Tänk när man gick på låg- och mellanstadiet och frågade chans. Eller man till och med skickade sin kompis för att fråga, så man slapp själv. Man fick ett tydligt ja eller nej, så man visste om man var tillsammans. Man kunde till och med vara tillsammans med mer än en person om man kände för det. Så enkelt och okomplicerat. Nuförtiden handlar allt om hur ofta man ska höra av sig och om HAN kommer att höra av sig. Tänk så mycket onödig energi som läggs på detta förbannade ämne. Och detta måste ju innebära att alla som är gifta eller sambos eller på annat sätt har det på det torra har hur mycket tid som helst över till att komma på glimrande affärsstrategier och fantastiska idéer.
Bild från min hall där våren sakta sakta börjar spira.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar