Slående vackert landskap en solig höstdag som denna. Och så en lunch på Olof Viktors såklart. Men i vanlig ordning desto mer att göra när man är tillbaka på kontoret. Bara att inse att kvällen inte blir sysslolös.