Jag väljer the sunnyside.

Strosade runt lite i fredags innan Elisabet slutat jobba. Helt underbart att bli svettig och varm. Och så svenskt att tänka på hur bleka benen är, välja den soliga svettiga sidan av Istiklal som bara turister går på och sitta på Café Neros uteservering i solen.

Hade en härlig eftermiddag med Elisabet med Frappelatte, framtidsprat, jobbprat och avslutningsvis lite glass. Synd vi inte bor i samma stad.

Så turkiskt.

Självfallet har de inte plockat ner juldekorationen (eller nyårsdekoration som det är i Turkiet) på Istiklal. 27 grader varmt och tomtar som hänger och dinglar ovan för huvudet när man shoppar loss på Istiklal, känns bara så, så turkiskt.

Som en pizza ska smaka.

Avrundade kvällen med pizza i Cihangir. Sedan jag flyttat har två nya ställen öppnat i området. En av de Istanbuls fantastiska egenskaper; att det hela tiden öppnar nya riktigt trevliga ställen. Pizzan var fyrkantig och grillad. Riktigt god. Till pizzan drack vi ett vin som var ett mellanting mellan rosé och vitt. Serverades i muggar eftersom restaurangen inte fått sprittillstånd än. Händer ofta att man ser det i Istanbul.

Lätt overkligt.

Hela min Istanbul helg känns just nu lite lätt overklig. Av olika anledningar. Men främst för att jag fick (äntligen) uppleva Formel 1 live (har sett otaliga lopp på tv), befinna mig på samma mingeltillställning som mina två favoritförare och gå i shorts och klänning och ändå svettas. Nu är jag tillbaka i kalla Malmö, som vanligt slog vädret mig som en riktigt kall och blöt uppvaknande örfil när jag klev av planet.

Men för att återgå till helgen. I torsdags befann jag mig på Filip Morris mingel för Ferrari på ett ställe som tillhör toppskiktet av Istanbuls restauranger. Ligger bredvid Reina för er som har koll. Ett ställe som man kommer i båt till hellre än bil (och då slipper man dessutom lägligt den galna Istanbultrafiken). Vi kom i taxi. Gratis drinkar, plockmat och plötsligt spelas "We are the champions" i högtalarna. Ut kommer Fernando Alonso och Felipe Massa. Ferraris två förare. Behöver jag säga att jag nästan nöp mig i armen. Och för en sekund är jag dessutom helt säker på att jag mötte Alonsos blick... (jag vet, han är gift). Såklart han inte kunde undvika den 185 cm (med klackar) långa blondinen bland alla turkarna...

En helg.

Som kommer att tillbringas i Istanbul och den rivstartas med en fancy formel 1 fest på ett fancy ställe i morgon kväll... Var för exalterad för att uppfatta alla detaljerna när Aras berättade om festen. På fredag shopping och sen en fika med Elisabet för att snacka lite business och överräcka 7 kg svenskt godis och svenska tidningar. På lördag tidsträningen inför Turkiets Grand Prix och på söndag själva loppet. Ni som inte känner mig förstår inte hur stort det är för mig att se ett lopp live. Har sett otaliga på TV. Utöver detta ska jag njuta av värmen och sova tätt tätt intill Coffee och klia henne bakom örat så fort jag får en ledig stund.

Eftersom jag ska släpa på 7 kg godis och tidningar så lämnar jag 5 kg Power Mac hemma. Så nästa uppdatering sker måndag kväll.

Om man vill se hur det ser ut.

Där jag jobbar. Så klicka här!

Hälsan själv.

Vi har gjort en grundlig check up på jobbet. Blodprov, motionstest, blodtryck, vikt osv. Jag var lite nervös eftersom jag ständigt pratar om hur hälsosam jag är... Men ingen anledning till oro. Kvinnan som gjorde testet sa att det var en "utomordentligt föredömlig hälsoprofil". Min syreupptagning var fem av fem, alla blodvärden var perfekta, vikten lagom i förhållande till skelett, muskler och fett. Det enda som gjorde mig lite besviken var att jag "bara" hade fyra av fem på konditionstestet. Nästa gång ska jag ha en femma.

Min kollega (inga namn nämna) som hade ett av fem på syreupptag och två av fem på kondition, hade utmärkta blodvärden (väldigt ovanligt att en person med så dålig kondition har bra blodvärden). Företagshälsans kommentar "du måste äta en enormt bra kost". Behöver jag berätta att min kollega är vegetarian...

Onödiga ting man bara måste ha.

Kollega Nina kom in en dag med en helt fantastisk liten ask i glas som man bara vill ha. I och för sig ganska lite glas för pengarna men ändå. När jag var i Stockholm sist såg jag att NK gjort en helt underbar skyltning ihop med iittala.

Några reklamkvinnor.

Jodå, så lyder bildtexten till bilden ovan. Inget om att det är en vinnande byrå, eller kanske den snyggaste byrån, på bild.

Vackert, intensivt och oändligt sorgligt.

Men samtidigt hoppfullt. Vackrare film får man leta efter. Jag såg A single man i går. Och jag grät floder. Tom Ford har regisserat, förklarar varför den ner på minsta detaljnivå är helt perfekt.

Studentikost.

Ja vad säger man. Det är folkfest i Lund, solen skiner och det är varmt. Folk är fulla överallt. Ändå kändes det underbart att köa till biljettautomaten för att ta tåget hem till Malmö igen. Idag har jag då sett karnevalståget och fnissat åt en man med en mobil bar, inga byxor och med skylten "under bar" på ryggen, Fildelning, landet lagom, vulkanen, mycket naket, en spargris till Grekland, perrongen på Lund C med skylten "tåget till Uppsala 13.55 kommer aldrig" och allt detta till hög eurodisco.

Akademiska poäng.

Min självkänsla är för det mesta väldigt bra och stabil. Men när det kommer till antalet akademiska poäng blir jag alltid lite nervös och försöker mörka hur lite jag egentligen läst i Lund... Jag hade en kort period då jag gick på nation och pluggade sociologi. Men balerna och sittningarna jag gått på har varit genom diverse manliga vänner som bjudit med mig. Så som jag skrev i inlägget nedan var jag lite nervös inför mitt Lundabesök hos min underbart söta vän Anna. Självfallet fanns det ingen anledning till oro. Vad jag borde oroat mig över var hur många som skulle vara gravida och ha barn med sig på tillställningen. Så från akademiskapoängnoja till åldersnoja...

Det bjöds på fantastiskt god plockmat, tomatsoppa och rabarberpaj. Anna och hennes sambo är läkare så självfallet serverades espresson ur passande koppar.

Det är fredag.

Fredagar är ju oslagbara. Denna soliga fredag har innehållit vinlunch på Johan P, kaffe i skuggan på Rosteriet, en man i blommig blå kappa och fredagsfika på byrån med 7 olika sorters Ben & Jerrys samt tre boxar rosé... Nu blir det Lund och "Karnevalsafterwork", det gör mig lite nervös eftersom det innebär ett gäng högutbildade vänner där alla är antingen doktorer eller jurister. Jag är en solklar outsider som jobbar med reklam... Och så ska vi säkert prata om nostalgiska minnen från Lundatiden och dra roliga studentikosa skämt.

Så fint.

Blev mycket glatt överraskad sist jag handlade lösgodis. Fina runda burkar att lägga godiset i och helt underbara illustrationer.

En av de saker jag saknar mest.

Från Turkiet, det är maten. En meze-middag eller en turkisk frukost. Herrejisses vad gott det är. Jag tackar min tacksamma ämnesomsättning för att jag inte gick upp mer än ett par kg efter det hejdlösa frossandet jag hängav mig åt i ett halv år. I Malmö finns det två turkiska restauranger, men jag ställer mig mycket tveksam till att de kan leva upp till en Istanbul-restaurang... Annars verkar ju Restaurang Ankara ha rejäl underhållning.

Staden möter landet.

Det är något smålustigt över att se ett filmteam trava runt ladan med bonden him self. Gulligt. Uppkavlade chinos, stora plastbrillor och blå sneakers. Och framför allt de blå skorna blev föremål för skämt. Den annars så rutinerade regissören hade visst glömt gummistövlarna hemma och att vi skulle filma i en kohage.

Här kan man föresten ta del av det dramatiska kosläppet.

Hur kunde jag glömma...

Den Turkiet-blogg med absolut bäst bilder och väldigt välformulerade texter. Skyller på att jag var stressad till gymmet. Jessie är dessutom en av de få svenska tjejer som flyttat till Istanbul av andra anledningar än kärleken. Läs hennes blogg här.

En bloggläsare.

Idag käkade jag lunch med en bloggläsare. Himla trevligt. Hon hade efter en weekend i Istanbul blivit smått besatt av känslan och staden. Och hon är ju inte på något sätt ensam om det. Så vi pratade Turkiet, kultur, stiliga män, maten och mycket annat. Och jag lovade att tipsa om de andra Istanbul-bloggarna jag känner till, så då gör jag det här. Det är fyra tjejer som alla funnit kärleken i en turk och som jag blev vän med under tiden jag bodde i Istanbul.

Malin; det är rosa och fluffigt och mycket resande och många skratt. Hon bor på den asiatiska sidan av Istanbul och hennes kille är volleybollspelare. Läs hennes blogg här.

Miki; hon är helt omöjlig att sammanfatta i en mening. Men galen och samtidigt fantastiskt skön. Vi lärde känna varandra på turkiskakursen i höstas och delade glatt intresset för vin. Eller att dricka vin. Bor nu i Stockholm men kommer med all sannolikhet att en dag gänga sig med en rik turk och bosätta sig på sydkusten... Läs mer här.

Louise; söt och social danska som upplever en annan sida av Istanbul än vad jag gjorde. Bosatt i ett lite mer religiöst område och delar lägenhet med pojkvän och hans familj. Läs hennes blogg här.

Elisabet; en enormt stark och driftig tjej som är en av få som lyckats få jobb och verkligen försörja sig i Istanbul. En fin vän som jag är mycket glad att jag lärt känna. Dessutom imponerar hon stort med sin flytande turkiska (som hon lärt sig genom att lyssna på folk på bussen och stan...). Hon prutar också som en turk. Läs mer här.

Skåne är fantastisk.

Efter att filmat korna tog jag och Malin oss till närmsta tätort, som var Degeberga. Och från ingen stans uppenbarar sig värsta guldkornet. Ett helt fantastisk fik med underbara surdegsbröd, bakverk och pajer. Har ni vägarna förbi Degeberga så besök Ekstöms Café & Bageri.

Min trendspaning fortsätter.

I senaste numret av Baka, Mat & Vänner, kan man läsa om Istanbul och få fantastiska recept på både Börek och Baklava.

Jag älskar mitt jobb.

Idag har jag tillbringat stora delar av dagen med ett filmteam i en kohage. Och jag har duckat och vajat undan för rusande kor. Mycket underhållande. Vi filmade kosläppet, när korna efter långa vintern äntligen får springa ut på bete i hagen. I morgon ska jag få upp en liten film så ni kan få ta del av detta fantastiska event.

Korna tillhör Håkan i Vittsjö.

Ranelid, Pascalidou, en fotbollsspelare och en ponny.

Det var vad som mötte mig och Malin när vi stressade in på Scandvisions paneldiskussion efter jobbet i dag. Vi hamnade mitt i pågående diskussion så det tog ett tag att förstå vad den egentligen handlade om. Bilden på ponnyn på storskärm underlättade inte. Men ämnet var passion som drivkraft. Och det är alltid inspirerande att lyssna på en stark kvinna. Även Ranelid var underhållande.

Affärsidé.

Om någon läser detta som bor i Istanbul och funderar på hur man som utlänning ska skaffa jobb där. Så har jag en affärsidé. Homestyling. Turkarna har absolut ingen aning om styling, gör en snabb sökning på deras lägenhets sajter och man förfäras. Kolla in lägenheten jag bodde ett halvår i. En mysig coh fräsch central 2,5 på bästa läge. På bilderna framstår den som en liten trång, halvtrist lägenhet. Homestyling känns ju lite 2002 i Sverige, men helt klart 2010 i Turkiet...

Hetaste resmålet.

Turkiet är på framfart. Svenskarna kommer att upptäcka nya coola orter att åka till i Turkiet och Istanbul kommer att få ett uppsving. Jag kommer att bli förvånad om detta inte sker. Vädret, maten och gästvänligheten är oslagbar. I senaste Chic kan man läsa om Kemer, Camyuya, Çesme och min favorit Bodrum. I senaste Femina om Istanbul.

En sömnig helg.

Känns lite snett att Stockholm och norra Sverige har sommartemperaturer medan vi i söder dras med höstväder. Gårdagens jämna stril av regn gjorde att jag tog tillfället i akt att sova och vila, har känt ett behov av det en längre tid. Idag, söndag, krävs en kraftansträngning för att ta mig ur dvalan och få något gjort.

Bilden ovan är från i onsdags i Kungsträdgården i Stockholm, magiskt vackert.

After work, KB, Lilla Torg och Brogatan.

Många Malmöbor är väldigt trista i sina val av ställen. Antingen Möllan eller Lilla Torg. Men med tanke på hur liten staden redan är gör man den ju bara ännu mindre genom att exkludera en hel stadsdel. I fredags såg jag till att få med alla delar. Vi började med after work på St Gertrud, åt en liten lätt middag från deras aw-buffé. Sen drog vi till KB för att se Radio Dept. spela, någonstans på vägen slog det mig dessutom att min kära vän Max är en fd medlem till bandet. Trotts det så lyckades jag och Oskar hamna i en djup diskussion om alliansen, bättre än så var alltså inte konserten. Efter denna musikupplevelse blev det Koi, för att sedan dra vidare till Brogatan.