Dom säger det är Valborg.

Och min plan var att putsa fönster, äta en sallad niçoise i soffan, kolla film och äta popcorn. Istället lämnar jag jobbet på kvällskvisten, tar cykeln med riktning Möllan och ett eller ett par glas vin. Tackar Ida för ändrade kvällsplaner. Konstaterar att veckan hitintills bestått av två dagar men känts som fyra. Byrån har gjort en annons som hyllar kungen och Lite Kalabalik har gjort en förbannat intressant och spännande deal med ett annat helt fantastiskt svenskt varumärke. Mer om det framöver.

Tvångsshopping.

Det är när man är superupplagd för shopping men hittar inte det man egentligen behöver så istället handlar man massa helt meningslösa prylar för att få begäret stillat. Precis så var det i fredags. Det var tjejkväll på Spirit Stores och jag provade hela deras sortiment av klänningar (letar tärnklänning...) men kom hem med trosor, strumpor till pojkvännen och doftljus istället.

Och så fakturerar vi lite på en söndagskväll.

Men tänka sig det gör inte så mycket. Solen har skinit hela helgen, jag har en nystädad lägenhet (japp de e lyx, händer så sällan nuförtiden), kylen full av grönsaker från torget, jag såg den bästa filmen på länge igårkväll (Jakten, ruskigt gripande), utvilad efter en lugn helg och så är ju själva faktureringen något bra trots att det är så förbannat tråkigt.

Utflyktssöndag.

Österlentur, Antikaffär längst vägen, älghorn inhandlades, Ale Stenar, rökt lax på papptallrik, morotskaka på Olof och Viktors och strålande sol.

Igår.

Var det Reklamöl. Om man tänker lite på det är det helt galet vad det blivit av det. Och det är bästa Karins initiativ! Det började med en trogen liten skara som träffades till att idag dra flera hundra minglande kreatörer och annat löst folk i Malmös reklambransch. Stort. Igår hade jag en härlig pratstund med min förra chef, pratade könshår med Ida, fick frågan "ska ni åka upp i morgon" mer än en gång (betyder "ska ni på Guldäggsgalan") och så drack jag två glas bubbel. Och så avslutade jag kvällen med ett garv så tårarna rann floder och magen krampade. Herregud som jag skrattade. Kanske kan jag, någon gång, lyckas återge historien på ett rättvist sätt. Kanske.

Nu är det tamejtusan vår!

Svettas i solen på lunchrestaurangens fantastiska innergården, Mia fyller kontoret med somriga färger och bikinisar, sommarjeansen har åkt på, inga strumpor i skorna och ett sms "Shit vädret idag är ju precis som du. Strålande o helt fantastiskt"... Det är tamejfan vår.

Visa mig din vägg och jag ska säga mig vem du är.

Produktionsledaren; väl valda ord om livet. AD:n; moodboard till kommande plåtning. CD:n; kommentar överflödig om man känner henne samt en grattis-till-att-ni-är-igång-present från förförra chefen.

Vissa dagar alltså.

Måndagar känns alltid som en galet hetsig dag. När man avverkat måndagsmötet kör liksom dagen igång i raketfart. Inget undantag idag. Sen att det varit en sådandär dag då man fått sig en funderare. En sådandär dag då man blev en erfarenhet rikare. Och en erfarenhet rikare är ju trots allt en erfarenhet rikare.

Så jevvla romantiskt.

 

Bästa middagen; utan tvekan Bofinger, allt var perfektion. Vackrast för ögat; när vi klev upp ur metrounderjorden och möttes av ett varmt Paris som badade i lila solnedgångsljus. Värsta blodsockerdipphumöret; typ varje middag med enbart en fransk meny. Bästa frullen; Le Pain. Bästa läget; vårt hotell i Marais. Bästa franska outfiten; pojkvännens randiga tröja. Bästa franska klyschan; varannan fransman bar runt på en baguette. Bästa romantiken; typ överallt. Och bästa tipsen; från kusinkarin och bästa Mokkasin.

Just precis så.

Eller som Carrie så fint sa en gång i tiden "I like my money where I can see it, hanging in my closet". Och oj så inte 2013 get här inlägget känns. I dag har jag i alla fall hjälpt den dåliga ekonomin att ta ett steg i rätt riktning...

Le nice!

Paris är ju precis så vackert som man tänker sig. Vart man än vänder sig finns ett hus med en fantastisk balkong eller en vacker dörr. Och på hörnet en bar med små runda bord, menyer på enbart franska och snorkig service. Vi har ätit halvbra mat, gått massvis av kilometrar, slumrat i solen vid Seine, shoppat loss på Merci och traskat runt bland vintage butiker i Marais.

En väldigt solig tisdag.

Vinterkappan var helt klart ett plagg förmycket. Möte i solen på Solde med säljagent Ida. Byrån fick besök av Världenslängstainbjudan. Tullen lyckades såklart förväxla två lådor och skicka den som ska till Stockholm till Malmö och den som ska till Malmö till Stockholm. Hur svårt kan det vara liksom. I morgon åker jag till Paris. Idag var nästan lika varmt som det var i Istanbul när bilden ovan togs.

Lite Scheherazade, Lite Coachella, Lite Candy och Lite Oriental Night på handleden.

La Vie en Rosé.

Jag ska visst hinna en hel vecka på två och en halv dag. Sen åker jag till Paris. Kroppen är stressad och bäst är ju då 45 minuters löpning i ganska bra tempo i parken. Formen har hittat tillbaka. Och jag kommer hem med energi. Annars googlar jag Paris och drömmer om att dricka vin på uteservering och pussas vid Seine. På fingret har jag självfallet Lite Rosé.

Solen sken och jag fällde en tår.

I söndagens Sydsvenskan fanns en finfin artikel och intervju med mig och Mlain. Så fin att jag till och med fällde en liten tår när jag gick hem från affären med tidningen uppslagen och med vårsolen som värmde i nacken. Och så blev jag så galet stolt över oss. Läs hela rasket här.

Helgens snyggaste.

"Kan inte garantera att den är god, men eftersom jag bakat den till Ida så fick utseendet vara viktigare än innehållet". Ungefär så sa kvinnan som bakat regnbågstårtan. Och god var den. Sen en solig söndag med kaffe på utservering och Karin med blå sko i örat.

Vilken fredag.

Efterlängtad kollega på plats, positivt och roligt Skypemöte med Stockholm, förstaklassig lunch, galet trevlig fotoplanering med bästa gänget, småintressant föredrag av Hopes VD, Världens Bästa After Work på MEC, pastamiddag och Vienetta glass med bästa.

Allt detta på en och samma gata.

Man har värsta mysiga kontoret, bästa kollegerna och så travar man fem steg till en liten krog som serverar torsksoppa med ett glas härligt naturvin till fredagslunch. Hej och välkommen Tryne till Knorr. Ser fram emot att dricka mitt fredagsvin på er innergård. Och när månaden börjar bli skral travar man ett par steg till och köper bästa linssoppan hos Greken. Allt på en och samma gata alltså.

Salta tårar i vinet.

En vän berättade det mest fasansfulla. Om en ung kvinna som bara en dag inte fanns med oss längre. Som den värsta av mardrömmar eller det mest onödigt sorgliga Greys Anatomy avsnittet. Men det är varken en mardröm eller ett TV avsnitt. Bara så oändligt sorgligt. Jag blir tacksam och rädd på samma gång. Man har det så bra, livet är så förbannat skört.

Kontorskompis!

Så bra man har det. Ens kolleger är ens vänner och nu är även en vän ens kollega. Skrivbordet bredvid mig fylls lite då och då av kloka tankar, senaste krogskvallret och en suverän kreatör.

Har en löparkompis.

Han får mig att palla löparturer jag aldrig skulle genomföra på egen hand. I måndags fick jag meddelandet "Tar med mig en klocka! Sätter den på en timme, sen ska vi se hur många varv vi hinner". En timme alltså. På slutet var benen som trästockar och jag släpade mig i mål. Att man sen får underbara historier påköpet gör ju timmen lite lättare att härda ut. Med en killkompis får man liksom en mer nyanserad bild av verkligheten. Historier om galna danskor, antastande massörska och så klart vilket fotbollslag man ska hålla på.

Och jag springer inte i klänning. Ovan outfit hade jag på en power walk igår.

Mums.

I lördags bjöd mamma på en galet god bär-maräng-grej. Mailade mamma om receptet och med vändande mail kom den på det gamla goda sättet. Så i söndagskväll blev det bär-maräng-grej till söndagsfikat. Men det gäller att ha en stark och uthållig man hemma. Eller skaffa sig en elvisp.

Mest rörigt.

Myteri. Som jag skrev nedan. Både gott och inte alls gott. Mest rörigt. Men vansinnigt kul med en ny krog. Och nog tusan kommer den medvetne Lilla-Torget-personen att hänga där. Nya Koi typ. Bara en tidsfråga innan de gör om ovanvåningen till klubb och inför medlemslista i dörren...

Måndagen efter en helg.

Ingen dum helg alls. Rivstartade på bästa sätt med Dinnerdarlings (ett slutet sällskap för matälskare, helt befriat från män...). Enbart kärntruppen slöt upp och nystartade Myteriet besöktes. Snyggt, stundtals jättegott, en gång inte alls gott men framför allt väldans rörig upplevelse. Och vi pratade mat. Fram till lemoncurden pratade vi enbart mat. Men när desserten kom in, tillsammans med dessertvinet, släpptes detta finfina samtalsämne och vi började prata relationer istället. Annars har jag njutit av tröjfyndet från Tiger, handlat årets första grönsaker på torget, tagit en lång prommenad längst havet och sovit bort söndagen.

Här vaknade jag i morse.

I går var det invigning av Stationshuset i Röstånga. Förutom att det är mina gamla hemtrakter så var det en alldeles speciell invigning. Bykrogen har stått tom i flera år, men 400 bybor bestämde sig för att ändra på det. De har gått ihop och köpt Stationshuset tillsammans. Och så hyr de ut till en krögare som dessutom kommer från trakten. Och tänka sig. Till invigningsfesten var ett malmöband bokat. Natten spenderades på ovan lantliga idyll. Tillsammans med trummisen i banden dårå.

Dubbel perfektion.

Idag började vi dagen på bästa tänkbara sätt. Tog oss till grannkommunen för att hälsa på två små nyfödda. Man skulle kunna tänka sig ett visst kaos. Två små som skriker i kör och ett hem i stök. Men icke. En enormt rogivande förmiddag med två små snusande bebisar, ett exemplariskt hem och en uppdukad brunch med nybakat (alltså hembakat) bröd. Och såklart två lyckliga utvilade föräldrar. Presenten till mamman var precis det en nybliven fyrbarnsmamma med två företag behöver. En liten väska i lyxigt skinn i en storlek där absolut inga blöjor eller nappflaskor får plats.

En helt vanlig förmiddag.

Kommer till kontoret. Produktionsledarlkollega utbrister "så fin du är, vårfräsch!". Stylistkollega säger "transparent blus med bh i avvikande färg! Helt rätt i vår. Och perfekt val av bh." Sen svarar jag på mail. I vanliga inboxen, i Facebook-inboxen och så loggar jag in på företagets Instagram och svarar på frågor. Publicerar ett erbjudande på sajten, på Facebook, i företagsbloggen och på Instagram. Och så kollar jag min Pinterest (där massvis med människor över hela världen har pinnat ett och samma armband som vi inte har i lager). Byter stol. Ungefär. Svarar på mail, fixar till en annons, uppdaterar en grafisk manual och så är det lunch.

Idag är officiellt första vårdagen.

Sneakers på och ansiktet mot solen hela vägen till jobbet. Och det där om att det vankas snö i slutet på veckan det tror jag inte ett skvatt på.

På handleden Lite Oriental Night, Lite Coachella och LIte Candy!

Det är ju bara att öppna butik typ.

Fyllde resväskorna med porslin och Kelim. Och så praktiskt att resa med sällskap, ett sällskap som dessutom nöjer sig med ett litet handbagage så det finns ytterligare 20 fina kilo till mig att fylla med shopping. Cecilia hade beställt en stor och en mellan. Karin en liten och så skulle mamma ha en födelsedagspresent. Och sen resten till mig och så ett litet lager med små presenter att ha i beredskap.

They call it chaos we call it home.

Efter två dagar i Istanbul sa pojkvännen att han hade väldigt svårt att förstå att jag hade varit bosatt i detta turkiska kaos och att jag dessutom hade trivts så himla bra. Lugna jag från lilla byn på landet liksom. Och nog tusan har jag själv svårt att fatta att jag kan känna mig så hemma i något som är så annorlunda. Men så äter man en långfrulle i Cihangir, blir uppvärmd av försommarsolen, äter pannkakor precis vid vattenbrynet i Ortaköy, tränger sig förbi kaoset på Istiklal för att hitta bästa mezen på en bakgata eller tar hissen upp på en takterass för att titta på kaoset och dricka ett glas vin. Då fattar man.

Vilken påsk!

Bytte snapsen och sillen mot Rakı och fisk från Bosporus. Isande vindar mot värmande försommarsol. Slappedagar i soffan mot långa promenader på Istanbuls branta gator och smågodis mot baklava.

Bästa målet på dagen.

Är tveklöst frukosten. Och som tur är har jag hittat en likasinnad. Vi skrattar hånfullt åt frukostbilderna på Facebook och Instagram och säger "de skulle sett vår frukost, där snackar vi helgfrulle". Ungefär så. Och vilken lycka det då blir när man befinner sig i ett land där frukost är kultur. Man äter mycket och länge. Helst så man står sig hela dagen. Självfallet har vi frossat hela helgen. Och hemma ser jag fram emot den dagen ett kafé i Mamö slopar brunchbuffén och istället sätter frukost på menyn.

Bästa frullen i Istanbul hittar på i Cihangir. På Journey eller Cuppa.

Tre helt olika dagar.

Första dagen är ruggig och blåsig och "måsten" avverkas (shoppa Kelim och porslin). Andra dagen kommer solen och man får en försmak av sommarvärme, man blir blåst på ett turisthak för att man inte är tillräckligt uppmärksam på den saltade notan och man blir nästan (men bara nästan) blåst av en taxi chafför. Dag tre är det riktig sommarvärme och man blir bjuden på ett slott med en kunglig frulle av sin leverantör, man tar en solstekande båttur, dricker lemonad vid havskanten och avslutar dagen med bästa mezen och ett gupsy-något-band på en skitig liten klubb på en bakgata.