En helt vanlig måndag.

Fast istället för att göra som jag alltid gör en måndagskväll; ta dubbla pass på gymmet, core och spinning, så bjöd jag Charlotte på middag. Det blev Parmigiana med ett glas rött. Diskussionerna handlade bland annat om fenomenet dejting. Alltså dejting på riktigt amerikanskt vis. Där det finns regler och koder som är helt obegripliga för en svensk tjej. Charlotte har bott massor av år over there och kan kulturen utan och innan. Mycket intressant. Min egen erfarenhet av att dejta på amerikanska... det är oromantiskt. Vad tusan är grejen med att vänta tre dagar innan man hör av sig. Och att det är mannen som ska höra av sig, han som sköter spelreglerna. Förmodligen är det väl genomtänka strategier som både fungerar och är väl beprövade. Jag blir bara uttråkad.

Minnen.

Det har varit en småmärklig söndag. Det har trillat in sms i min telefon som jag nog helst hade velat vara utan. Sms som står för något jag gör allt för att lägga bakom mig, och som jag helst vill spara som ett fint minne. Inget mer. Annars har jag helt oväntat fikat med fina Jessie som jag senast såg på ett café i Istanbul tidigt i år. Idag sågs vi på Metro på Möllan. Hon är numer bosatt i sin hemstad Stockholm där även hennes livs kärlek kommer att ansluta om två, väldigt långa, veckor. Jag blir glad av att höra om en lycklig kärlekshistoria. Ännu gladare när det är en svensk turkisk kärlekshistoria. Kolla in hennes fantastiska bilder här.

Vilken lördagskväll.

Planen var galen utgång, middag fest och massa vin. Det blev inte så. Visade sig att Ulrika vaknade upp till en historisk bakfylla... Så går det när man får för sig att gå till Olearys. Men vad gjorde det när vi nu istället fick en anledning att äta pizza, dricka rödvin och julmust och prata om kärleken, livet och allt annat oviktigt. Jag har sagt det innan, men jag säger det igen. Är väldigt glad att jag träffat denna tjej. En fantastisk vän på många sätt och med en skön och sund inställning till livet. Precis sådana vänner man ska omge sig med.

Jul i mitt hus.

Det sägs att det är första advent i morgon. På grund av inställda fredagsplaner (trötta tjejer) så fick jag storstädat hela lägon lagom till helgen. Tillhör inte vanligheterna att vakna upp, en lördagsmorgon, i en renstädad sopadoftande lägenhet, till på köpet helt utan fredags-after-work-trötthet... I snöstorm inhandlade jag sedan grönsaker och gransris på torget. Funderar nu på hur mycket mer jag kan pynta. Eventuellt hittar jag en plats för elljusstaken och kanske kommer granriset att få lite pynt i mitten av december.

Fredag på jobbet.

Malin kontrade med högre klackar. Men jag vann i längd ändå. Öl, glögg och pepparkakor till fredagsfikat. Nu väntar utgång med tjejerna och i morgon julstäd av lägenheten som kommer att följas av bästa sällskapet.

Lite Kalabalik.

Det senaste året har mitt liv, på lite olika sätt, varit lätt kaotiskt. Jag flyttade till fantastiska Istanbul för kärlekens skull. I mars i år lämnade jag kärleken men hade en helt ny förälskelse med mig hem. Istanbul. En förälskelse som aldrig kommer att dö ut. Istanbul hade en energi och en kreativitet som fyllde mig med vansinnigt mycket inspiration. Och under halvåret jag bodde där utvecklades affärsidén som jag och min kollega Malin kläckt strax innan min flytt. I dag har vi ett namn, ett företag, Elisabet som tredje partner, en nästan färdig webshop och tusen planer på hur vi ska ta allt detta vidare. Passande nog heter företaget Lite Kalabalik. I vår webshop kommer vi i första skedet att säljer våra fantastiska armband och halsband. Vi vill helt enkelt skapa lite kalabalik i den skandinaviska designstilen.

Denna webshop säljer i dagsläget ett urval av våra smycken.

Tyst och mörkt.

Sitter helt alena och jobbar. Hittade en två dagar gammal grekisk sallad i kylen. Det fick duga som kvällsmat. Alternativet var en köttlasagne från i dag. En millisekund övervägde jag att ta den. Annars har jag besökt Reklamöl som var hemma hos Eight. Minglade med ett glas juice. Dagens jobbiga är helt klart snön. Har svårt att acceptera kylan. Funderar mycket på varför man står ut med det. Man behöver ju inte, man kan flytta hit, hit eller hit.

Dagens herregud-vad-jag-saknar fick jag när jag läste följande "Menyn har bara frukosttallrikar fyllda med grönsaker, ostar, marmelader och menemen – en skål med äggröra, lök, tomat och kryddstark korv eller smält ost. Restaurangen ligger i den centrala stadsdelen Cihangir. Längs de sluttande gatorna är husen nyrenoverade och på uteserveringarna trängs stadens skådespelare, författare och filmare." Artikeln kan du läsa här.

En tidig måndagsmorgon.

Klockan 5.45 i måndags tog jag tåget till Ystad. Allt för att få till en perfekt frukostbild i morgonljus. Efter en kul helg i Stockholm kändes det såklart lite extra i kroppen. Men efter ett stopp hos Olof & Viktors för nybakat bröd och sen känslan att kliva av bilen i Örum och andas in luften och tystnaden. Väl värt besväret.

Heminredare i skräck.

Hängde på hotellet tjejerna bodde på i Stockholm.

Två bilder.

Som visar lördagskvällen i Stockholm. Maria med en Champagnedrink på Gondolen och takkronorna på Berns. Det var en mycket bra kväll på många sätt. Bäst var förmodligen tiden jag och Maria hade i soffan med en flaska vin. Ännu bättre var det att Marias förberedelser fungerade. Den en gång så partyglada Maria har skolat om sig till långdistanslöpare. Maraton, halvmaraton, diverse lopp, triathlon alla har avlöpt varandra under året. Och med helt enormt bra tider. Då finns det inte utrymme för långa nätter med drinkar. Men vad gör man inte när jag kommer och hälsar på. Och använder man sig av samma förberedelser som inför ett långpass går det vägen. Mental träning, fokusering, sömn (i detta fallet skjuta på dygnet), pepp från vänner och många kolhydrater. Jag behövde inte ens stå i sista kurvan och heja på.

Mycket bra.

Njöt större delen av lördagens eftermiddag av fotoutställningen Fashion! på Fotografiska. Magiskt vackra modeller från 90-talet och oförglömliga bilder. Fanns även en hel del böcker i shoppen jag gärna skulle tagit med mig hem.

Ny chans.

I lördags fick jag en ny chans att äta mig riktigt mätt på Hotell Anglais härliga frukostbuffé. Sist jag befann mig där bodde jag på hotellet och hade kvällen innan druckit på tok för mycket Champagne. Vi hade kammat hem segern i reklamtävlingen UTE 2010, det firades såklart med bubblor. Till följd kunde jag dagen efter inte få ner mer än två skedar yoghurt och tre torkade bananskivor.

I lördags träffades hela härliga skåne-tjejgänget och åt frukost ihop innan vi travade i iskyla och regn till Fotografiska.

Nedersta bilden är från toaletten i hotell-lobbyn.

En fredagskväll.

Fredagens detaljer. Marias vintage väska som jag inhandlat i favorit second-hand shoppen i Cihangir, Istanbul, i julas. Samt DJ:n på Tranan. Peruk och lösmustasch eller?

En tjejhelg i huvudstad.

Har haft en härlig weekend i vår huvudstad. Tjejhelg var temat. Middagar, vin, brunch, Fotografiska, Gondolen, Berns och världens finaste tjejer. Allra finast är min Maria som har stått för login hela helgen. Bilder från helgen kommer vid ett senare tillfälle. Nu ska jag ta en dusch och försöka sova in förlorad sömn samt förbereda mig mentalt på att jag ska ta ett tåg till Ystad kl 6.45 i morgon bitti... Hu.

Mingeltorsdag som sig bör.

I vanlig ordning kom jag försent för att höra panelen på gårdagens MediaMingel, men vittnesmål sa att man ändå inte hörde något (pga Hipps fantastiska akustik). Pratade med en del väldigt trevliga tjejer, åt lite gratis potatissallad (som i dag fredag återkom på lunchens salladsbord), drack ett glas vin, cyklade i iskyla till Möllan och hade en trevlig, väldigt amerikansk, dejt på Metro. En bra torsdag som avrundade en intensiv arbetsvecka.

Julafton.

Man kan inte bli mer Apple än jag är just nu. (Jo det fattas i och för sig en iPad.) Har ett tangentbord som ryms i en handväska, en mus som ser ut som en framtidsvarelse en skärm som är större än min tv hemma och och igår delade världens bästa chef ut iPhone 4 till oss alla... Halleluja.

Lite spänning i vardagen.

Får man om man kollar på Dexter. Dessutom fungerar Dexter på samma sätt som träning gör mot stress. Man flyr verkligheten för en timme, svettas och spänner musklerna för att sen slappna av.

Annars har jag de senaste dagarna tänkt på hur enormt betydelsefullt det är vilka människor man omger sig med. Under min uppväxt hade jag de två bästa tjejer man kan tänka sig vid min sida. Vi var ett oslagbart team och vår vänskap gjorde oss trygga och självsäkra. När jag var 21 träffade jag vännen som i vuxen ålder  alltid stått vid min sida med kloka råd och bra tankar. Många gånger tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som har en vän som henne. När det kommer till jobb är det precis samma sak som gäller. Människorna man omger sig med är avgörande för hur bra jobbet blir utfört. Har nyligen varit med och startat ett nytt svenskt varumärke/företag. Varje gång jag jobbar med mina kolleger (som nästan enbart sker via mail och Skype...) slås jag över hur grymma dom är. Och att det vi skapat har blivit precis så bra som det är tack vara tre helt olika individer. Magiskt.

Man kan ju alltid låtsas.

Gillar att få fina små inbjudningar till jobbet. Då kan man låtsas att man är någon slags viktig person. Eller att man helt enkelt jobbar på en cool byrå på Manhattan. Inte ofta man får fina påkostade, för det mesta är de ganska fula och kommer i mailen. Men denna från Marimekkos butiksöppningn nästa vecka var riktigt trevlig. Tyvärr kommer jag inte att gå eftersom jag tänker dricka gratis vin på ett annat ställe istället.

Ett förvirrat jag.

Jag är en strukturerad och planerad person. Men när stressen tar tag i mig och det händer saker precis överallt och pressen att prestera ökar så fallerar mitt välplanerade jag. Mitt redan dåliga minne för namn och ansikte blir direkt pinsamt dåligt. Förra veckan stod jag som en fågelholk sammanlagt fyra gånger när folk tilltalade mig med namn och undrade hur allt var nuförtiden. En av dem var en VD på en reklambyrå här i stan... Men min tillfälliga förvirring tog nog pris när det visade sig att jag helt missförstått planeringen inför kommande tjejhelg i huvudstaden. Men förhoppningsvis är det förstående vänner. Det är liksom vänners uppgift. Att vara förstående.

Bäst på länge.

Jag ville inte att det skulle ta slut. Ville bara att de skulle fortsätta hela natten och spela. Det var magiskt bra. Damn, Jason Diakité och Miriam Aïda. Babel glödde och gungade. Resten av kvällen var så klart hur kul som helst. Det blir så i Linas sällskap.

Mitt Malmö.

Det stod en låda i köket, inköpt i självaste Champagne. Men man får nog ändå anse det ganska generöst att korka upp en flarra bästa bubbel klockan tre på natten till falafeln... Och mer mitt Malmö än så här blir det inte. Champagne och falafel.

Avslutade veckan på bästa sätt.

En välfylld jobbevecka avslutades med after work, på Noble House hotellbar, i fina vänners sällskap. Därifrån bar det av till Moccasin och en perfekt getostsallad, Cava och ännu mer trevligt sällskap i form av min vän Oskar och en förkyld Ulrika. Vi hann även med Brogatan och efterfest med falafel och Champagne.

En fredag i Malmö.

Vinlunch på Johan P med kollegerna och fika med jobbsnack på Kafferosteriet. Tilläggas kan att jobbsnacket handlade om viktminskning. Hm. Undrar hur många points det där fatet innehåller. Och min färgmatchning idag är inte helt ogenomtänkt. Om någon undrar.

Veckans mest dramatiska var när min hårfön brann upp. Veckans mest sanslösa är att "nya lasermannen" gick i samma klass på gymnasiet som en av mina kolleger.

Att gå själv och mingla.

Förr var jag livrädd för att ta mig helt allena till ett mingel. Hemska tanke om man skulle tvingas stå själv i ett hörn. En rädsla jag, så här på äldre dar, har arbetat bort. I går gick jag själv i väg till Resumé bar och på köpet träffade jag två mycket trevliga tjejer. Ett hett mingel tips är dock att inte hänga i baren vid den ensamma mannen i slips som dricker whisky. Framförallt inte om det är en hotellbar (som Rasoir är, som jag var på i går). Kvällens behållning var inte den norska pianobars spelaren utan när Viggo intervjuade en av Hövdings grundare.

Idag är jag en bitter singel.

Idag är en sådan dag då jag önskar jag hade någon där hemma som jag kunde ringa och be om lite hjälp. Till exempel att ta den där tvättiden jag inte hinner ta eftersom jag måste jobba. Eller handla linsvätskan jag än en gång glömde handla. Kanske till och med ha middagen klar när jag kommer hem efter en lång stressig dag på jobbet. Ibland är det lite extra trist att inte dela vardagliga sysslor med någon. Eller ha någon som masserar trötta axlar. Nåja, ganska säker på att bitterheten är borta så fort jag fått balans igen. Tills dess handlar mitt liv om jobb, kaffe från Rosteriet, mellanmål från Redfellas, diskberg hemma, inga rena underkläder och lite mer jobb.

Hur en dålig dag blir en bra dag.

Idag har jag vaknat på fel sida. Förmodligen helt utan anledning. Men ändå, det är sjukt jobbigt. Men det hjälper lite att tänka på gårdagens roligaste mail. Från min vän på Poros. Hon skrev följande "Jag ska ha en kväll i Barcelona i dag, hade varit roligt om du var där! Du kan vara min låtsaskompis i kväll. Jag ska prata högt med dig och du kan vakna imorgon och veta att du varit på en minisemester! Så trevligt!". Bättre mail får man leta efter. Tänk vad härligt att jag var i Barcelona igår.

Bilden ovan kom också på tal i mailet. Om jag får säga det själv så är kompositionen perfektion. Max (visst är det ett Weiland-motiv?) målar du den köper jag den.

Hur går det med kärleken.

Det är måndag. Och innan man vet ordet av lär det vara torsdag. Jag är inte helt bekväm i att tiden ska rusa så himla fort. Blir dessutom stressad av att var och varannan människa i min närhet frågar hur det går med kärleken och om jag dejtar någon. Eftersom alla frågar känns det som om det är något jag borde göra. Annars känns det bra att det är måndag. Man har chans att bestämma sig för hur veckan ska bli och sen bara köra på. För övrigt så mår jag som en människa igen. Gårdagen var en kraftansträngning, blev sådär bakis som jag bara blir på Champagne. Men jag lyckades med att dubbelfika med min fina granne från Lund, Anna. Salladen och mackan jag hoppfullt köpte var dock en smärre förlustaffär.

Dubbelbubbeltrubbel.

Detta fantastisk ord har inte jag uppfunnit. Utan kommer från denna källan. Men det symboliserar min helg på ett bra sätt. Drack ju massa Cava i fredags, sov halva dagen och laddade om på kvällen för lite spontanfest hemma hos den mest flärdfulla tjej jag känner. Här snackar vi special importerat kakel, walk in closet och vinkyl som är till bredden fylld med Champagne. Sämre sällskap kan man ju ha en lördagskväll. Förutom att det blev en ansenlig mängd bubblor och gurk-gin-och-tonic innehöll kvällen pingisbollar och namnlek.

Meze med Cava.

Före detta svärmor skulle vara stolt över mig. Eller inte kanske, det enda jag tillredde själv var grillad aubergine, resten skar och hackade Birthe eller hade inhandlats på Möllan. Fast vid närmre eftertanke så hade hon nog varit stolt, jag hade nämligen hela dagen jobbat med mitt egna företag. En stressad businesskvinna köper färdig lagat. Även en turkisk dito. Igårkväll hade jag i alla fall en fantastiskt trevlig kväll med kusin Birthe. Vi mumsade meze och klunkade Cava. Bra kombo.

Massa rödvin i Slottsstaden.

Fantastiskt trevlig kväll i Slottsstaden. Broccolipaj och massa rödvin. Och bästa sällskapet. En kort sammanfattning av kvällens samtal; jag och Ulrika kom fram till att vi skulle bli en vinnande kombination i New York. Steg ett, resa dit i påsk. Steg två, bosätta sig på Manhattan.

I mitt huvud det senaste året.

När jag övergav min Istanbul-blogg och började blogga hemma i Sverige tänkte jag mycket på vad jag skulle skriva om. Kom fram till att jag kunde se det som ett forum för alla åsikter jag går och bär på. Men knappt ett enda inlägg jag gjort har handlat om mina åsikter. Mer fest har det blivit. Kom även fram till att mycket av de orättvisor jag brukar gå och grubbla på har helt hamnat i skymundan det senaste året på grund av att ett enda ämne har tagit all plats i mitt huvud. Kulturella skillnader. Som jag malt detta ämne. Jag blev vansinnigt förälskad i en turk. Jag gjorde slut för att vi inte förstod varandra, för att våra kulturer i vardagen, i det enkla, krockade.

Någonstans har jag kommit fram till att för vem det än handlar om är det en enorm utmaning att få det att fungera när man har två helt olika kulturer i ryggraden. Men att det i slutändan handlar om personlighet om man får det att fungera eller inte. Jag vet i alla fall med bestämdhet att jag inte vill vara nervös en hel kväll för att jag råkar prata alternativt bli tilltalad av en man på baren jag befinner mig, eller veta hur illa reaktionen blir när jag säger att jag ska ut med tjejerna på fredagskvällen. Att alltid analysera sitt eget beteende så att det inte kan missuppfattas. Att känna att den självständighet som vi tjejer här i norr tar så för givet, är ett problem.

Vilken lyx!

Igår fick jag bästa sms:et från kollega Nina "I morgon har jag med mig soppa som jag precis lagat och min mans hemlagade rågbröd som lunch till dig och mig." Hur glad blir man för ett sådant sms. Mycket. Och jisses vad gott det var, tre olika sorters morötter, ingefära, lök, vitlök och lite grädde. Och ikväll blir jag bjuden på middag av denna kvinna. Vilken dag!

Ett långt inlägg.

Så har jag alltså tagit steget från att endast ha klack när jag är berusad och det är mörkt ute. Till att snöra på kängorna med 8,5 cm klack mitt på ljusa dagen. Gör att jag blir närmre 190 cm lång. Alla fina runt om mig säger i kör "det är sååå fiiint att vara lång". Och visst jag håller med. Men det är jobbigt när man syns som ett gult stoppljus på gatan. Måste knäa för att höra vad folk säger (blev en del knäande i Istanbul när jag skulle höra vad turkarna hade att säga på halvbra engelska). Och allmänt känna sig som en gigantisk kvinna (denna affischen hängde på vår toalett i vår lägenhet i Istanbul). Jag blev varken basketspelare, fotomodell eller friidrottare men jag är helt övertygad om att jag vid mer än ett tillfälle haft nytta av min längd (eller de långa benen...). Tänk om någon kunde berättat det när man var 13 år gammal.

Kärlek och smørebröd.

En skön trio som träffas så ofta det går (alltså alldeles för sällan) har numer utökats med en liten kille. Finaste Johanna har fött finaste finaste August. Idag fick jag äntligen träffa honom. Vi mumsade smørebröd på Siesta, snackade om vad som hänt sen sist. Jag berätta att jag numer är en lycklig singel, Johanna hur det är att få barn och Elina berättade om hur det är att inte ha någon fritid.

Shopstoppet är tillfälligt hävt.

Tar man en godisbit alternativt ett chips ur påsen är det kört. Det vet man ju. Verkar som om shopstopp fungerar på samma sätt. Har som jag berättade tidigare inte shoppat sedan i juli månad. Men det började med ett par klick på hm.com för ett par veckor sedan och i lördags råkade jag få med mig en klänning hem efter att jag fikat med några vänner. Klänningen hade inga skor den passade till, det kom jag fram till efter att provat samtliga i garderoben. Idag på lunchen impulsköptes skor. Inte ett par, utan två par. Inte ens praktiska vattentåliga med varmt ludd. Utan låga herrskor helt utan foder. Och ett par boots med kilklack. Men ruset jag kände efteråt var obeskrivligt. Ren och skär glädje.

Mer än lite kul.

Det tog ett år, men nu börjar det ta form på allvar. Vi har ett namn, en affärsplan och ett koncept. Saker och ting börjar sakta sakta falla på plats, trots att mycket jobb återstår. Satan vad kul det är att starta ett företag. Framförallt när man gör det med två grymma tjejer. Det kan inte bli annat än succé. Känner det på mig.

Höst i mitt fönster.

Den där timmen som man fick i söndags märks i massivt mörker redan klockan fem. Känns sådär. Dessutom envisas spinninginstruktören med att släcka ner i salen. Helt obegripligt. Cyklade i mörker på samma gnissliga och gnällande cykel som sist. Har sagt till om både mörkret och gnisslet men ingen förändring. Inte alltid SATS lever upp till sitt klämkäcka yttre.

Mer än ost.

Inhandlade underbart goda ostar på Möllans Ost i lördags. Eftersom kön alltid är massiv och väntetiden lika så gick jag runt och smakade, luktade och tittade undertiden jag väntade. Och just nu är jag väldigt inne på förpackningsdesign, dessa var dagens snyggaste.